Finlands klimatpolitik är måttligt rättvis – betyget blir en femma på en skala från noll till tio

Finlands övergång till ett fossilfritt samhälle borde ske så rättvist som möjligt. Det kräver den nya klimatlagen. Men kunskapen om vad det egentligen innebär är skral.

Finlands klimatpanel har granskat hur man kan analysera rättvisa i klimatpolitiken. Risken är att om omställningen inte upplevs som rättvis ökar polariseringen och konflikterna i samhället. Den enkät som gjordes avslöjade också att finländare behöver mera kunskap om klimatpolitik.

Klimatåtgärderna behöver analyseras för att klimatpolitiken inte ska ge upphov till nya betydande orättvisor, särskilt sådana där de mest drabbade inte skulle kompenseras på ett eller annat sätt.

Därför är det de grundläggande och de mänskliga rättigheterna som är startpunkten. Nuvarande och kommande generationer har rätt till liv och hälsa. Det förutsätter att klimatförändringen begränsas och att man främjar klimatanpassning.

Tre olika sätt att se på rättvisa

Den första är hur klimatanpassningens fördelar och nackdelar fördelas rättvist bland olika socioekonomiska grupper.

Människors rätt till arbete, rörlighet, boende och näringsfrihet ska garanteras så att ingen drabbas oskäligt mycket. Här ingår även kompensatorisk rättvisa, det vill säga hur hur skador kompenseras eller hur skadornas konsekvenser mildras.

För att det ska lyckas behöver lagstiftarna erkänna olika samhällsgruppers varierande behov. Olika samhällspositioner och sociokulturella faktorer påverkar hur klimatpolitikens effekter fördelas. Det kräver att man tar i beaktande bland annat ursprungsfolk, seniorer, personer med funktionsvariationer, kön och sexuella inriktningar samt djur och natur när beslut tas om klimatanpassning.

Tillvägagångssättet, eller hur rättvisa och tillgängliga de olika stegen i en politisk beslutsprocess är spelar också en viktig roll. De som berörs ska kunna granska beslutsprocesserna. Åtgärderna ska ta hänsyn till faktorer som ökar sårbarheten och identifiera sådana grupper som särskilt bör beaktas i klimatpolitiken, såsom kommande generationer och samer. De här grupperna ska beredas möjlighet att medverka när beslut tas.

Utmaningarna är många, men för att klimatåtgärder överhuvudtaget ska kunna genomföras måste man kunna motivera varför de är rättvisa. Konflikter kan också uppstå mellan lokala och globala intressen.

Rättvisan i klimatpolitiken ska följas upp och rapporteras på ett öppet och tillgängligt sätt i kommunernas verksamhetsberättelser och den nationella klimatårsberättelsen.

Klimatpolitiken får medelmåttigt betyg

Så hur förhåller sig människor till klimatåtgärder? De flesta människor godtar principen om att det är förorenaren som ska betala, men generellt visar det att ju mera kunskap människor har om klimatförändring, desto rättvisare anser de att åtgärderna är.

Projektet Rättvisa i klimatpolitiken genomförde en enkät för att undersöka medborgarnas syn på rättvisa i den finländska klimatpolitiken på ett allmänt plan. Analysen gjordes både ur regionalt perspektiv och ur sårbarhetsperspektiv. I enkäten deltog 1487 personer från Helsingfors, Norra Österbotten och sydvästra Finland.

Regionala skillnader förekom i fråga om kunskaperna: de som bodde i Helsingfors hade bättre kunskaper om klimatpolitiken än andra. Resultatet visade också att klimatpolitiken upplevdes som mest rättvis av högutbildade, politiskt vänsterorienterade personer i städer.

Överlag ansåg de som svarat att Finlands nuvarande klimatpolitik är mediokert rättvis. Betyget blev 5,3 på en skala från 0 - 10. Vissa ansåg att klimatpolitiken är för ambitiös, andra att den borde vara mer ambitiös. Majoriteten ansåg ändå att det skulle vara rättvist med tanke på kommande generationer att sträva efter snabbare begränsningsåtgärder.