Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Från 2015
Uppdaterad 20.11.2015 14:29.
Marko Kangas för #hurmårdu
Bildtext Marko Kangas.
Bild: Yle/Kati Enkvist

Den 28 februari 2015 var Marko Kangas bedrövad. Pusselbitarna från det förflutna föll på plats och han var redo att dö. Under en vansinneskörning i Jakobstad tog han loss bilbältet. Ingenting spelade längre någon roll.

Kangas växte upp i Haapavesi, en kommun i Norra Österbotten. Han har sex syskon. De flesta av dem har han kontakt med ännu i dag, men en syster vill inte längre ha någon kontakt med den biologiska familjen.

Under uppväxten hade Markos föräldrar svårt att få ekonomin att gå ihop. Dessutom arbetade pappa långa dagar, och mammas ork tog slut.

Som vuxen led Kangas av burn out och depression. Det var en följd av långa dagar med arbete och en kamp med att själv få ekonomin att gå ihop. Men Markos problem började långt innan det.

- Fyra och ett halvt år gammal blev jag och mina syskon placerada fosterfamiljer. Jag placerades i Larsmo. Jag var enda barnet där. Men jag saknade aldrig min biologiska familj. Det var en svår uppväxttid.

Terrorn började i högstadiet

Problemen började när Kangas gick i första klass. Det var då som mobbningen började.

- Jag hade inga vänner, och skolarbetet spelade ingen roll. Jag var helt ointresserad av allting.

Men i högstadiet blev allt värre. Då höll sig inte skolkamraterna till den verbala mobbningen.

- Jag blev sparkad och slagen, mina skolböcker blev förstörda. Jag minns en gång när några av pojkarna förde mig till toaletterna. Lade mitt huvud i toalettstolen, där någon hade gjort sina behov, och spolade.

Till sist fick Marko nog. Han bestämde sig för att ta livet av sig. Då var han 15 år gammal. Blicken blir sorgsen då han minns den dagen.

- Jag försökte hänga mig bakom gymnastiksalen. Jag var nära att dö när jag blev hittad. Läpparna hade redan blivit blå när jag klipptes ner.

Alla i skolan visste om att Marko hade försökt begå självmord men trots det avtog inte mobbningen.

-Tre dagar senare återvände jag till skolan med blåmärken efter repet runt min hals. Då sa mobbarna att de har hittat ett tjockare rep så att jag inte misslyckas med självmordet nästa gång.

Ingen hjälp fanns att få

Under den här jobbiga tonårstiden upplever Kangas att han inte fick någon hjälp av de vuxna.

- Kuratorerna ansåg att det var mitt eget fel. Jag förstår inte hur det kunde ha varit mitt eget fel. Men i alla fall togs inga åtgärder för att försöka förbättra situationen.

Men det fanns någonting som höll honom flytande trots att tillvaron ibland var outhärdlig.

- Musiken har alltid hjälpt mig. Jag minns att jag hade svårt att tala om mobbningen med mina föräldrar. Då satte jag mig ner vid pianot och spelade och sjöng ut min sorg. Musiken är min terapi ännu i dag.

Mobbningen fortsatte i yrkesskolan men tog äntligen slut när Marko gjorde sin värnplikt. Men känslorna inuti försvann ingenstans.

- Har man upprepade gånger fått höra att man är si eller så, så börjar man till sist tro på det själv. Nu vill jag ändå ta tillfället i akt och tacka min mamma som alltid stod på min sida. Hon höll på mig och trodde alltid att allt skulle reda upp sig.

Pusselbitarna föll på plats

Som vuxen började Marko jobba hårt. Han hade långa arbetsdagar som taxichaufför och till sist gick han in i väggen. Alkoholkonsumtionen ökade och han använde ölen för självmedicinering.

- År 2011 fick jag burn out och blev deprimerad. Jag kunde inte sova och mådde väldigt dåligt. Men jag fick medicin för depressionen och höll sakta men säkert på att återhämta mig.

Men i slutet av februari i år ledde ett telefonsamtal till en vändpunkt i Markos liv. Då levde Marko som singel. Sambon hade lämnat honom och tagit dottern med sig.

- Jag och lillebror talade om barndomsminnen. Det var en väldigt rak och öppen konversation och det var många pusselbitar som föll på plats. Både på gott och ont.

Det som lillebor kom ihåg var något som Marko hade förträngt i många år.

- Han frågade mig om jag kom ihåg när vi låg i det där rummet. Då det var mörkt. Och där de där de händerna fanns. Plötsligt kom alla minnen flödande tillbaka och jag kom också ihåg.

Innan Marko blev placerad i fosterhemmet har någon utnyttjat honom och lillebrodern sexuellt. Vem, vet inte bröderna.

- Vi har våra misstankar om vem det var. Men den personen är sedan länge död så det finns inte så mycket att säga om det nu längre.

Men den kvällen rasade Markos värld samman.

- Jag chattade med en kompis som blev väldigt orolig för mig. Hon kände på sig att jag var långt ifrån okej. Men när hon dök upp med sin granne släppte jag inte dem. Efteråt har hon sagt att mina ögon brann.

Marko fortsatte att dricka och plockade fram alla burkar med sina starka mediciner depression och ville avsluta allt.

Han minns att han satte sig bakom ratten och körde närmare 200 kilometer i timmen från Larsmo till Jakobstad.

- Jag kände att jag behövde hjälp men jag visste inte varifrån jag skulle få den. Då slog det mig att om jag fångar polisens uppmärksamhet så får jag den hjälp jag behöver.

Två varv körde Marko i ilfart runt polisstationen i Jakobstad. Efter det tappade Marko kontrollen över bilen och åkte in i ett annat fordon.

Fick en toxisk psykos

Nästa minnesbild är i ambulansen.

- Då brottas jag med fyra poliser. Jag var så aggressiv att de var tvungna att använda elpistol. Jag var så arg, så arg. 35 års illamående kom ut på en gång. Alla sår öppnades.

Samtidigt som Marko kände glädje över att han levde så bröt ångesten kraftigt ut.

- Under natten låg jag och våndades på den gula plastmadrassen i fyllecellen. Hade jag skadat någon? Hade jag kört på någon? Allt annat kan gå att fixa, men jag skulle aldrig ha kunnat gå vidare om jag skadat någon annan.

På morgonen fick han veta att ingen hade skadats under hans vansinneskörning.

Marko har fått veta att han fick en toxisk psykos som bröt ut i och med hans stora alkoholintag den kvällen.

- Jag blåste 1,29 i polisens alkomätare och misstänks för grovt äventyrande av trafiksäkerheten, grovt rattfylleri och våldsamt motstånd mot tjänsteman.

Markos körkort är fortfarande indraget men han hoppas att han snart kan få det tillbaka.

- Då vet jag att jag genast får ett jobb.

Efter vansinneskörningen genomgick Kangas, under fyra veckor, en behandling på Pixnekliniken i Malax. Men det är viktigt för Marko att framhålla att han inte är någon alkoholist.

- Jag trodde jag var det eftersom jag drack så mycket. Det var som självmedicinering.

Det nya livet

I dag bor Marko Kangas med sin flickvän i Uleåborg. Där har han funnit ett lugn och fått en ny start.

- Larsmo och Jakobstad var för litet. Här kunde jag börja om på riktigt.

Med flickvännen har han varit helt öppen.

- Hon vet allting. Jag bestämde mig tidigt för att inte dölja något för henne utan vara ärlig från början. Hon har stöttat mig genom allt.

Marko är arbetslös men han har ingen tid att älta det som har varit.

- Jag går ofta på gym och jag skriver musik. Det gör att jag mår bra. Bättre än någonsin förut

Mobbarna är förlåtna

Marko Kangas har kommit en lång väg sedan februari. Han har bearbetat det som har hänt honom och vill inte se tillbaka längre.

- Jag har förlåtit dem som gjort mig illa. Ni ska inte fundera mera på det som varit. Lägg det bakom er, det har jag gjort. Mina vänner vill jag tacka, för ni betyder allt för mig och jag älskar er.

Du kan höra Marko Kangas i ett Samtal om livet fredagen den 20.11 kl 11.03 och lördagen den 21.10 kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.

Programmet är inte längre tillgängligt
Samtal om livet: Samtal om livet med Marko Kangas PODCAST - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

#hurmårdu

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 67: Tappat tron på vården

Måste jag försöka ta mitt liv för att få hjälp?

hurmårdu

Våga prata om hur du mår

Tack för alla berättelser som kommit till #hurmårdu.

kvinna på gatan

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

Ge den deprimerade utrymme och se bakom fasaden.

#hurmårdu

"Vi missar den manliga depressionen"

Manlig depression fortfarande stigmatiserat.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Deprimerad eller bara lite smådeppig?

"Ta dig i kragen! En rask promenad gör nog susen!"

Eva Åstrand och Camilla Pitkänen sitter i en soffa.

Anhöriga behöver också stöd

Skuld och skam drabbar ofta de närstående.

Två personer som håller händer.

Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan

Mycket kunde göras i skolan för att stärka elevernas hälsa.

hurmårdu

Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre

Svenska Yles publik har valt musiken för #hurmårdu i radio.

hanna mäntylä

Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade

Social- och hälsovårdsministern: skäms inte över depression.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor

Det kändes som om jag aldrig var good enough.

Forskaren Torbjörn Josefsson, lektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad.

Motion lindrar depression

Forskning visar att motion har berydelse för deprimerade.

ansiktsbild på axel aminoff

Depression: En oavslutad sorg

Avstannad sorgeprocess bakom depression

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det

Samtalsterapi är effektivast vid lindriga depressioner

kvinnas händer

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

Tack vare terapeuten började jag må bra igen,

skor

De unga kvinnorna nödropar

Prestationskraven och skammen förstör oss.

Marko Kangas för #hurmårdu

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Minnen från det förflutna tog Marko på en vansinnesfärd.

unga sjukpensionärer pga depression

Depression skördar unga - allt fler i förtidspension

50 procent fler unga sjukpensioneras på grund av depression.

anaonym kvinna

Berättelse 60: Depressionen var nödvändig

Mår bättre nu, men var ohållbart att inte krascha.

skor

Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk

Inget slutdatum för att tillfriskna från en depression.

Hasse Nordman och hans fru och stöd Marja-Leena.

Hasse tog sig ur den djupa depressionen

Starkt socialt kapital hjälpte Hasse bli frisk.

#hurmårdu

Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren

Människor som förstår är det viktigaste.

#hurmårdu

Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är

Har som vuxen börjat känna mig sorgsen.

Marina Maatela utanför Radiohuset

Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!

Arbetshälsopsykologens tips till dig som känner dig nere.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 55: Lär dig prioritera

Man måste våga be om hjälp och prioritera rätt.

kvinna går i naturen

Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv

Vetskapen om att folk bryr sig hjälper.

kvinnas händer

Berättelse 53: Snart kollapsar jag

Har tunga år bakom mig, försöker orka för barnens skull.

Berättelse 52: En vän räddade mig

Berätta för någon att du mår dåligt

man tittar över vatten

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Hur vet man om man är deprimerad eller inte?

anonym kvinna i naturen

Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk

Ingen förståelse för sjukdomen, vilket knäckte mig psykiskt.

anaonym kvinna

Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till

Ångrar att jag inte berättade för vänner.

anaonym kvinna

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Fick inte den rätta hjälpen förrän jag bytte ort.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är

Familjeterapin gav äntligen den hjälp jag behövde.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Depressionerna blir dyra för samhället

Var femte finländare insjuknar i depression.

catariina salo-bild till #hurmårdu

Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader

För långsamt och byråkratiskt att få hjälp.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket

Bland annat min hund hjälpte mig få ordning på livet igen.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Har mått dåligt sedan jag var barn och känner sorg över det.

kvinnas händer

Berättelse 43: Sök hjälp i tid

Att tala med kuratorn hjälpt emig då jag mådde som sämst.

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 42: Ätstörning och depression

Efter år av ätstörningar insåg jag att jag var deprimerad.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 41: Ett fejkat leende

Efter två år svängde det äntligen!

anaonym kvinna

Berättelse 40: Medicinen räddade mig

Det var svårt att få den hjälp jag behövde.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en

Livet är stundvis nästan outhärdligt svårt.

skor

Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig

Att skriva och berätta om mitt mående har hjälpt.

man tittar mot vatten

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Att bli lämnad gjorde mig sjuk, men är på bättringsvägen.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Viktigt stoppa mobbningen, den förstör många!

Deltagande hand på axel

Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt

För mycket byråkrati för att få hjälp.

kvinnas händer

Berättelse 33: Förlamad av depression

Återkommande depression gör att jag inte kan jobba.

anaonym kvinna

Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig

Blev utsatt för mobbning i lågstadiet och mår ännu dåligt.

kvinna på gatan

Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig

Det var mitt förhållande som gjorde mig deprimerad.

Angelica Qvist & Jenny Renqvist #hurmårdu

Vill förmedla hopp åt deprimerade

Grundade förening för att bryta tabun kring psykisk ohälsa.

anaonym kvinna

Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp

Säg aldrig ryck upp dig till en deprimerad.

händer

Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt

Det gör ont att tänka att psykisk ohälsa är så tabubelagt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Jag tror att terapin ska hjälpa fast det är tufft.

kvinna går i naturen

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Sök professionell hjälp om du inte lyckas styra dina tankar.

#hurmårdu

Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad

Terapi och mediciner blev min räddning.

man tittar över vatten

Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år

Svåra kamratrelationer gjorde livet svårt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 22: Ingen förstod mig

Fick hjälp efter självmordsförsök.

kvinnas händer

Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin

Viktigt med fungerande vård och att inte skambelägga.

kvinna i naturen

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Från absoluta botten till ett lyckligt liv.

skor

Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå

Insikten om att jag var sjuk hjälpte mig.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 18: Låt det ta tid!

Stora livshändelser gjorde mig sjuk.

#hurmårdu

Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem

Jag hoppades på stroke istället för mentala problem.

#hurmårdu

Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad

Ta de första tecknen på allvar och var självisk.

Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka

Stress under studeíetiden gjorde mig utbränd.

händer

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Det viktigaste är att känna sig sedd och älskad.

man joggar ute

Berättelse 12: Träning håller mig flytande

Antidepressiva mediciner och träning hjälper en del.

Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad

Hemma är jag ett gråtande vrak med hjärtklappning.

Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte

Trodde att hag aldrig skulle bli frisk igen.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden

Min depression upptäcktes på en rutinkontroll.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp

Det bästa man kan göra är att prata öppet.

skor

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

När jag blev bättre var det som om någon tryckt oå en knapp.

kvinna på gatan

Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga

Medicinerna hjälpte mig ur en djup depression.

Berättelse 4: Ge aldrig upp!

Jag var 18 år och hade inga drömmar i livet.

#hurmårdu

Berättelse 3: Sluta skämmas för att du mår dåligt

Ju mindre vi pratar om det, desto större blir skamkänslorna.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Berättelse 2: Från ett kolmörkt badrum till en upplyst sal

Jag insåg att jag inte behöver prestera för att duga.

händer som håller i varandra

Berättelse 1: Våga be om hjälp

Man får inget pris för att man kämpar i ensamhet.

kärr i skymning

Livskriser höjer risken för depression

Kriser i olika livsskeden kan leda till depression.

Mer om ämnet på Yle Arenan