Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Från 2015

Publicerad 18.11.2015 09:44. Uppdaterad 19.11.2015 13:50.

anaonym kvinna — Bild: YLE/Petter Sandelin

Jag försökte få hjälp första gången i när jag i yrkesskolan. Jag gick till skolkuratorn men hon och skolhälsovårdaren drog slutsatsen efter många samtal att jag var nog bara så där ungdomsmelankolisk (det var jag inte, var nog redan deprimerad på riktigt då).

Skolan tog slut, jag försökte leva mitt liv vidare men insåg att nåt var fel. Varje år blev det värre och värre. Skaffade någå jobb men började studera igen ett nytt yrke som man kanske sku få mera jobb med. Klarade av 1,5 år, sedan brakade jag ihop totalt en dag när jag blev ombedd att skicka ett mail. Det blev för mycket press på mig att skriva några rader. Min lärare insåg att allt inte var bra med mig och frågade vänligt om hon kan hjälpa mig? Vill jag att hon ringer och bokar tid till skolkuratorn åt mig, jag snörvlade fram ett ja tack.

Samma skolkurator (som några år tidigare) tog emot en snörvlande mig och konstaterade att "hmm, du är nog definitivt deprimerad jo". Hon hjälper mig boka läkartid, enda som finns att få är en allmänläkare som tar emot mig och säger "hmmjaa, dom sa att du är deprimerad visst. Här är ett recept. Lämna in det och förnyas när det tar slut. Tack och hej". Fick en psykriatrisk sköterska att prata med. Vi synkade inte. Hon satt och tittade på mig och frågade bara varför jag tror att jag mår som jag mår.

Jag visste inte. Det var därför jag var där. Hon var helt klart inte gjord för fall som mitt. Träffade henne 2-3 ggr sen sa jag att jag mår bra nu, tack och hej.

Kommer ihåg att när jag fick mina piller i handen och kom hem med dom fick jag en utskällning/hysteriskt utbrott av min dåvarande pojkvän som inte kunde fatta att jag sjunkt så lågt att jag tar piller för det är ju bara "såna där" människor som äter piller. Du vet, såna där som har fel i huvudet på riktigt. Konstiga människor. Farliga människor.

Hela vårdkedjan var väldigt konstig. Alla var väldigt konstiga. Massor med stigma. Österbotten i ett nötskal.

Men, tack vare pillren som inte var perfekta för mig men ändå gav mig lite livslust och energi tillbaka, så fick jag tagit mig i kragen och sökte in till mitt drömyrke på uni i Åbo och flyttade dit och fick äntligen ordentlig vård via studenthälsan. En riktig psykiatrier som diskuterade mina piller med mig, kom fram till att jag ska byta sort, följde upp, riktiga samtalsterapeuter att tala med etc.

När jag berättade om mina erfarenheter från Österbotten såg dom rent ut sagt skrämda ut.

Idag är jag inte helt frisk men jag fungerar. Har lärt mig massor om mig själv och andra. Är glad att jag inte gav upp mina drömstudier fastän det gick i motvind och uppförsbacke. Snart är jag färdig magister, antagligen arbetslös sådan men det är en annan historia.

Mitt råd till andra är att fixa dig själv innan du försöker ha ett förhållande med nån annan och försök för guds skull inte på ett förhållande med nån annan som har problem. Jo det kan verka som en bra ide först att ni kan stöda varandra för att ni har liknande problem, men
nej. Två halvor blir inte en hel. Inte i detta fall.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

#hurmårdu

Berättelse 67: Tappat tron på vården

Våga prata om hur du mår

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

"Vi missar den manliga depressionen"

Deprimerad eller bara lite smådeppig?

Anhöriga behöver också stöd

Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan

Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre

Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade

Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor

Motion lindrar depression

Depression: En oavslutad sorg

Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

De unga kvinnorna nödropar

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Depression skördar unga - allt fler i förtidspension

Berättelse 60: Depressionen var nödvändig

Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk

Hasse tog sig ur den djupa depressionen

Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren

Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är

Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!

Berättelse 56: Våga fråga hur någon mår!

Berättelse 55: Lär dig prioritera

Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv

Berättelse 53: Snart kollapsar jag

Berättelse 52: En vän räddade mig

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk

Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är

Depressionerna blir dyra för samhället

Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader

Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Berättelse 43: Sök hjälp i tid

Berättelse 42: Ätstörning och depression

Berättelse 41: Ett fejkat leende

Berättelse 40: Medicinen räddade mig

Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en

Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig

Berättelse 37: Endast jag kan ändra på min situation

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt

Berättelse 33: Förlamad av depression

Berättelse 32: Spelar en roll inför andra

Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig

Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig

Vill förmedla hopp åt deprimerade

Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp

Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad

Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år

Berättelse 22: Ingen förstod mig

Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå

Berättelse 18: Låt det ta tid!

Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem

Berättelse 16: Jag är rädd att mina barn också ska bli "duktiga flickor"

Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad

Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Berättelse 12: Träning håller mig flytande

Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad

Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte

Åtta procent tar antidepressiva läkemedel - trenden har vänt nedåt

Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden

Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp

Berättelse 7: Önskar att någon sagt att jag duger som jag är

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga

Berättelse 4: Ge aldrig upp!