Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Analys: Bara början eller på toppen av sin makt? Kinas president Xi Jinpings mest utmanande tid börjar nu

Bild på Xi Jinping i kostym samt ett utklippt porträtt av Svenska Yles reporter Gustaf Antell.
Bildtext Xi Jinpings stora utmaningar kan sammanfattas som ekonomin, demografin och militären skriver Svenska Yles utrikesreporter Gustaf Antell.
Bild: CHINE NOUVELLE/SIPA/Shutterstock/All Over Press

När Xi Jinping i höstas blev vald till en tredje mandatperiod som ledare för Kinas kommunistiska parti skröt han över Kinas framgångar på senare tid. Men han varnade också för svåra tider framöver.

Amerikansk problemformulering

– Kinas kommunistiska parti KKP under president Xi Jinping kommer att fortsätta att försöka uppnå Xis vision att göra Kina till den mest framstående makten i Östasien och en stormakt på världsscenen.

Så här beskrev USA:s nationella underrättelsechef, utsedd av president Joe Biden, Kinas ambitioner inför den amerikanska senatens underrättelsekommitté i onsdags. Kinas stormaktsambitioner faller inte henne i smaken.

– För att uppfylla Xis vision anser KKP i allt högre grad att de kan göra det bara på bekostnad av USA:s makt och inflytande. Genom att koordinera sina verktyg över hela statsapparaten demonstrerar de styrka och förmår sina grannar att acceptera som Kina vill. Det gäller också Kinas fordringar i regionen - på land, till havs och i luften, och landets hävdanden om suveränitet över Taiwan.

Det här är hur USA ser på den utmaning mot den globala ordningen som Kina utgör idag. Det är viktigt att komma ihåg att få länder i Europa ser Kinas uppgång som så här entydigt negativ, men i en polariserad värld är vi, av egen fri vilja, beroende av USA.

Kinas folkkongress.
Bildtext Hittar du president Xi Jinping på bilden? Tips: Han fick själv välja var han sitter.
Bild: CHINE NOUVELLE/SIPA/Shutterstock/All Over Press

Xi Jinpings maktkoncentration

Bakgrunden till det Kina vi har sett växa fram de senaste decennierna är den öppning av samhället som började i och med att Deng Xiaoping tog kontrollen i Kina 1978.

Den är mest känd för att ekonomin liberaliserades, men ett kanske ännu viktigare steg var att kommunistpartiet - fortfarande auktoritärt - började eftersträva teknokratiska lösningar på både stora och små samhällsproblem.

Teknokratin hade sin storhetsperiod under president Hu Jintao 2002 till 2012. Under den perioden gjorde Kina snabba framsteg både ekonomiskt, teknologiskt (till stor del tack vare patentstölder) och socialt.

Men Hu var en grå president som inte lyckades inspirera ett folk med växande självförtroende. För det passade Xi Jinping bättre.

När Xi idag inleder sin tredje mandatperiod som president, trots att det förr var förbjudet att sitta mer än två perioder, så har han koncentrerat så mycket makt i sina händer att han nu anses vara nästan lika mäktig som Mao Zedong.

Man kan se det här som slutet på en tidsålder där kunnande och resultat, inte politisk lojalitet till Xi, var de huvudsakliga kriterierna för ambitiösa partifunktionärer som ville göra karriär och nå höga poster

Carl Minzner, expert på kinesisk förvaltning vid Fordham University

Men är han och Kina redan på toppen av sin makt? Det är en fråga som många ställer sig, bland annat tidningen the Economist (bakom betalvägg).

... var redo att stå emot hårda vindar, krabb sjö och till och med farliga stormar

President Xi Jinping varnar för svåra tider framöver i samband med Kinas kommunistiska partis kongress i oktober 2022

Utmaning 1: Ekonomin

Kinas ekonomi växer inte mer på samma självklara sätt som den gjorde förr. Under president Hu Jintao på 2000-talet låg tillväxten konstant mellan 9 och 14 procent. Under Xis tid har den legat på 6 till 8 procent fram tills coronapandemin.

Det här är IMF:s, alltså Internationella valutafondens, siffror. IMF förutspår nu att tillväxten kommer att ligga mellan 4 och 5 procent de närmaste åren.

Det här betyder att Kina ännu kan gå om USA och bli världens största ekonomi år 2035, så som Goldman Sachs har förutspått. Men det kräver långsiktiga beslut, vilket inte har präglat Xis era.

Kinas stora satsningar på infrastruktur, industriproduktion och export de senaste åren har ”skapat strukturella svagheter i ekonomin såsom ökad skuldsättning, överkapacitet och ineffektivitet, samtidigt som landets miljö har fått betala ett högt pris”, skriver Utrikespolitiska institutet i Sverige i sin landguide för Kina.

Från vänster till höger: Wang Yang, premiärminister Li Keqiang och president Xi Jinping under partikongressens avslutningsceremoni.
Bildtext Från vänster till höger: Wang Yang, premiärminister Li Keqiang och president Xi Jinping under partikongressens avslutningsceremoni i Peking i oktober 2022. Kinesiska kommunistledare är av tradition bra på att applådera åt sig själva.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Xis lösning kommer fram i femårsplanen för 2021 till 2025, där Peking dels vill satsa på en mycket större inhemsk konsumtion och dels på egen teknisk innovation för att hålla igång fabrikerna.

Xi lovar att Kina är en teknologisk stormakt år 2035, men femårsplaner leder sällan till goda innovationer.

Inhemsk konsumtion kopplas ihop med geopolitik

Inhemsk konsumtion behövs eftersom exporten till de stora handelspartnerna i EU och USA väntas minska kraftigt de närmaste åren.

Xi lovar att öppna upp Kina ännu mer för resten av världen. Det betyder i praktiken att han fortfarande har stor tilltro till BRI, Belt and Road Initiative, det vill säga ”Ett bälte, en väg”-projektet som han introducerade 2013.

BRI handlar om att Kina investerar i infrastrukturprojekt runtom i världen för att öka handeln, och i förlängningen mottagarlandets ekonomiska beroende av Kina.

I framtiden kommer BRI att handla allt mer om handel längs med sjövägarna till Sydostasien, Indien, Arabiska halvön och Afrika.

Kinas egen handelsflotta har mångfaldigats i storlek sedan början av millenniet och utgör i dag världens näst största, efter Grekland.

Inte sedan amiral Zheng Hes expeditioner till Sydostasien, Indien, Arabiska halvön och Afrika under 1400-talets första tredjedel har Kina haft en så slagkraftig maritim närvaro långt utanför landets egna gränser.

Kontrollrummet i Yangshans automatiserade containerterminal i Shanghai i Kina.
Bildtext Kontrollrummet i Yangshans automatiserade containerterminal i Shanghai i Kina.
Bild: EPA-EFE

Kinas mål är att binda upp flera av världens regionala makter i nätverk som i början bygger på ekonomiskt samarbete, men i förlängningen ger Kina mer inflytande runt om i världen.

De så kallade BRICS-ländernas ökande samarbete är både ett mål och ett medel här. Både Brasilien och Sydafrika har antytt att de är beredda att stärka banden med Kina på bekostnad av relationerna till väst.

Utmaning 2: Demografin

Kina lyckades med sin ettbarnspolitik från 1979 till 2015 stoppa det man uppfattade som en risk för överbefolkning. Resultatet är att Indien i januari gick förbi Kina som världens folkrikaste land (båda har 1,4 miljarder invånare).

Det betyder också att antalet pensionärer stiger snabbt medan andelen invånare i arbetsför ålder sjunker. Försöken att få kinesiska ungdomar att få fler barn har misslyckats kapitalt.

Utmaning 3: Militären och militära ambitioner

För ett år sedan, i april 2022, presenterade Kina ett nytt initiativ för global säkerhet: GSI, Global Security Initiative, på engelska.

– Vi är fast beslutna att ta alla länders legitima säkerhetsproblem på allvar, upprätthålla principen om odelbar säkerhet, bygga en balanserad, effektiv och hållbar säkerhetsarkitektur och motsätta oss strävan efter egen säkerhet på bekostnad av andras säkerhet, sa Xi då enligt den statsstyrda nyhetsbyrån Xinhua.

Med andra ord är Kina inriktat på att förändra den så kallade globala säkerhetsarkitekturen i grunden. Den 20 februari i år kom landet dessutom med en uppdaterad och ännu konkretare version av GSI.

På ett år har Kinas linje blivit uttalat antiamerikansk. Dessutom anser Peking att Rysslands ambitioner att dominera över sina grannar är legitima och att Bryssel måste ta Moskvas säkerhetspolitiska intressen i beaktande. Bäst skulle det vara om Nato upphör att existera.

Folkets befrielsearmé

Kinas militärbudget för 2023 är lite över 200 miljarder euro, vilket är under 2 procent av BNP. Det kan jämföras med Natos krav på att medlemsländerna ska använda 2 procent av BNP på försvaret.

USA har reserverat drygt 3 procent för sin försvarsbudget 2023. Det betyder över 800 miljarder euro - fyra gånger mer än Kina. På det stora hela ökar allså USA sitt militära försprång för varje år som går.

Men nyanserna har betydelse. Därför är det värt att titta närmare på Kinas två huvudsakliga militärstrategiska mål - flottan och Taiwan.

Kina och de kinesiska haven

Den växande handelsflottan nämndes redan ovan, men den militära flottans tillväxt har varit ännu mer imponerande. Enligt en ofta citerad topplista kan Kina redan idag utmana USA på haven.

– Fartyg och deras kapacitet är verktyg som används för att uppnå taktiska, operativa och strategiska mål. Men de skiljer sig från annan militär hårdvara eftersom en konstant marin närvaro - helt enkelt ”att vara där” - kan vara både ett mål och ett medel, skrev den amerikanska flottans löjtnant Doug Robb i en kolumn i Foreign Policy för flera år sedan.

Om Kina har råd att fortsätta bygga ut sin flotta kan Kina så småningom försöka tränga bort USA:s flotta från Sydkinesiska havet. Det här inslaget från CNN i februari visar att Kina och USA redan kissar revir där.

Karta som visar Sydkinesiska havet, omringat av Fililppinerna i öster, Vietnam i väster och Kina och Taiwan i norr.
Bild: Google Maps, Yle/Marie Söderman

Det är ett skrämmande scenario inte bara för Taiwan, utan också Vietnam och Filippinerna. Kina har dessutom samma ambitioner i Ostkinesiska havet, vilket berör Japan och Sydkorea direkt.

Då har Kina lyckats med sin stora ambition att dominera haven i Ostasien, vilket i förlängningen kan tvinga grannländerna till eftergifter.

Då har vi den multipolära värld som Xi Jinping och Vladimir Putin drömmer om.

Förutsättningarna finns om Xi har tålamodet, men mycket kan också gå fel. Det är där Taiwan kommer in i bilden.

Taiwan är Xis fixa idé

En likhet mellan Vladimir Putin och Xi Jinping är att båda öppet säger sig ha en historisk roll att förena sitt land inom dess historiska gränser. För Xi är återföreningen av Taiwan jämförbar med Krims betydelse för Putin.

Det mesta tyder också på att hela kommunistpartiet och den största delen av befolkningen vill att Taiwan återförenas med fastlandet.

När Kina åberopar internationell lag och försvarar alla länders rätt till integritet i fråga om interna angelägenheter så gäller det inte Taiwan. I likhet med Tibet, Hongkong och Xinjiang är Taiwan en inre angelägenhet.

Kina har inte militär kapacitet att vinna ett krig mot Taiwan om president Joe Biden håller sitt löfte och går in i kriget på Taiwans sida. Men Xis bedömning kan vara att det löftet inte behöver betyda någonting efter presidentvalet i USA i november 2024.

I Europa har vi ofta en föreställning att Xi är förnuftigare än Putin, men det vet vi egentligen ingenting om.

Kommer Xi att angripa Taiwan snart, eftersom Kinas egen framtid på lång sikt ser för osäker ut? Det varnar the Economist för. Eller håller han blicken på horisonten? Pentagon tror åtminstone inte att Xi försöker erövra Taiwan militärt under 2020-talet.

Kinas president Xi Jinping, också Kinas kommunistiska partis ledare och ordförande för Kinesiska militärkommissionen.
Bildtext President Xi Jinping är också Kinas kommunistiska partis ledare och ordförande för Kinesiska militärkommissionen.
Bild: AOP