Operation Stella Polaris får nytt liv i nytt museum i Närpes
Under slutskedet av fortsättningskriget 1944 pågick en hemlig operation i Närpes. Nu har ett museum invigts i staden som skildrar de här händelserna.
Den 22 september 1944 var det dags att uföra den hemliga operationen som planerats sedan sommaren.
Hundratals personer och känsligt underrättelsematerial skulle skickas från Finland till Sverige så att materialet inte skulle hamna i Sovjetunionens händer.
Operationen hade sin bas i den lilla fiskebyn Nämpnäs i Närpes och fick namnet operation Stella Polaris.
– När man skrev på stilleståndsavtalet i september 1944 så kom det orders från huvudkvarteret i St: Michel, att alla radiooperatörer skulle packa kappsäckarna. Följande dag skulle de söka sig till Keuruu och där hoppa på tåget till Närpes, berättar Rainer Böling, ordförande för Närpes hembygdsförening.
– Nämpnäsborna blev förvånade när det kom karavanvis med folk och de hade ingen aning om vilka de var. Där hade man tre fartyg som väntade och lastades med material och folk. Stellisterna (radiooperatörerna, red.anm.) hade också sina familjer, barn och hustrur med och så for de på natten till Sverige. Där blev de mottagna som flyktingar.
I Sverige var man dock inte beredd på en så stor mängd människor. De hade förberett boenden för ett tjugotal stellister, men det var hundratals personer som kom.
– Svenskarna blev tagna på sängen och stellisterna sattes på olika nödboenden, skolor, kyrkor, församlingshem.
Många stellister återvände tillbaka till Finland efter några månader när Lapplandskriget hade lugnat ner sig. Men vissa stannade i Sverige.
– Ett tjugotal anställdes av försvarets radioanstalt i Sverige, FRA. Stellisterna var högst skickliga yrkesmän, så svenskarna var glada att de kom dit och jobbade för dem.
Radioapparater och kappsäckar utställda i museet
För att skildra de här händelserna och berätta om operationen för allmänheten har ett museum nu öppnats i Öjskogsparken i Närpes.
Idén till ett museum kom från historiska föreningen Stella Polaris som 2020 kontaktade Närpes hembygdsförening med en förfrågan om utrymmen för att synliggöra operationen.
– Eftersom vi hade ett lämpligt utrymme här som vi hade orsak att restaurera på grund av fuktskada, så tyckte vi att vi har ett bra ändamål för ett nytt museum.
– Vi fick pengar via Kulturfonden och Aktion Österbotten och byggde upp den här källarvåningen till ett museum. Som vi nu med facit på hand är väldigt nöjda med, säger Böling.
I museet finns en hel del historiska föremål från operationen, speciellt radioapparater som stellisterna hade använt.
– Det är synnerligen fint att ha dem här så att man har något fysiskt att ta på också, inte bara touchscreenar. Vi har också en kappsäck på en hylla som är en av stellisternas kappsäckar. Stellistens son Pertti Hänninen donerade kappsäcken och vi har den som ett minne av stellisterna och deras färd.
Närpes hembygdsföreningen har jobbat stenhårt med att få färdigt museet. Enligt Böling har det tagit ungefär ett år med byggandet och insamlandet av material.
– Dels har vi haft en byggare här som gjort det fysiska byggandet, dels har jag själv funderat på innehållet. Jag är ju historiker och vill ha ett vettigt innehåll och berätta för allmänheten vad det gick ut på.
Men allt kring operationen var höljt i dunkel i tiotals år och än idag är det många oklarheter som består. Inte ens barnen till stellisterna visste om vad som hade hänt.
– Pertti Hänninen visste ingenting alls om det här ända tills hans pappa dog. Själv sa pappan Einari Hänninen att han var vaktmästare på FRA, men han var radiooperatör.
– Sedan började Pertti intressera sig för det här och då fick han sin mamma att tala om det.
Öppnar för allmänheten under vårvintern
Och nu kan också allmänheten bekanta sig närmare med operationen som fick sin kulmen den där septembernatten 1944.
– Vi öppnar för allmänheten under vårvintern efter beställning. Under sommaren får folk komma in när de vill och vi har en guide här då som är heltidsanställd som öppnar upp och startar skärmarna.
Tror du att det finns intresse för det här museet?
– Definitivt, inte hade vi annars satsat så här mycket tid och pengar. Jag har jobbat ett halvt år för det här, så nog vill jag att folk ska se det. Jag tror på det.