Hotade fjärilsarter bor i almar på Stationsbacken i Karis – planerade byggnader måste flyttas så att träden får vara kvar

Detaljplanen för Stationsbacken i Karis måste ändras så att den inte påverkar två hotade fjärilsarter som lever i området.

Det handlar om almgallvecklaren och almkronmalen, som lever i almträd och som är starkt hotade. Enligt naturskyddslagstiftningen har de ett särskilt skydd och man får inte förstöra eller försvaga de platser där de förekommer.

I praktiken betyder det att de almar som finns på Stationsbacken måste lämnas kvar.

– Det finns träd som står i vägen om man vill förverkliga planen som det ursprungligen var tänkt, säger miljöinspektör Juha Laiho på Raseborgs stad.

”Bäst att ändra planen i det här skedet”

Det är stadens planläggning som ser till att planen ändras, så att byggnaderna inte hotar almarna. I annat fall kommer den övervakande myndigheten NTM-centralen att överklaga planen och frågan går till domstol.

– Därför är det bättre att ändra planen i det här skedet, säger Laiho.

Arbetet med att förnya detaljplanen för Stationsbacken inleddes år 2017. Området ligger alldeles intill järnvägsstationen i Karis och där planeras två eller tre flervåningshus plus radhuslängor. De högsta husen skulle få vara fem våningar höga och totalt handlar det om en våningsyta på 8 000 kvadratmeter.

Det var i samband med en naturinventering av området som det kom fram att de hotade fjärilsarterna kan bo där. Det är Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland som övervakar skyddet av hotade arter.

En liten fjäril som är svår att upptäcka

Fjärilarna har en vingbredd på ungefär en centimeter och är rätt svåra att identifiera. Därför är det svårt att säga hur vanliga de egentligen är.

Det kan hända att arterna är mera utbredda i Raseborg än man känner till eftersom de verkar dyka upp på de ställen där man letar efter dem. Dessutom finns det andra almträd i närheten av Stationsbacken, säger Juha Laiho.

– Man kan fråga sig hur det påverkar dem om man fäller några almar på Stationsbacken. Men lagstiftningen är väldigt strikt, konstaterar han.

Samtidigt påpekar han att arten trots det kan vara hotad och att det är svårt att hålla koll på alla 200 000 insekter i Finland.