Åbobon Hilma Forsberg fick adhd-diagnos i vuxen ålder: ”Det är lättare att förstå sig själv och vara snäll mot sig själv när man vet vad det handlar om”

Allt fler finländare diagnosticeras med adhd, eller attention-deficit hyperactivity disorder. Man kan få en adhd-diagnos både som barn och som vuxen, och en av dem som fått diagnosen i vuxen ålder är Åbobon Hilma Forsberg.

Sommaren 2021 hade Hilma Forsberg en svår tid i sitt liv och hon mådde dåligt psykiskt. Hon kontaktade Studenthälsan och fick sedan besöka psykiatrin akut för att få hjälp.

I samband med det fick hon för första gången frågan om hon ville göra en adhd-utredning.

– Den psykiatriska sjukskötaren frågade om det var några diagnoser jag ville kolla om jag hade. Då sade jag att jag tror att jag har adhd, eftersom min lillebror har det. Efter det gjorde vi ett test, och hon ringde till min mamma och frågade om min barndom, eftersom man måste ha haft symtom redan som barn för att få diagnosen. Sedan kom vi ganska snabbt fram till att jag har adhd, säger Forsberg.

Svårt att koncentrera sig

Personer med adhd kan ha svårt med överaktivitet, de kan vara impulsiva, och de kan ha svårt att rikta sin uppmärksamhet och koncentrera sig.

Hilma Forsberg berättar att hennes adhd-symtom framför allt påverkar koncentrationsförmågan och att hon inte har problem med till exempel hyperaktivitet.

Speciellt som barn kunde hon lätt drömma sig bort och hon var alltid försenad. Hon blir också lätt distraherad och har svårt att slutföra uppgifter.

– Det finns jättemånga tankar hela tiden i mitt huvud. Jag kan hålla på med något, och en halvtimme senare märker jag att jag håller på med fem andra saker. Också deadlines är svåra, de måste vara tajta, och det måste kännas väldigt akut för att jag ska få någonting gjort, säger Forsberg.

Forsberg berättar att adhd-diagnosen kom som en stor lättnad och förklarade många av de känslor hon upplevt under skoltiden.

– Jag har alltid tänkt att jag är dum, lat och dålig. Varför klarar jag inte av saker som borde vara lätta? Lärare sa alltid att jag var härlig att ha med i klassen, men att jag borde sluta dagdrömma och vara mer aktiv. Om man hör det i tolv år är det inte så konstigt att man tänker att man är lat och dum.

Hilma Forsberg studerar vid Åbo Akademi, och efter adhd-diagnosen började hon ta reda på mer om hur hon skulle använda den här nya informationen för att underlätta sina studier. Hon sökte till exempel upp studietips för personer med adhd, och de fungerade.

Också medicin som underlättar koncentrationen har varit till stor nytta.

– Första gången jag gick på föreläsning efter att jag hade tagit medicin började jag nästan gråta. Det var inte tusen radiokanaler påslagna i mitt huvud samtidigt. Jag kunde drömma mig bort i fem sekunder, men inte i en halvtimme som tidigare, säger Forsberg.

Det finns också positiva saker med att ha adhd, säger Forsberg.

– Jag tycker att jag är ganska rolig, för att jag har så många tankar hela tiden och kommer på skämt ganska lätt, säger hon med ett skratt.

Jag har alltid tänkt att jag är dum, lat och dålig. Varför klarar jag inte av saker som borde vara lätta?

― Hilma Forsberg

Att få en diagnos hjälper en att förstå sig själv

I Sverige har allt fler börjat försöka göra sig av med sina adhd-diagnoser, eftersom de upplever att diagnosen begränsar deras liv och påverkar deras karriär negativt. En del upplever att det är för lätt att få en adhd-diagnos.

För Hilma Forsberg har diagnosen ändå enbart varit en positiv sak.

Hon berättar att hon haft ångest och depression sedan hon var barn, och att hon alltid har vetat att det finns någonting annat som har legat bakom hennes dåliga mående.

Det är också lättare att förstå sig själv och vara snäll mot sig själv när man vet vad det handlar om.

– Jag tror inte att diagnosen kommer påverka min framtid negativt på något sätt. Jag studerar arkivvetenskap, så jag tvivlar på att min karriär kommer att påverkas av en adhd-diagnos. Jag har lärt mig hur jag ska jobba, så det har nog varit en bra grej, säger Forsberg.