Amos Anderson var en rik excentriker med tycke för siden och guld – nu öppnar Helsingforshemmet som museum

Affärsmagnaten bodde och utövade sin religion överst i stenhuset han lät bygga på Georgsgatan 27. Den pråliga inredningen har rekonstruerats utifrån originalet.
– Amos Andersons hem var ganska pråligt, pryligt och prydligt med sidentapeter, tunga gardiner och pelare och gipsstuckatur lite här och där, inleder intendent Kaj Martin.
Allt det avlägsnades efter Andersons död 1961 då hemmet byggdes om till konstmuseum. För ritningarna stod formgivaren Kaj Franck och slutresultatet var modernistiskt och avskalat.
Nu har i sin tur spåren av Franck raderats.
Föreningen Konstsamfundet stängde konstmuseet 2017 för att öppna Amos Rex ett år senare. Redan då hade personalen en tanke om att återskapa hemmet.
– Med andra ord ta tillbaka tapeterna, gardinerna och gipset och allt det dekorativa. Det är det som vi nu har gjort.
Hemmuseet är ändå ingen fullständig replika av Andersons egen inredning för den skulle ha varit omöjligt att skapa. I rekonstrueringen har man utgått från färgfotografier som fanns bevarade.
Återskapandet har gjorts av Amos Rex och Konstsamfundet. Man har följt direktör Kai Kartios vision och anlitat experter som konservator Pentti Pietarila och arkitekten Mikaela Pappila.
– Om alternativet hade varit att slopa allt det här så skulle Amos ha försvunnit fysiskt från Helsingfors. Visserligen lever delar av arvet kvar i utställningsverksamheten och Konstsamfundets verksamhet, men något av hans spirit skulle ha försvunnit, säger Martin.
Originell stilmix
Kimitofödda Amos Anderson (1878–1961) lät bygga femvåningshuset vid Georgsgatan 27 i Helsingfors åren 1912–13. Planerna ritades av arkitekterna W.G. Palmqvist och Einar Sjöström.
Anderson hade arbetat inom försäkring och startat flera företag. Det började löpa snabbt, och han kunde investera i fastigheter med hjälp av lån. Han flyttade in på fjärde plan och använde de lägre våningarna för arbete.
– Amos Anderson var en self made man. Inredningen är inte den mest avancerade om man tänker att funktionalismen slog igenom på 1920-30-talet och allt blev mera avskalat. Det här är något helt annat. Det är frågan om en excentrisk, rik man som tycker om guld, tunga färger och dekorativa tapeter och gardiner, säger Martin.
I hemmet fanns kolonner i jonisk stil, art deco-möbler och sidentapeter. Liknande tapeter var särskilt svåra att få tag på för Martin och kolleger.
På väggarna hängde Anderson målningar med motiv från Italien eller Åboland.
– Det sägs att Amos Andersons smak inte var den finaste eller mest raffinerade och att han skaffade dyrbara stilmöbler för att visa sin egendom. Det sägs att han hade dålig självkänsla när det gällde societeten, säger Martin.
Anderson gynnades av krisåren på 1910-talet, första världskriget och inbördeskriget, och gjorde en stor förmögenhet med hjälp av inflationen som följde.
Utöver pengar och inflytande var Anderson intresserad av andlighet. År 1926 installerade han ett kapell på femte våningen.
Gåtfull person
När jag frågar Kaj Martin vad han menar med Amos Andersons ”spirit” eller anda, tar det en lång stund för intendenten att hitta orden.
Slutligen säger Martin att andan nog finns bäst bevarad i arbetsrummet på fjärde plan, där fotografier på kvinnor och män, Andersons vänner och beundrare, står på rad. Här finns konst med kyrkotematik som berättar om mannens intresse för restaureringen av kyrkor i Åboland, och böcker. Anderson tog aldrig en examen, men intresserade sig för historia.
En målning av Victor Westerholm, ett elegiskt vinterlandskap med mörkt vatten, hänger ovanför en tung antik möbel.
– Kanske den återspeglar något av Amos Andersons sinnesstämning. Där fanns ett dunkel och svårmod som kanske härstammade från barndomen. Hans barndom var inte full av skratt och glädje utan den var ganska dyster. Amos Anderson undvek att tala om den, säger Martin.
Museet Amos hem öppnar för publiken lördagen den 18 mars. Inträdet är gratis men biljetter ska bokas på förhand på nätet.
Museet är öppet två dagar i veckan.