Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 52: En vän räddade mig

Från 2015
Uppdaterad 19.11.2015 13:48.

Min depression började när jag var 15 år gammal. Idag är jag 18. Eller hade väl ingen diagnos eller nåt sånt men det var då det hemska började. Allt började med ett otroligt dåligt självförtroende och en otroligt dålig självkänsla.

Jag hatade mitt utseende, mina kunskaper. Jag hatade hela mig själv. Kände mig utanför i kompisgänget och inget kändes bra. Jag höll allting för mig själv, ingen visste vad som hände i mitt huvud. Det gick så långt att jag började skära mig själv, vilket jag inte är stolt över i dagens läge. Mina tankar dag ut och dag in var onda.

Självmordstankarna kom efter ett halvår, kände ingen livsglädje eller mening med livet. Då jag fyllde 16 år kände jag att jag inte orkade leva såhär mer, så i mitt huvud fanns två alternativ: sök hjälp eller dö. En dag kom en från skolan fram till mig helt oväntat och frågade hur jag mår, hon tyckte jag såg ledsen ut.

Samma dag berättade jag ALLT för henne, hon förstog mig, hon lyssnade, hon dömde mig inte. Efter den dagen hade en stor klimp ur magen försvunnit. Jag mådde inte bra, men bättre. Hon brydde sig om mig, hon talade varje dag med mig, hon fick mig att sluta att skära mig, hon umgicks med mig för att jag skulle få tänka på annat. Hon var min räddare.

Det gick några månader och jag kände mig bara lyckligare för varje dag som gick, tills den sommardagen då jag fick ett samtal. En nära vän till mig hade dött, jag föll tillbaka i samma onda tankar och tjejen från skolan försökte sitt bästa för att försöka hjälpa mig. Men det gick inte, jag började skära mig igen, jag började skolka och allt var skit igen.

Men då började gymnasiet, jag ville börja om pånytt, glömma allt och börja ett nytt liv. Det var min räddning andra gången plus stor hjälp av tjejen från skolan, utan henne hade jag inte existerat nu, jag är henne evigt tacksam.

Idag 1 år senare av kämpande, gråtande och nära att ge upp-känslor, så har jag äntligen hittat en livsstil som gör att jag klarar av min vardag. Jag önskar att alla tonåringar som mår dåligt skall söka hjälp, berätta för din vän, lärare, kurator eller en annan vuxen. Bara du på något sätt har någon att lita på.

Jag är 18 år gammal och varit med om mycket men det jag mest lärde mig var att du inte är ensam. Det finns någon som bryr sig om dig och kommer hjälpa dig med hela deras hjärtan.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle