Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Jesse börjar om, än en gång – ska vi äntligen få svar på frågan om en hurdan ishockeyspelare ”Pulju” är?

Jesse Puljujärvi i Edmontons tröja.
Bildtext Jesse Puljujärvi valdes som fyra i NHL-draften 2016, men han har aldrig blommat ut i Edmonton.
Bild: All Over Press

Han är snart 25 år och har spelat en god bit över 300 matcher i världens bästa liga – ändå är Jesse Puljujärvi fortfarande ett mysterium. Finns knappast någon hockeyvän som inte önskar att bitarna faller på plats i Carolina.

Många åsikter, tankar och förhoppningar gällande Jesse Puljujärvi blev det också i veckans avsnitt av NHL-podden. Det är såklart trejddeadline-eftersnacket som står på agendan och då går tiden snabbt – både för snackare och lyssnare.

Puljujärvi och Granlund får gå för Stanley Cup – men det är mycket som ska klaffa för att det ska bli succé

29:47

Rod Brind’Amour fick svara på vad han vet om Jesse Puljujärvi strax efter Hurricanes isträning i Las Vegas några timmar efter trejden förra veckan. Carolinas coach inledde med två ord som knappast var menade att säga allt: ”Inte mycket”.

Brind’Amour lyckades utan att veta om det sammanfatta ishockeyspelaren Jesse Puljujärvi: vem kan påstå sig veta om ”Pulju” är fågel eller fisk i NHL-världen?

Torneågrabben blev hela folkets guldgosse efter JVM-succén 2016 och spädde på populariteten när han i praktiken avgjorde U18 VM några månader senare (hattrick i både semifinalen och finalen).

Frågan var om han ett par månader efter VM-guld nummer två skulle gå som etta, tvåa, eller trea när det blev dags att drafta årskullens talanger till NHL? Auston Matthews och Patrik Laine var konkurrenterna.

Vi vet alla hur det gick. Matthews och Laine var toppduon och Columbus finska GM Jarmo Kekäläinen var inte ett Puljujärvi-fan. Kekäläinen använde Columbus tur som trea i draften till att reservera centern Pierre-Luc Dubois.

”Pulju”, ishockeyvännerna i Finland och alla NHL-journalister oberoende av nationalitet blev tagna på sängen: Puljujärvi var för tusan MVP i ett JVM där såväl Matthews som Laine deltog. Att han gick först som fyra verkade obegripligt.

Kekäläinen och hans scouter demonstrerade ändå i praktiken det som blivit kärna i fallet Puljujärvi – han är ett mysterium som hockeyspelare. En massa goda egenskaper besitter killen med hockeyvärldens bredaste smil, men helheten blir man inte klok på.

Vilken är hans roll i NHL? Vilka styrkor ska man försöka förädla? Vad ska skalas bort? Är hans plats i de smala rinkarna? Vem ska han spela med?

Jesse Puljujärvi
Bildtext Puljujärvi var med under uppvärmningen inför Carolinas möte mot Philadelphia.
Bild: James Guillory-USA TODAY Sports

Det blir sju år sedan reserveringstillfället och frågorna lever vidare. Ett övergripande svar har ändå blivit tydligt: klubben som reserverade honom, Edmonton, var helt fel omgivning för Puljujärvi att komma in i NHL. Oilers har famlat i mörkret en betydligt längre tid än ”Pulju”.

Nu står hoppet till Carolina, Rod Brind’Amour – och såklart Hurricanes finska falang.

Tydliga noter – inarbetat system

Viktigast av allt är att ishockeyn i Hurricanes-tröjan borde passa Puljujärvi närmast perfekt.

Carolina Hurricanes spelstil är tydlig och fungerande. Femman jobbar som en grupp över hela isen och resultaten kommer via ödmjukt arbete i egen zon, snabba omställningar, mängder med skott och outtröttligt samarbete i offensiv zon.

Ett typiskt långt Carolina-anfall innehåller upprepade skott från blå av backarna, åtföljda av sekvenser där spelarna vinner tillbaka en ”fri” puck nära målet, ger en kort passning till närmaste lagkompis och denna matar igen endera backen för skott.

Majoriteten av målen blir till via skott från blå. Antingen direkt eller efter styrningar. Mål på returer är också vanliga. Ibland efter snabba passningskombinationer. Ofta ser det ut som om det försvarande laget hamnar vilse i Carolinas karusell och blir ett steg efter.

Snabba omställningar vid och under egna blå skapar också en hel del målchanser, antingen via solorusher, eller en mot två-lägen. Också de föregås oftast av intensivt arbete utan puck.

Huvudprincipen är att hålla sig till det egna systemet hela tiden och repetera samma saker gång på gång – tills det blir resultat. Samarbetet, systemet och viljan att jobba i fulla 60 minuter är nyckelfaktorer.

Åtminstone i teorin är Carolinas modell en som borde passa Jesse Puljujärvi väldigt bra. Enormt mycket bättre än den topptunga obalansen i Edmonton.

Puljujärvi
Bildtext Edmontons spelstil passade inte Puljujärvi.
Bild: Archie Carpenter/UPI/Shutterstock/All Over Press

Som ytter i Hurricanes kan ”Pulju” koncentrera sig på att få ut allt av sina största uppsidor – kampstyrkan, fysiken, individuella skickligheten – och lita på att systemet bär. Det borde få honom att slappna av och våga spela. Istället för att undvika misstag.

Kort sagt borde Carolina-hockeyn förse Jesse med sprudlande spelglädje.

Finns det en roll och utrymme för ”Pulju”?

Något som ändå inte ska underskattas är Rod Brind’Amours neutrala hållning till Puljujärvi. Carolinas trupp ger ett intryck av att vara ytterst sammansvetsad och har gång på gång visat prov på att alla fyra kedjor kan stiga fram i viktiga lägen.

Hurricanes är ett lag som hämtar styrka inifrån och oftast lyckas vända matcher som står och väger. Eller dominera från start till slut som en fyra kedjors ångvält. Coacher gör inte gärna förändringar i lag som bara vinner och vinner.

Å andra sidan placerade Brind’Amour intrejdade backen Shayne Gostisbehere direkt i den spelande truppen, trots att Calvin De Haan varit helt godkänd i tredje backparet. Gostisbehere känns ändå mer som en precisionsinförskaffning i jämförelse med ”Pulju”.

Backen som gjort 65 poäng under sin hittills bästa säsong ger Carolina ännu en stark offensiv blålinjespelare till, vilket är helt i linje med spelstilen som coachen vill se.

Gostisbehere
Bildtext Kunde Puljujärvi göra en ”Gostisbehere” och platsa direkt i truppen?
Bild: Joe Camporeale-USA TODAY Sports

Puljujärvi fyller däremot ingen direkt lucka. Man kan tolka trejden så att GM Don Waddel plockade honom för att det inte kostade i praktiken någonting: 22-åriga Jukurit-forwarden Patrik Puistolas NHL-rättigheter var ett skrattretande billigt pris.

Finns säkert ändå ett behov av att se vad paketet innehåller. Puljujärvi valdes som nummer fyra, fyller strax 25 och vissa delar av hans statistik ser mycket starka ut – laget dominerar målchanserna med ”Pulju” på isen. Statistiska identiteten hör hemma i Hurricanes.

Carolina balanserar inte heller på någon skör lina gällande en playoffplats. Det är ett ypperligt läge att i god tid före slutspelet ta reda på vem NHL-spelaren Jesse Puljujärvi egentligen är.

Svaret på den frågan väcker stort intresse också tusentals kilometer och ett världshav från North Carolina.

Kärt återseende?

Tittar man kallt analytiskt på vad Jesse presterat i NHL och hur Carolinas uppställning ser ut, passar Puljujärvi-pusselbiten bäst in i fjärde kedjan, på högerkanten, istället för Derek Stepan. Bisonkungen skulle vara en uppgradering i närkamperna och skridskoåkningen.

Ändras perspektivet till ”vad om”, blir det svårt att inte vilja se Puljujärvi testa hur spelet med gamla juniorlandslags- och Kärpät-kollegan Sebastian Aho fungerar. En första trio med Puljujärvi, Aho och Andrei Svetjnikov är ett minst sagt kittlande scenario.

Två stora åkstarka yttrar och en av världens smartaste playmakers kunde bli stort. Där ”Pulju” inte hängde med i Connor McDavids svängar och tankegångar, är risken minimal för att inte Aho skulle få sin forne guldytter in i händelsernas centrum. Inga problem med kommunikationen där.

Carolina Hurricanes
Bildtext Kunde Puljujärvi få prova att spela brevid Aho och Svetjnikov?
Bild: James Guillory-USA TODAY Sports

Då kunde Seth Jarvis hoppa in i kedjan med Jordan Staal och Jesper Fast och göra mer offensiv. Jordan Martinook är i princip en fjärdelinans ytter och skulle vara en uppgradering till Derek Stepan.

Ett tredje alternativ – som också känns läckert – är en helt blåvit trio med Teuvo Teräväinen, Jesperi Kotkaniemi och Jesse Puljujärvi. Den skulle med stor sannolikhet fungera bra, speciellt defensivt. Och öppna för offensiva superkedjan Svetjnikov–Aho–Martin Necas.

Det är såklart subjektivt i allra högsta grad, men magkänslan är att supersmarta Teräväinen tillsammans med ägarna av ligans två bredaste leenden kunde bli en munter historia.

Även det fjärde kortet är spännande. Puljujärvi i kedjan med lagkaptenen Jordan Staal och svenska rivjärnet Jesper Fast vore en mardröm att möta. Puljujärvi istället för Martinook då – i den jämförelsen är Jesse fysiskt större och har fem år yngre ben.

Tyvärr finns det också ett förlorande kort i packen av scenarier: Puljujärvi testas i olika kedjor, lyckas inte genast övertyga och blir en udda pjäs som spelar ströminuter här och där. Då är det nära till tack och gonatt för NHL-karriären.

Tummarna upp för att mysteriet Jesse Puljujärvi får en positiv lösning under de närmaste veckorna och månaderna.

Tack för att du läste.

Källor: hockeydb.com, hockey-reference.com, naturalstattrick.com

Diskussion om artikeln