Högsta domstolen kan tvingas återbryta Anneli Auers dom – Rättspsykolog: ”Bekräftelsebias och tunnelvision”

Anneli Auers barn drar tillbaka vittnesmål om att hon utnyttjat dem sexuellt. Det kan leda till att Högsta domstolen måste återbryta domen. Det skulle vara andra gången den tidigare livstidsdömda Auer befrias från en given dom.

År 2006 misstänktes Anneli Auer för att ha mördat sin man. Efter att hennes överklagande tagit sig till Högsta domstolen befriades hon från alla misstankar. Rätten hade varken bevis att fälla henne eller någon annan för mordet.

Fri från misstankar blev hon ändå inte. År 2013 döms hon, tillsammans med sin partner Jens Kukka, för sexuellt utnyttjande av sina egna barn. Nu väntas även det fallet göra en totalvändning.

– Det är väldigt exceptionellt att det i efterhand sker att vittnena skulle återta sina berättelser på det här viset, säger Dan Helenius, professor i straff- och processrätt vid Helsingfors universitets juridiska fakultet.

HS: Anneli Auers barn drar tillbaka vittnesmål om att hon utnyttjat dem sexuellt

Barnen ska ha utsatts för påtryckningar.

Högsta domstolen kan tvingas återbryta domen

Fallets behandling är hemligstämplat. Men enligt professor Helenius tyder allt på att vittnesmålen varit centrala för domen.

– Det att dom nu återtar sina berättelser verkar leda till att grunderna för domarna ganska långt faller bort helt och hållet.

– I lagen finns det föreskrivna förutsättningar för att man ska kunna återbryta en sådan här dom, i princip så är det nog fullt möjligt. Framför allt om det, som i det här fallet, framkommer att de centrala bevisen i målet för den fällande domen inte längre är trovärdiga.

Var vittnesmålen från barnen tillräckliga för den fällande domen?

Enligt Helenius är det ofta svårt för domstolar att besluta hur mycket vikt vittnesmål från barn ska få.

– Frågan som uppstår är om domstolen har bedömt berättelserna på ett korrekt vis med tanke på den forskning och kunskap som finns kring hur man borde bedöma berättelser givna av barn.

För att spekulera på den frågan vänder vi oss till rättspsykologen Tom Pakkanen. Enligt honom har det skett en miss.

– När man tittar på Vasa hovrätts friande dom för själva mordmisstanken så öppnar den upp väldigt väl varför barnen inte är pålitliga i det här fallet.

Enligt Pakkanen karaktäriseras HD:s dom av ”bekräftelsebias och tunnelvision”. Han påstår att man litade för mycket på barnens vittnesmål.

– Dylika fall av justitiemord har en bekräftelsebias gemensamt. Man fastnar för en linje, man blir övertygad om att fallet är så här. Då tenderar man att bli snävare i sitt tänk, leta efter saker som stöder misstanken, och ignorerar allt annat som talar emot misstanken.

Pakkanen säger att risken för detta är högre när det handlar om känsloladdade fall, såsom när barn är inblandade. Han påpekar ändå att det är ett ovanligt fall.

– Vi har ett ganska bra system, med internationella mått mätt är vi väldigt bra på att utreda brottsmisstankar mot barn. Men det här har varit ett avvikande fall från första början.