Borgåbon Philip Breen har inte kunnat slutföra sina studier – tycker Finland borde kräva mindre finskkunskaper och satsa mer på yrkesutbildning för invandrare

Borgåbon Philip Breen är ett levande exempel på hur svårt det kan vara för invandrare att studera eller jobba om man inte har bra kunskaper i finska.

Han tycker det är fel att invandrare förväntas lära sig det finska språket så bra som möjligt för att först därefter kunna vara aktiva i samhället.

– Låt invandrare välja mellan att studera finska eller studera till ett yrke med finskan som en del av studierna. Då kan de lära sig tillräckligt med finska för att klara sig i arbetslivet och förhoppningsvis få ett jobb via praktikplatsen, säger Breen.

Philip Breen sitter vid sitt köksbord i Borgå med en handfull utskrivna e-postmeddelanden utbredda framför sig. Det är korrespondens främst mellan honom och flera anställda vid yrkesinstitutet Keuda men också mellan Breen och undervisningsminister Li Anderssons medarbetare.

Breen är från Irland men har bott i Finland i 17 år. Hemma hos familjen talas det svenska och engelska. Nu har Breen åter stött på samma problem som flera gånger tidigare: finskan.

– Jag vet att alla i Finland borde tala finska, men det lyckas inte för alla. Jag har mycket allvarlig dyslexi och kommer aldrig att kunna lära mig språket, men jag kan lära mig vokabulären jag behöver i jobbet lite åt gången genom att bli visad exempel och genom att göra själv, då kommer det till mig, säger Breen.

De finska ord han behöver i sitt nuvarande jobb har Breen memorerat. Han har varit lastbilschaufför i 27 år men borde nu byta yrke för att kunna stanna kvar i arbetslivet.

Breen har ett läkarutlåtande på att både sitt sjuka knä och sin diabetes blir värre av jobbet som yrkeschaufför med mycket stillasittande, långa dagar och oregelbundna måltider.

Breen har fått löfte om arbete från ett företag som installerar luftvärmepumpar och tanken var att han skulle jobba som självständig entreprenör. För att kunna göra det behöver han behörighet för att jobba med kylanläggningar samt rätt att utföra elarbeten.

Breen sökte in till yrkesinstitutet Keudas linje för luftvärmepumpsinstallatörer men kom inte in eftersom han inte klarade de finska språkkraven.

Flera av skolans lärare hjälpte honom då att göra upp en annan plan. Breen skulle ta certifikatet i elarbete vid Keudas enhet i Sibbo för att sedan studera till och avlägga certifikatet i kylanläggningar i Kervo.

Enligt Breen var läroavtalsstudier inte ett reellt alternativ, dels på grund av hans ålder och dels på grund av hans kunskaper i finska. Breen tror inte någon vill ta emot honom som lärling.

I Sibbo fick han hjälp på engelska av en lärare, och Breen har varit i kontakt med läraren i Kervo som inte heller ska ha problem med att undervisa på engelska.

Breen har kollat med Undervisnings- och kulturministeriet att det inte finns lagliga förhinder mot att studera på engelska, men proven måste göras på finska eller svenska.

Skolan har kollat med Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) att proven går att göra med hjälp av en tolk eller översättningsprogram, så det borde alltså i princip vara möjligt för Breen att utbilda sig utan att tala finska.

I praktiken var det svårare. I januari, efter att Breen hade studerat i Sibbo i en månad, frågade han om det skulle gå att påbörja studierna i Kervo samtidigt eftersom han hade skola i Sibbo bara några dagar i veckan.

– Då fick jag höra att jag inte kan avlägga studierna i Kervo på grund av att jag inte kan finska, berättar Breen som hade trott allt redan var klappat och klart.

Breen säger att han inte var medveten om några krav på att förbättra sina kunskaper i finska för att bli mottagen i Kervo. Det var meningen att han automatiskt skulle kunna flytta över från Sibbo till Kervo och fortsätta sina studier där eftersom det var frågan om samma skola.

Frustrerad över systemet

Breen hoppade av sina studier eftersom han inte kunde avlägga båda certifikaten han skulle ha behövt för att kunna jobba med att installera luftvärmepumpar.

Han hade fått fem månaders studieledighet från sitt jobb och de hade hunnit anställa en annan chaufför i stället för honom för den tiden. Lyckligtvis råkade en annan kollega gå på pappaledighet så Breen kunde återvända till sitt gamla arbete. Det ursprungliga problemet, att chaufförsjobbet inte är bra för hans hälsa, kvarstår förstås fortfarande.

Breen är frustrerad över att språkkraven åter satte käppar i hjulen för honom, särskilt då han redan hunnit komma i gång med sina studier.

– Jag vill belysa vikten av att få invandrare att jobba i Finland och förhoppningsvis få bort de väldigt strikta språkkraven som finns på alla studieplatser, säger Breen.

Han förundrar sig över att det finns få yrkesutbildningar på engelska medan det nog går att studera på engelska vid yrkeshögskolor och på universitet. Utbudet på svenska är mindre än utbudet på finska.

– Det går att studera till elingenjör på engelska vid Metropolia i Vanda, men det är fyra års akademiska studier och jag har inte ett akademiskt huvud, säger Breen.

Intrycket man får efter att ha talat med Breen en stund är att han har fått anstränga sig hårt för att kunna vara aktiv i det finländska samhället. Flera gånger har ansträngningarna ändå lett till besvikelse.

Det finns så många arbetslösa invandrare i Finland. Skolorna och arbetsgivarna måste arbeta tillsammans för att fixa problemet

Philip Breen

Han berättar om ett tidigare tillfälle då han var med och sparkade i gång en kortutbildning för rörmokare på engelska på en annan yrkesskola. Också den gången gick det till slut åt pipan. Kursen ordnades men de som gick den fick ingen yrkesbehörighet.

Breen minns kursen i finska han gått. Han fick inte ut just något av den. Läraren talade enbart finska under utbildningen och Breen förstod inte vad som sades. Han snappade förstås upp hälsningsfraser och annat som upprepades ofta men inget han riktigt har nytta av på längre sikt.

Han upplevde att det skulle ha varit lättare att lära sig om han skulle ha fått höra samma ord och fraser både på finska och på engelska.

Språket i stort fokus på arbetsmarknaden

Under sina år i Finland har Breen varit arbetslös i flera perioder. Han poängterar att han inte blivit uppsagd för något han gjort fel, utan av ekonomiska och produktionstekniska orsaker

Att hitta nytt arbete har varit svårt eftersom arbetsgivarna krävt goda finskkunskaper, också i sådana arbetsuppgifter där det inte alltid känns helt logiskt.

– Även om jag har alla kvalifikationer som behövs för att vara lastbilschaufför så har språket stoppat mig. Det krävs en väldigt förstående arbetsgivare för att ge mig chansen att visa vad jag kan göra, säger Breen.

Han berättar att han bland annat fått höra att han inte kan mocka ner snö från tak eller köra sopbil om han inte talar finska. Breen tycker man i Finland borde fokusera mindre på språket och mer på vad personen faktiskt kan.

– Det finns så många arbetslösa invandrare i Finland. Skolorna och arbetsgivarna måste arbeta tillsammans för att fixa problemet. Om du behöver en rörmokare, elektriker eller bilmontör så är det ingen skillnad vilket språk de talar bara de vet vad de gör, säger Breen.

Finskan är ett svårt språk att lära sig, särskilt om man inte känner så många finskspråkiga personer eller hör språket i vardagen, som på jobbet. Enligt Breen försvårar språkkraven inte bara integreringen för enskilda personer. De inverkar negativt på hela landets redan ansträngda ekonomi.

Han tycker vi i Finland borde utnyttja potentialen hos fler av de invandrare som är bosatta här och använda färre gästarbetare.

– Skillnaden är att invandraren bor och betalar skatt här medan gästarbetaren åker tillbaka till sitt hemland och investerar sin lön där. Bondförnuftet säger att för mycket pengar lämnar landet när pengarna i stället kunde hållas här. Sättet att behålla pengarna i Finland är att utbilda alla invandrare så de får ett yrke och kan jobba, säger Breen.

Vice rektor: Behövs snabbare stigar in i arbetslivet

Arja Koli jobbar som vice rektor med ansvar för utvecklingen av den språkmedvetna undervisningen vid Keuda. Hon känner bra till Philip Breens situation men kan inte uttala sig offentligt om en enskild studerande.

Koli berättar i stället allmänt om Keuda. Yrkesinstitutet har rätt att ordna examensinriktade studier enbart på finska, förutom gällande två utbildningar som ordnas helt på engelska: En i städning och fastighetsskötsel samt en i ledarskap.

För varje elev görs det upp en individuell studieplan där man beaktar vilka färdigheter eleven behöver förbättra. Via utbildning som ska förbättra studiefärdigheterna kan eleven vid sidan om yrkesstudierna bättra på sina kunskaper i till exempel matematik eller finska.

Sedan ordnar Keuda också annan sorts utbildning, så som grundutbildning för vuxna och utbildning som förbereder inför examensinriktade studier. Då kan eleven också gå en språkmedveten linje där hen förbättrar sina kunskaper i finska.

Breen studerade för att få två enskilda certifikat, så hans situation är inte riktigt den samma som för en ”vanlig” elev. Den undervisning på engelska som Philip Breen fick i Sibbo var just språkmedveten undervisning, även om den inte hänger ihop med ovan nämnda undervisningslinje.

– Språkmedvetenhet är en ganska ny term. Det kan till exempel vara att använda ett hjälpspråk så eleven har lättare att ta till sig begrepp och terminologi, säger Koli.

Då kan eleven få hjälp och handledning på hjälpspråket och läraren kan översätta det hen lär ut. Keuda använder också köpta tolktjänster.

Även Koli tycker det borde bli lättare för invandrare att utbilda sig.

– Vi behöver definitivt snabbare stigar in i arbetslivet, själv skulle jag använda termen språkmedvetenhet. Det kan vara flerspråkig utbildning, säger Koli.

Hon påpekar att man inte kan tänka att allt automatiskt löses med mer engelskspråkig utbildning, för då hamnar de invandrare som inte kan engelska i en ojämlik situation.

– Studierna för att förbättra studiefärdigheter möjliggör redan nu det att elever kan förbättra sina språkfärdigheter vid sidan av studierna. Inom Keuda har vi över 2 000 studerande med invandrarbakgrund och alla har sin egen stig, säger Koli.

Behövs förändring också inom arbetsvärlden

Koli berättar att man samarbetar med arbetslivet och för vidare stöd, hjälp och kunskaper i att lära sig finska till arbetsgivare, också i digital form.

– Det utvecklas hela tiden. Om vi jämför med Helsingfors eller Esbo där antalet studerande med annan språkbakgrund är mångfaldigt större än i mellersta Nyland, så kommer vi efter i utvecklingen. Det här är ett väldigt viktigt utvecklingsobjekt, säger Koli.

Hon nämner Undervisnings- och kulturministeriets tjänsteuppfattning om riktningen för bildningspolitiken, publicerad den 15 februari. Det är ett dokument där ministeriets tjänsteinnehavare går igenom vad de anser borde göras nästa regeringsperiod.

– Där fördes fram behovet av att stärka studiefärdigheterna inom allt från småbarnspedagogiken till högskolorna så att de studerande får tillräckliga färdigheter att klara sig som aktiva medborgare och inom arbetslivet, säger Koli.

– Vi har redan i många år vetat att stigarna för att få jobb och integreras är för långa, fortsätter hon.

Situationen har förbättrats.

– Ser man på arbetslöshetsstatistiken från december så har också invandrarnas sysselsättningsgrad förbättrats men det finns fortfarande en skillnad jämfört med den infödda befolkningen, säger Koli.

Hon poängterar att det inte är bara på skolornas ansvar att komma med en lösning.

– Även inom arbetslivet behöver saker göras om, så som attityderna på arbetsplatser och möjligheten att jobba med mindre kunskaper i finska eller på ett annat gemensamt språk, säger Koli.