Patient lämnades ensam efter cancerbesked – forskare Daniela Pyhäjärvi från Borgå: ”Tidsbristen och stressen får sjukskötare att byta bransch”

Lönen är viktig, men problem inom arbetsmiljön och i vardagsrutinerna är avgörande när sjukskötare bestämmer sig för att lämna vårdbranschen. Forskare Daniela Pyhäjärvi tror att vi kan lära oss mera av våra grannländer.

Daniela Pyhäjärvi är doktorand vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors och har tillsammans med kollegan Christina Söderberg forskat i flykten från vårdbranschen.

Det är fråga om en intervjustudie med 13 sjukskötare som lämnat branschen och valt att byta yrke.

Fastän det pratas väldigt mycket om lönerna är stress en större orsak till att man byter bransch.

– Det är alltid lönen som lyfts fram när man pratar om varför sjukskötare lämnar branschen. Vår forskning lyfter fram att lönen visserligen är en orsak, men inte den största. Det är förhållandena på arbetsplatsen och förväntningarna som sjukskötarna har på jobbet, säger Pyhäjärvi.

Det blir en konstant känsla av att inte göra ett bra jobb och inte räcka till

Daniela Pyhäjärvi, forskare

Bland de 13 intervjuade fanns också östnylänningar med.

– De intervjuade var från flera olika områden. Därför har vi också något att visa, i och med att alla nämnde samma sak även om de jobbade i väldigt olika områden och organisationer.

Hurdana problem upplever man på arbetsplatsen?

– Det största problemet var det här med effektivitetshets. Det förväntas att allt ska gå så effektivt som möjligt och det mäts ofta i pengar eller till exempel i mängden samtal, mottagningar per timme eller operationer per dag.

Pyhäjärvi betonar att man då missar det personliga bemötandet som sjukskötare prioriterar högt och som varit en av orsakerna till att man vill jobba i branschen.

Tidsbrist leder till att man känner sig otillräcklig.

– Det blir en konstant känsla av att inte göra ett bra jobb och inte räcka till. Om man ofta blir tvungen att gå hem från jobbet med känslan av att inte ha gjort ett bra jobb så tär det på, säger Daniela Pyhäjärvi.

Borgåbon Daniela Pyhäjärvi, ursprungligen från Lappträsk, medger att den tunga vardagen inom vården bidragit till att hon nu valt en akademisk bana.

– Visst har det inverkat, men den slutliga orsaken till varför jag bytte var att jag upplevde ett flyt i forskningen, och jag hoppas kunna göra mera nytta på det här viset.

Bland Daniela Pyhäjärvis värsta minnen från branschen är en äldre person som bodde ensam och ganska långt borta från all service. Hen ville inte vara till besvär för sina anhöriga.

– Hen kom till en operation och hade väldigt långa tånaglar. Jag tänkte att jag måste klippa tånaglarna, men vi hade ingen sax. Jag började söka efter saxen, och så sades det till mig att vi inte gör det på den här avdelningen och i den här situationen, för det finns inte tid.

Pyhäjärvi tänkte att man måste ha så pass mycket tid att man kan klippa tånaglarna på en person som kommit för en operation.

– Det kändes helt otroligt att vi bara tittar på delar av människor. De kommer in som galloperationer, knäoperationer eller diabetespatienter istället för att komma in som hela personer.

Sjukskötaren hade inte tid att bli kvar med patienten, som lämnades ensam med cancerbeskedet

Daniela Pyhäjärvi, forskare

När intervjuerna gjordes fick forskarna höra många berättelser om stressiga situationer på fältet. Pyhäjärvi och Söderberg är väldigt tacksamma för alla som ville dela med sig.

– Det var flera som jobbat på sjukhus. Ett av de värsta minnena var när en sjukskötare under läkarronden hade blivit tvungen att ge ett cancerbesked åt en patient. Det var bråttom, så de hade bara meddelat att det här är situationen just nu och så måste de gå vidare.

Sjukskötaren hade inte tid att bli kvar med patienten, som lämnades ensam med cancerbeskedet.

På grund av effektivitetsmålen hinner sjukskötare heller inte alltid besöka toaletten, utan väljer istället att inte dricka vatten före lunchen.

– Det finns ingen möjlighet att gå på toaletten så det är bättre att inte dricka alls.

Vad kan man göra för att läget ska bli bättre?

– Det är en stor, svår och viktig fråga. Det finns små saker man kan göra. Vår forskning visar att bristen på uppskattning, ofta från kolleger och ledningen, kan skötas med att man visar uppskattning och stöder varandra, säger Pyhäjärvi.

Man kan också bli tvungen att titta på större helheter och möjligen ta modell från andra länder, till exempel Sverige eller Norge, där man har mera resurser och där rutinerna fungerar bättre.

– En del av våra intervjuade hade jobbat i Sverige och Norge där det fanns mera personal. Det fanns mera så att säga lös tid och mindre stress.

Pyhäjärvi framhåller att man borde se om det finns modeller som kan införas i Finland för att uppnå en mjukare arbetsmiljö med mindre stress. På lång sikt skulle det också lösa bristen på sjukskötare.

– Absolut. Jag tror att om arbetsmiljön blev bättre så skulle de som kommer till den här branschen hållas kvar längre, om de fick göra sitt jobb i lugn och ro.

Även om lönefrågan inte var den främsta orsaken till missnöjet i branschen är den avgörande om någon avväger att senare återvända till vårdaryrket.

– Lönen var inte avgörande, men något som alla lyfte fram. Alla som hade lämnat branschen sa att lönen är orsaken till varför de inte kommer tillbaka.

Pyhäjärvi betonar att lönen nog avspeglar hur vi värderar vårdaryrket, och att det finns utrymme att evaluera vår förhållning till branschen.

Ingen tid att bemöta patienter eller gå på toa – Borgåbon Daniela Pyhäjärvi har forskat i sjukskötare som byter bransch

8:41

Hon hoppas att människor ska våga ifrågasätta så kallade sanningar om att saker ska vara på ett visst sätt och att man ska göra som man alltid gjort förut.

– Jag hoppas att ju mera det pratas om problemet så desto mer uppstår det kanske diskussioner som hämtar alternativ och nya tankesätt, säger Daniela Pyhäjärvi.

Pyhäjärvi och Söderberg har för avsikt att fortsätta sin gemensamma studie, och har planer på hur den kan utvecklas.

Pyhäjärvis egen forskning fokuserar däremot på organisationer och hierarkiska strukturer inom hälsovården. Bland annat försöker hon besvara frågan varför inget förändras trots debatter och till och med strejker.