NHL-kolumnen: Dags för Kaapo Kakko att ”sänka axeln” och leva upp till förutsättningarna – Rangers-legendaren Mark Messier vill se fränare tag
Kaapo Kakko tappade sina powerplayminuter när superstjärnan Patrik Kane anlände till New York. I stället för att gnissla tänder gäller det nu för Kakko att axla ansvar i kedjan som kan vara guld värd för Rangers – ”The Kid Line”.
I vilken kedja och i vilken roll ska Kaapo Kakko spela? Ämnet debatterades även i NHL-podden. Veckans hetaste namn var ändå Eetu Luostarinen. Mattias Macelli och Juuso Välimäki hörde till ”doldis-avsnittets” övriga namn.
Därför är Eetu Luostarinen och Matias Maccelli säsongens underskattade finska NHL-stjärnor
Kan ha varit en beställning av åskådarens undermedvetande, men mottacklingen med vilken Kaapo Kakko däckade Pittsburghs Jeff Petry (12 mars) kändes som någonting man inte sett mycket av tidigare. Även i övrigt spelade Kakko mot Penguins med en härligt frän attityd.
Inga poäng för Kakko och av någon obegriplig orsak noterade ligans statistiknissar inte heller den rungande tacklingen. Kanske de också blev överraskade av smällen som förde tankarna till Peter Forsberg. Eller så har undertecknad drömt.
Hur som helst, den här våren blir mycket viktig för Kakko. Fast han fortfarande är ung, så har Kaapo ändå hunnit bli 22 år och hämtar en fysik på 190 centimeter och några muskelkilogram över 90 till rinken. Ingen liten grabb längre och dessutom redan säsong fyra i Rangers.
Det betyder att han måste slopa sin spelaridentitets juniorsida: det obeslutsamma finlirandet som han visade prov på mot Washington (14 mars) då han i stället för att sänka axeln, bryta in mot mål och skjuta, valde att passa och därmed sumpade lagets målchans.
Kaptenen för det senaste Rangers-laget att vinna Stanley Cup, Mark Messier, agerade expertkommentator i tv-sändningen och han var inte nådig: en spelare med Kakkos fysiska och spelmässiga förutsättningar ska i sådana lägen gå för avslut – inte flytta över ansvaret.
Med andra ord är det dags att sluta vara valpig, trots att Kakkos främsta chans till att bli en riktigt viktig pjäs för nuvarande Rangers går via ”The Kid Line”. Samma gäller för övrigt också för kedjans två andra medlemmar: Filip Chytil och Alexis Lafrèniere.
Så som Rangers forwardstrupp ser ut efter trejddeadline kommer ingen av ”kidsen” att få speltid i de två toppkedjorna. Panarin, Zibanejad, Tarasenko, Kreider, Trocheck och superstjärnan Patrick Kane knuffar man inte neråt hierarkin i första taget.
För Kakko, Chytil och Lafrèniere gäller det att skapa plats för sig själva. Bäst lyckas det tillsammans, då kemin bevisligen finns. Liksom även beställningen på att Rangers egna unga draftval spelar en avgörande roll.
Men det gäller att leverera.
Riskabelt för Kakko om rollen krymper
Trots många uppenbara powerforward-egenskaper är Kaapo Kakko ändå främst en otroligt skicklig spelare. Han lever av att få hålla i pucken och skapa. Då kan man till och med från läktaren eller tv-soffan se hur självförtroendet och spelglädjen tar över.
Det motsatta händer när Kakko spelar i en roll eller kedja där puckinnehavet är minimalt och det gäller att närmast forechecka och störa motståndarens spel. Då blir också minuterna i rinken få och det kan gå långa stunder mellan bytena.
Ju mindre Kakko spelar, desto mer krymper han som spelare
Ett visst släkte NHL-spelare kan göra det bästa av sådana roller och ge allt varje gång de stiger in på isen. Kakko hör inte till dem. Ju mindre han spelar, desto mer krymper han som spelare.
Därför är det rena rama giftet för Kakko om han plötsligt placeras i fjärde kedjan. Eller med en speltid som nätt och jämnt når tio minuter.
Gäller att ta för sig
Att Patrick Kanes entré till Rangers knuffade bort Kakko helt från powerplayformationerna – och de välkomna kvalitetsminuterna i rinken – var såklart ett rejält bakslag.
Det är solklart att Kane ska spela powerplay. Varför däremot Lafrèniere – och inte Kakko – spelar i första PP kan ifrågasättas. Hans roll är att stå framför målet, skymma målvakten, styra och ta hand om returer med snabba händer.
På alla de här punkterna har Kaapo Kakko mer potential – han är fysiskt större och tyngre och är definitivt skickligare med klubban.
Visserligen har Lafrèniere gjort tre mål i powerplay under säsongen, men med tanke på att han spelat över 92 minuter i Rangers första PP är det inte imponerande. Kakkos 69 PP-minuter i sin tur har ändå bara genererat två assist. Då är det onödigt att klaga.
Lafrèniere är ett första val i draften och i NHL-världen betyder det att han i alla valsituationer får och kommer att få fler och bättre chanser. Första powerplay kontra andra powerplay är ett exempel – powerplay kontra inget powerplay är ett annat. Sånt är livet.
Färre och sämre chanser betyder att Kakko måste ta vara på chansen som spelet i ”The Kid Line” ger. Han måste med egna prestationer göra allt för att kedjan levererar resultat och får tummen upp av Gallant också i fortsättningen.
Kakko är utan tvivel den av ”kidsen” som löper största risken att hamna i en liten roll och stå utanför Rangers kärna. Chytil är center – och given trea i hierarkin – medan Lafrèniere är spelaren som hörnrummet vill att ska bli organisationens ansikte i framtiden.
Då har Kakko verkligen inte råd med att bli kritiserad av Rangers-ikonen och en av ishockeyns största auktoriteter, Mark Messier, för att spela mjukt. I direkt tv-sändning.
Kaapo bara måste ta för sig och våga växa till en avgörande spelare. Verktygen finns. Och omgivningen är den rätta
Fram med styrkorna
Kakko har i praktiken visat att han är värd förtroende – åtminstone i samma utsträckning som kedjekompisarna i pojkvaskerkedjan. Lafrèniere och Kakko har i skrivande stund gjort lika många poäng – 32 – medan Chytil har stått för 37.
I fem mot fem placerar de sig som femma, sexa och sjua i Rangers interna poängliga: Chytil 27 poäng, Kakko 24, Lafrèniere 23. Jämna prestationer alltså, och herrarna återfinns på helt rätt platser i den interna hierarkin: bakom Panarin, Trocheck, Zibanejad och Fox.
1900-talsbarnet Chytil är äldst i trion och har under säsongen varit snäppet vassare än de två övriga – fler poäng trots några färre spelade matcher. Som helhet är det ändå en ytterst balanserad kedja där alla bidrar.
Den har också alla möjligheter att göra skillnaden i slutspelet där motståndarna oftast koncentrerar sig på att neutralisera toppkedjorna. Det gäller också att inte tappa stinget som ett år mer erfarna – i fjol tog Tampa musten ur ungarna i konferensfinalen.
Skäl att verkligen hoppas på att The Kid Line får hålla sin roll och hållas intakt. Kedjans kemi gynnar samtliga tre och kanske alldeles speciellt Kakko, som med Chytil och Lafrèniere har alla möjligheter att använda sina styrkor.
Bara han identifierar alla sina styrkor. Mottacklingar, buffelaktiga körningar mot målet och en ständig hunger att tvinga pucken i mål ska absolut vara viktiga delar av Kaapo Kakko årsmodell 2023.
Hoppas Mark Messier hälsade på i omklädningsrummet efter matchen mot Washington.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, hockeydb.com, naturalstattrick.com