Skriksångaren Lotta Green: “Läget i Åbo är ganska katastrofalt!”

Hardcorebandet Svarta havet sjunger om ångest och maktlöshet.

Lotta Green är en paradoxal typ. Hon är utbildad musikvetare och frilansande kulturskribent. På fritiden säger hon sig lyssna på wienervalser och allt mellan himmel och jord.

Men i sitt band Svarta havet skriker hon. Hon skriker så förbannat. Så barren faller från granarna i skogen.

Man skulle inte tro att hon är en hardcore-sångare eller “skriksångare” som hon själv kallar det, men den helsvarta klädseln kanske ger en liten vink om vilken underkultur hon har ena foten (eller åtminstone tonsillerna) i.

Lotta Green från hardcorebandet Svarta havet i Åbo: “Vi har inte fått betalt någonsin och man blir trött på det!”

56:57

Intresset för hård musik fanns redan från tidigare i Lotta, men efter att hon blev biten av hardcore-flugan fanns det ingen återvändo. Inte ens fast det är ekonomiskt olönsamt.

— I den här genren spelar man oftast gratis i Finland. Vi har aldrig någonsin fått betalt för en spelning. Vi spelar gladeligen, men ibland blir man litet trött på att inte få betalt, måste jag säga.

Inte att undra på att Lotta Green skriker.

— I Sverige måste man betala och till och med de skitigaste punkbanden får betalt för sina spelningar. Men Sverige är ju mer utvecklat än Finland när det gäller musik, konstaterar hon.

Läget i Åbo beskriver hon som ganska katastrofalt när det gäller att få eller arrangera spelningar nuförtiden. Många ställen har gått omkull och på många av de existerande giglokalerna är svårt att få foten in. Hon efterlyser en större musikscen med plats för fler band i Åbo.

— Jag har alltid trivts på metal-scenen och med metalfolk. Punk också i och för sig fast jag kanske inte är en trallpunkmänniska, berättar hon.

— Det var två spelningar i Åbo som öppnade den här genren för mig. Den ena var på Faust med ett ryskt band som hette Komatoz. Det andra var bandet Totalt jävla mörker som spelade på klubben TVO.

— Jag blev så fascinerad över publikens hårda röjande så jag tänkte att om jag nångång kommer in i den här grejen så ska jag ge mitt allt, säger hon.

Hardcore och punk går hand i hand med politisk medvetenhet och protest mot etablissemanget.

— Man kan inte vara opolitisk i dagens läge tycker jag. Vi är antifascister, vi är så klart antietablissemang, för jämlikhet, pro queer, antikapitalister… mest skulle jag säga att det är den här politiska maktlösheten över lag, säger hon.

— Det handlar om klimatförändring och den lilla människans uppgivenhet. Det är det som driver mig i mitt lyrikskrivande. Också själva musiken är en orolig röra med många orena ackord. Det får gärna vara så kaotiskt som möjligt, förklarar hon.

I podden Grönroos garage berättar Lotta om hur man ska göra för att skrika sig igenom en konsert utan att bli hes och tappa rösten.