Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Från 2015
Uppdaterad 19.11.2015 13:48.
man tittar över vatten
Bild: YLE/Petter Sandelin

Under tonåren tränade jag väldigt mycket. Jag gick idrottslinje i skolan och tränade fotboll på fritiden. I princip varje dag tränade jag någonting och på helgerna var det oftast fotbollsmatcher.

Givetvis blev allt annat lidande och i samma veva som mina föräldrar skiljde sig, hopade skolarbetet sig och allt kändes omöjligt.

Jag blev skickad till en skolpsykolog omgående och visst, det var trevligt att tala ut, men det jag valde att säga var ändå relativt selektivt och till våren då det blev intensivare med fotboll och dylikt igen så slutadejag gå. Detta är ett mönster som upprepat sig, och ännu 7-8 år senare kan jag ha dåliga perioder.

Under våren 2015 gick jag en tid hos skolpsykolog igen, nu mer på eget initiativ men jag avslutade det i samband med att jag gick på arbetspraktik.

Ofta så sätter jag mig själv i jobbiga situationer, som studerande i Helsingfors så har jag problem med ekonomin då jag inte vill leva på mina föräldrar eller har något fullt sparkonto sedan tidigare. Ett alternativ vore givetvis att arbeta, men hur ska man orka med både och utan att något blir lidande?

Dock med åren så blir allt, inte nödvändigtvis, lättare men lättare att uthärda. Jag har lärt att inte ta mig själv på stort allvar, jag har ibland vänner jag kan vända mig till även fast jag inte vill göra det och framförallt så har jag ingenting emot att vara ensam.

Dock så känns det som att den sortens liv inte är särskilt uppskattat av omgivningen och samhället. Söker man arbete ska man vara väldigt utåtriktad, social bla bla bla.. Vilket sätter mig i en svår sits då jag till exempel försöker söka arbete där jag inte vill ljuga för mig själv. Jag vet vad jag är och inte är.

Sedan kan man också fråga sig, och det har jag gjort, att är detta depression? Jag vet inte. Jag känner mig ofta nere, ingenting känns värt att göra, det är inte mycket som intresserar och världen runtom känns som en hemsk plats. Men sen samtidigt så kan jag, oftast, ta mig upp ur sängen på morgonen och möta dagen.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle