Professor Matti Klinge död

Samhället har mist en modig debattör och vetenskapsvärlden en historieforskare med stark egen stil.

Professorn, historieforskaren, författaren och debattören Matti Klinge (född 31.8.1936 i Viborg i en tyskbaltisk-finlandssvensk familj) har avlidit, 86 år gammal. Han avled i söndags, bruten av svår sjukdom.

Den finländska vetenskapsvärlden har mist en prominent medlem. Den har mist en oförtröttlig förkämpe för klassisk bildning, medborgarfostran, etikett och öppen, civiliserad diskussion.

Matti Klinge konstaterade själv att för honom representerade historia precis allt: hela det mänskliga livet i dåtid, nutid och framtid.

– Matti Klinge var en modig, oberoende och synlig debattör. Han påminde den stora allmänheten om vikten av att förstå utvecklingen fram till nutiden, säger professor Henrik Meinander, Klinges efterträdare på professorsposten vid Helsingfors universitet till Svenska Yle.

Den språkkunniga Matti Klinge – han behärskade åtminstone finska, svenska, engelska, tyska, franska, ryska och latin – hann med mycket under sitt liv, inte minst var han en ytterst produktiv skribent och föreläsare.

Han fick också den ovanliga äran att fungera som elektor i två presidentval, 1982 och 1988.

Hans dagböcker och memoarer i flera delar beskrivs som framgångsberättelser om en lärd person som orkar och ids, och för vilken ingenting verkar vara tillräckligt. De storslagna kongresserna, lyxiga resorna, de populära föreläsningarna och otaliga talen, som han beskriver ingående vittnar om en efterfrågad person med mångsidig kompetens.

På sin fritid målade Matti Klinge. Han höll flera konstutställningar där han ställde ut särskilt oljemålningar med naturmotiv. Han tyckte om att promenera och tog sig helst fram till fots då han rörde sig från en plats till en annan i sin hemstad Helsingfors.

Nationslivet i alla dess former låg nära hans hjärta och det var också något han uppmuntrade sina studerande att vara aktiva med.

Placerade Finland i ett större sammanhang

Få kan meritmässigt konkurrera med Matti Klinge. Som 24-åring fick han sina magisterpapper – han var bäst av alla som promoverades – och sju år senare var det disputationsdags. Hans doktorsavhandling handlade om hur nationalitetsmedvetandet föddes i Finland.

Matti Klinge forskade för Helsingfors universitets studentkårers räkning nästan hela 1960-talet och för Finlands Akademi i slutet av 1960-talet. Under de här åren skrev han bland annat studentkårernas historia i fyra delar, som räknas till hans huvudarbeten.

Jobbet som gästande professor i finsk litteratur och kultur vid Paris universitet stod i tur under åren 1970–1972.

I 26 års tid (1975–2001) skötte han den svenska professuren i historia vid Helsingfors universitet. Under senare hälften av 1980-talet skrev han ett annat av sina huvudarbeten, Helsingfors universitets historia i tre delar där han var huvudförfattare.

Professor Meinander säger att man inte heller ska glömma Matti Klinges tidiga essäsamlingar och särskilt inte den briljanta Vihan veljistä valtiososialismiin: Yhteiskunnallisia ja kansallisia näkemyksiä 1910- ja 1920-luvuilta från 1972.

Matti Klinges skriftliga produktion är enorm; det tar ett bra tag att läsa igenom ens titlarna på alla hans böcker, dagböcker, memoarer, artiklar och andra skriftliga arbeten.

Matti Klinge var också en betydande historieforskare.

– Han hörde till den generation som placerade Finlands historia i ett större sammanhang, det gällde inte bara Finlands relation till Ryssland utan också till kontinenten. Så även om Matti Klinge har skrivit om Finlands historia har den europeiska kontexten alltid funnits med där, säger Meinander.

Matti Klinge fick flera betydelsefulla priser och utmärkelsetecken under sin livstid, han var hedersmedlem eller medlem i ett stort antal vetenskapsstiftelser och -föreningar och han var också hedersdoktor vid flera utländska universitet.

Professor, mentor och möjliggörare som gjorde ett starkt intryck på dem han träffade

För Meinander var Klinge först lärare och sedan mentor i och med att Meinander länge fungerade som Klinges assistent. Meinander säger att han fick lära sig mycket om vetenskapligt arbete av sin mentor, om hur man lyckas få forskningen gjord.

– Matti Klinge var ju en uppenbarelse. Han hade stil, både yttre men också när det gällde hur han formulerade sig och analyserade historia, säger Meinander.

”Jag är Matti.”

Det var öppningsrepliken den dagen då en studerande uppnådde du-status med sin professor. Stunden infann sig allra senast då laudaturseminariet (där pro gradu skulle skrivas) körde igång.

Matti Klinge uppmuntrade studeranden att gå med i nationernas verksamhet och själv deltog han ofta som inbjuden gäst i nations- och -ämnesföreningsfester.

På ämnesföreningen Historicus julfester kunde han ibland se aningen sträng ut om det gick lite för vilt till - eller då studenterna propsade på att sjunga Avanti Popolo (Bandiera Rossa) för tredje gången under samma middag.

Men oftast satt han med glimten i ögat, han hade överseende med att en viss grad av yrsel hör ungdomen till.

På institutionen gällde däremot regler kring vett och etikett; exempelvis var det viktigt att inte gå in till professorns mottagningsrum med ytterkläderna på.

– Alla de som har studerat för honom har ett starkt minne av honom. En del kunde vara irriterade på hans elitism men de flesta var nog imponerade av hans bredd vad gäller kunskap, säger Meinander.

Och i något skede av studierna fick man uppleva den hjälpsamma sidan av den legendariska professorn: professorn som skrev rekommendationsbrev och som kopplade samman uppdragsgivare för exempelvis företagshistoriker eller översättningar med studerande som behövde tjäna pengar.

Han anlitade också ofta själv längre hunna studerande i sina projekt för att de skulle få erfarenhet av forskningsarbete.

Överlag kan man konstatera att Matti Klinge lämnade få människor helt oberörda. Han är en person man minns om man har haft förmånen att träffa honom.