Forskaren Siv Sandberg om svenskan i kommunerna: ”Ordförandens och de ledande tjänstemännens roll är viktig för att upprätthålla tvåspråkigheten”

Kommunerna har skyldighet att se till att invånarna kan följa beslutsfattandet på sitt eget språk och att politikerna kan använda sitt eget språk som förtroendevalda. Det säger kommunforskaren Siv Sandberg vid Åbo Akademi.

Allt mer av den lokala politiska debatten går på finska i västra Nyland. Det finns inga regler för exakt hur kommunerna ska gå till väga för att garantera hur språket används i kommunalpolitiken

– Språklagen säger inte hur man ska göra det, säger Siv Sandberg.

De västnyländska kommunerna har väldigt olika tillvägagångssätt för hur mycket eller lite de översätter under fullmäktigemötena.

Raseborg betalar för att en translator översätter fullmäktigemötena, i Ingå översätts allt av politikerna själva, av tjänstemän eller av ordföranden.

I Hangö är det ingen översättning utan ledamöterna får fråga någon kollega. I Sjundeå går det mesta på finska och ordföranden översätter i princip rubrikerna till svenska och enstaka anföranden hålls på två språk.

– Kommunernas fullmäktigemöten är mera formella och borde enligt språklagens bokstav och anda fungera så att man kan följa med det och att beslutsfattarna kan använda sitt eget språk. Det handlar också om mänsklig växelverkan och vilka formella och informella normer som styr hur man pratar med varandra.

Kommunforskaren Siv Sandberg: "Kommunerna följer språkstadgan på olika sätt"

17:05

Allt handlar sist och slutligen om enskilda människor, säger kommunforskaren Siv Sandberg.

– Det är det som är det svåra; att myndigheterna har ett större ansvar än människorna, men myndigheten är också de här människorna. Det är en ganska komplicerad växelverkan. Man kan ha en språkstadga som säger att fullmäktiges möten ska fungera på två språk, men då måste man också fundera på hur det ska fungera. Kommuner gör det här på ganska olika sätt.

Viktigt med ramar för fullmäktigearbetet

Fullmäktigeordförandena har enligt Sandberg en viktig roll i hur det fungerar.

– När de sätter ramen så är det större frihet för enskilda fullmäktigeledamöter att fungera inom ramen för den övergripande överenskommelsen om hur vi arbetar i den här fullmäktigesalen.

Om man har pratat svenska i ett fullmäktige med finsk majoritet och märkt att ens förslag inte tas på allvar eller far förbi och om man vill vara säker på att bli förstådd så kanske man byter till finska

― Forskare Siv Sandberg

De enskilda ledamöterna har inte någon skyldighet att använda det egna modersmålet, konstaterar Sandberg. Svenskspråkiga kan välja att byta till finska om det finns risk att de inte blir förstådda på svenska.

– En stark språknorm som jag har uppfattat i Västnyland är att svenskspråkiga alltid måste prata svenska. Om man har en sådan uppfattning kan man lätt bli irriterad över att några svenskspråkiga väljer att prata finska.

En annan norm kan enligt Sandberg vara att man vill att det egna budskapet går fram och då tänker man att finskan är ett bättre sätt att övertyga sina fullmäktigekolleger i en fullmäktigeförsamling med finsk majoritet.

– Vi har den gemensamma överenskommelsen att det mesta ska vara på två språk, men sedan de individuella att alla borde prata sitt modersmål eller att det är viktigare att argumentationen löper och att man är jämbördig i argumentationen.

Särskilt på fullmäktigemötena som är offentliga borde det vara högre standard på tvåspråkigheten eftersom invånarna borde ha möjlighet att föra diskussioner på sitt eget språk

― Forskare Siv Sandberg

Det kan också bygga på en typ av erfarenhet.

– Om man har pratat svenska i ett fullmäktige med finsk majoritet och märkt att ens förslag inte tas på allvar eller far förbi och om man vill vara säker på att bli förstådd så kanske man byter till finska.

En fråga för alla partier

Det finns väldigt många aspekter, inte bara det språkliga utan också det politiska, konstaterar Sandberg

– Jag tänker mig att en god regel är att man har de yttre ramarna att alla kan vara säkra på att bli förstådda på sitt eget språk. Ordförandens och de ledande tjänstemännens roll är viktig för att upprätthålla den här tvåspråkigheten på det formella planet. Då är det lättare för de enskilda individerna att agera.

Sandberg säger att väljarna kan uppfatta att Svenska folkpartiet har en särskild skyldighet för det svenska språket, men språkanvändningen är inte en fråga endast för ett parti.

– I en tvåspråkig kommun borde alla sluta upp kring det. Särskilt på fullmäktigemötena som är offentliga borde det vara högre standard på tvåspråkigheten eftersom invånarna borde ha möjlighet att föra diskussioner på sitt eget språk.

Risk att alla inte hänger med

Kommunforskaren Siv Sandberg ser det som allvarligt om svenskan marginaliseras i det politiska beslutsfattandet.

– Det är förstås allvarligt om svenskan försvagas som ett offentligt språk och det här är någonting som man behöver vara uppmärksam på i kommunerna. I synnerhet om det är kopplat till enskilda personer är det lätt att tvåspråkigheten glider ut när man byter personer.

– Ur symbolperspektiv är det viktigt i en tvåspråkig kommun att upprätthålla de formella sakerna – att man hälsar på båda språken och öppnar mötena på båda språken. Det är sådana strukturer och institutioner som upprätthåller den offentliga svenskan och dem ska man slå vakt om.

Om mötena inte översätts finns det en risk att vissa förtroendevalda inte hänger med i terminologin. Det gäller oberoende av vilket språk som används, säger Sandberg.

Andra regler på sociala medier

När det sedan gäller informella diskussioner på sociala medier finns det inga krav på vilket språk som används. Men om det handlar om kommunernas egen information till invånarna på sociala medier är det viktigt att i en tvåspråkig kommun informera på båda språken.

Det har inte varit någon livlig diskussion om språklagen i förvaltningen på sistone, men frågan om vilka språk som används är aktuell i och med de nya välfärdsområdena.

I Västra Nylands välfärdsområde finns det kommuner med svensk majoritet, med finsk majoritet och enspråkigt finska kommuner.

– Välfärdsområdena är nya forum där man har nya konstellationer och där finns också människor från orter där svenskan inte har använts i formella sammanhang.