SFP i klimatdebatt: Nuvarande avverkningsnivå är möjlig om andra åtgärder stärker kolsänkan

Hur mycket skog vi kan hugga ner och ändå stärka kolsänkan blev det centrala temat när Klimatpanelen och Naturpanelen ordnade debatt inför riksdagsvalet.

Riksdagspartierna kallas till valdebatter om olika teman på löpande band nu. På torsdag möttes partierna i en debatt arrangerad av Finlands främsta klimat- och miljöexperter, alltså Finlands klimatpanel och Finlands naturpanel som står som arrangörer, tillsammans med Miljökunskapsforumet.

Panelen har ordnats också inför tidigare val och tanken är att experterna på det här sättet kan ge politikerna en hälsning om den klimatpolitik som behövs. Klimatpanelens ordförande Markku Ollikainen och Naturpanelens ordförande Janne Kotiaho deltog i dagens panel som faktagranskare.

Frågan som får huvudfokus i debatten är skogen och avverkningsmängden. De här frågorna har splittrat också regeringspartierna under valperioden som gått.

Tydlig splittring kring avverkningsnivåerna

På dagens debatt ställs frågan om nästa regering ska ha ett räddningsprogram för kolsänkan för att nå EU-målet. Alla utom Sannfinländarna och Kristdemokraterna svarar ja.

Samlingspartiets riksdagsgruppordförande Kai Mykkänen säger att det är lätt att säga ja till målet år 2030, som är beräknat på betydligt gynnsammare grunder för Finlands del än vad målet för 2021–2025 är.

– Att nå målet för 2030 är lättare. Men målet för 2021–2025 börjar redan vara omöjligt att nå.

Debatten går in på skogsavverkningen, som inte heller Samlingspartiet ställer sig helt emot att begränsa.

De Gröna, Vänsterförbundet och SDP är ändå de enda som säger att avverkningen inte är på hållbar nivå i dag.

– Vi har skött vår skog på fel sätt, vi har huggit ner för ung skog med för hård hand, säger De Grönas ordförande Maria Ohisalo.

Kött, bensinpris och kolsänkor splittrar partierna tydligt, visar Yles valkompass

Klimatmål är lättare än klimatåtgärder

Prisstyrning ses som räddningen

Lösningarna Ohisalo ser är att styra avverkningen mer med pengar: Att röja skog borde vara avgiftsbelagt och att spara kolsänka borde belönas. Dessutom borde Finland begränsa vilken ålders skog som kan avverkas.

Ohisalo får medhåll av Mai Kivelä (VF) och Matias Mäkynen (SDP). Utsläppshandeln har visat att prisstyrning är en effektiv klimatåtgärd, säger Mäkynen.

– Ett räddningsprogram för kolsänkan är ett av Vänsterförbundets centrala mål inför regeringsförhandlingarna, det är det som avgör om vi lyckas med vår klimatpolitik, säger Kivelä och fortsätter:

– Samhället har rätt att sätta ekologiskt hållbara gränser för skogsavverkningen. Och det är ingen som föreslår att avverkningen avslutas helt. Redan en ganska måttlig minskning skulle ha stora effekter för kolsänkan, säger Kivelä.

Klimatpanelens Markku Ollikainen erbjuder beräkningar:

– Om man minskar avverkningen med 1 miljon kubik stärks kolsänkan med 1,5 miljoner ton. Så för 4 miljoner kubik mindre avverkning får man 6 miljoner ton kolsänka, och så vidare. Det är alltså fråga om att avväga lindriga förluster för skogsindustrin mot den börda som annars faller på andra sektorer.

Frivillighet är bra, för pengar styr folk väldigt bra

Hanna Kosonen (C)

SFP: Nuvarande avverkningsnivå kräver andra åtgärder för kolsänkan

Förutom Sannfinländarna ansluter sig Centern, SFP och Kristdemokraterna till det läger som inte tycker avverkningen absolut behöver begränsas. Finlands 600 000 skogsägare och deras privata äganderätt är centrala motiveringar.

Anders Adlercreutz, riksdagsgruppordförande för SFP, förklarar att nuvarande avverkningsnivå inte kan upprätthållas om inte det införs andra åtgärder för att stärka kolsänkan.

– Men om vi gör också annat är nuvarande nivå möjlig, det har också Klimatpanelen konstaterat, säger Adlercreutz.

Också han talar om vikten av prisstyrning och möjligheten för skogsägare att få betalt för att spara skog och stärka kolsänkan. I dag är avverkning den enda intjäningsmöjligheten, påminner han. Han påpekar att man dessutom får klart mindre för gallringsved, vilket leder till att större avverkningar på en gång är mer lönsamt.

– Intjäningslogiken inom skogsindustrin driver på det här. Om massaved vid vägens kant ger 30 euro per kubik, men den massaved som hämtas in via hamnarna kostar 70 euro per kubik, är det något fel på marknaden.

Centerns Hanna Kosonen hakar på om prisstyrningen och behovet av att skydda äganderätten, och talar varmt för en kolkredithandel.

– Frivillighet är bra, för pengar styr folk väldigt bra. Kolkreditbörsen är under uppbyggnad, skogsägare ska då kunna välja själva om de får pengar för att stärka kolsänkan eller för att avverka skog.

Flera partier nämner åtgärder för att väta, beskoga och återställa torvmarker som en bra åtgärd för att stärka kolsänkan, och där håller Klimatpanelen med.

Vi ser inga behov av att föra en mer ambitiös politik än vad EU gör

Sheikki Laakso (Sannf)

Sannfinländarna fortsätter säga att klimatmålen är för ambitiösa

Även om partierna i dag har olika syn på de klimatåtgärder som behövs är de allra flesta överens om att Finlands klimatmål ska vara ambitiösa.

På den punkten fortsätter ändå Sannfinländarna protestera.

– Vi ser inga behov av att föra en mer ambitiös politik än vad EU gör, säger Sannfinländarnas riksdagsledamot Sheikki Laakso.

– Det talas om den gröna omställningen som om den var vårt nya Nokia, men ingen har kunnat berätta för mig hur det ambitiösa klimatneutralitetsmålet har gett oss investeringar som annars hade gått till någon annan, fortsätter Laakso.

Han får genast mothugg av de andra. Maria Ohisalo (Gröna) påpekar att vindkraften just nu står för de största utländska investeringarna i landet.

– Och av de 30 miljarder Finland lockade i investeringar i fjol var 15–16 miljarder direkt knutna till den gröna omställningen, säger Adlercreutz.

Rubriken ändrad kl.20.30 för att precisera SFP:s ståndpunkt.