Kommentar: Det var talande bilder som kablades ut på Iivo Niskanen från spåret – men finns det någon orsak till oro?
Orsak till oro runt Iivo Niskanen? Han trampade sig trött i snösörja och strök åtminstone inte frågetecknet helt och hållet. Nästa gång vi ser honom i Planica borde det gnistra.
Dag två i skid-VM i Slovenien. Och på den något svårälskade distansen skiathlon (varför körs den på mästerskap om den inte duger någon annanstans?) kom absolut inga makalösa, finska formbesked att dansa ut i fredagsnatten med.
Iivo Niskanen såg sugen ut en stund och testade krafterna i den klassiska åkningen, men det var talande bilder som kablades ut från spåret efter skidbytet. Storstjärnan har inget att hämta i fristil den här säsongen.
Han svajade omkring med kramp i kroppen och slocknade.
– En kamp för att ta sig i mål. Vi får hoppas på att formen stiger, sa Niskanen och talade till en hel nation med femmilsförhoppningar i tankarna.
Skiathlonen har varit Niskanens premiärlopp i många mästerskap. Samtliga gånger har Finland bänkat sig för att ta tempen på den stora skidkungen – och i flera lopp har det sett trevande ut.
För ett år sedan sved Kinakylan i luftvägarna och mjölksyran strömmade från topp till tå, men då blev det ändå ett rätt oväntat OS-brons. Då var förutsättningarna också helt annorlunda, med den ryska urkraften Bolsjunov som grillade fältet tillsammans med Niskanen i klassiskt.
Nu avvaktade klungan och lät Niskanen köra av sig innan fristilskanonerna gjorde upp om medaljerna.
I stafetten måste lampan ha tänts
Finns det orsak att vara orolig?
Det är fullständigt naturligt att tänka så efter en vinter där Iivo Niskanen mer än något annat har haft problem. Det startade med coronasmitta i Ruka, fortsatte med en tung tourdag i ohyggliga Oberstdorf vid världscupåterkomsten och följdes upp med besök i skyddsnätet i Frankrike.
Nu, med en dryg vecka till hela säsongens viktigaste dag? Hur mycket kan en formkurva vända på några dagar?
VM-starten adderade en intetsägande skiathlon till raden av tamare insatser, och nu blir det dygn i ovisshet för oss innan herrstafetten avgörs nästa vecka. Det är uteslutet att Niskanen kör någon distans före en klassisk sträcka i stafetten – och senast då borde lampan ha tänts för att man ska känna ett lugn kring allt ”Iivo har full koll på vad han gör”-snack.
VM-banorna i Planica tar verkligen inga fångar. Det är äta eller ätas som gäller i de långa motluten som kan förlama förhoppningar snabbt. Det såg man med blotta ögat då skiathlonen avgjordes, och Niskanen behöver hitta ännu en växel för att kunna slå sönder den norska dominansen på femmilen.
Det fanns lovande tendenser i dag, men ännu mer behövs.
Mustaschen klar vinnare
Efter två tävlingsdagar har det inte funnits för mycket att dra på smilbanden åt för Finland. Perttu Hyvärinens mustasch är överlägsen vinnare i den tävlingen så här långt.
Hyvärinen och mustaschen blev ett av många offer för de mjuka, mosiga spåren i skiathlonen. Han föll pladask, blev ändå tia men skakade rejält frustrerat på huvudet efter målgången.
Och redan i det här skedet känns det som att mästerskapet har mejslat fram ett av de allra mest avgörande momenten.
Vem håller sig på benen?
VM har landat i en snösörja. Skidor och stavar landade huller om buller i ett nystan under torsdagens sprint, kritiken mot förhållandena har på sina håll varit mördande.
Å andra sidan, tre guld är utdelade och favoriterna har hållit varenda gång. Sundling, Klæbo och Krüger är en trippel som inte hade gett höga odds hos något spelbolag.
– Farligt? Det är överlag så mjukt här att det känns som att man trillar i ett hav av kuddar om man går omkull, sa Klæbo i dag.
En mästare har talat? Åtminstone skulle stora delar av det finländska laget kunna ta en titt på Klæbos teknik.