Många partier har svårt att göra sig hörda i Västnyland – de svenska kommunerna i regionen är ett mysterium för sannfinländare i Lojo
En del kandidater upplever att det är svårt att hävda sig i Västnyland där Svenska folkpartiet och Socialdemokraterna har en dominerande ställning.
Riksdagsvalet närmar sig och vägrenar, parkeringsplatser och dagstidningar fylls av valreklam.
Kandidater och stödtrupper försöker locka invånarnas uppmärksamhet både på valdebatter, tillställningar och sociala medier. Det är inte lätt att få sin röst hörd i bruset av åsikter och ställningstaganden.
I Västnyland har Svenska folkpartiet traditionellt haft en stabil ställning, följt av Socialdemokraterna. Många av landets största partier får en bråkdel av rösterna just i Västnyland.
I förra riksdagsvalet fick till exempel Samlingspartiet under fem procent av rösterna i Raseborg. På motsvarande nivå var Sannfinländarna, De gröna och Vänsterförbundet. Socialdemokraterna tog däremot 26 procent av rösterna medan Svenska folkpartiet knep 46 procent av rösterna.
Behov av att bredda debatten
En del av de västnyländska kandidaterna från de mindre partierna tycker därför att det är svårt att under kampanjen göra sig hörd i skuggan av de två stora.
– Det finns många teman som man inte talar tillräckligt mycket om, som naturen och kulturen. Man talar mest om tillväxt och skatter och sådant, säger De grönas riksdagskandidat från Karis, Kati Sointukangas.
Hon tycker det är viktigt att De gröna har en egen lokal kandidat.
– I många valdebatter är jag tyvärr den enda som talar om miljön och om klimatkris och förlust av naturens mångfald. Det är lite sorgligt tycker jag, säger Kati Sointukangas.
Kati Sointukangas: Frustrerande när ingen annan bryr sig om klimatet
Hon medger att det ibland känns som att partiet får kämpa i motvind. Frågor som De gröna lyfter upp verkar inte vinna så stort gehör just i Västnyland.
– Det är frustrerande. Det känns som om vi här i Västnyland lever i en bubbla där de här problemen inte finns, säger Sointukangas.
Västnyland är ett mysterium
För Sannfinländarnas kandidat Piritta Poikonen från Lojo är de svenskspråkiga kustkommunerna ett mysterium, åtminstone beträffande röstningsbeteendet.
– Det är ett mysterium för mig vad det är som påverkar röstningsbeteendet. Jag har inte så mycket kontakt till kustkommunerna i Västnyland. Lojo är ju en gammal industriort som kanske lockar Sannfinländarnas väljarkår i högre grad än kustkommunerna, säger Piritta Poikonen.
Hon påpekar också att hon inte ställer upp för att behaga någon.
– Jag har vissa särskilda teman som jag lyfter fram, vad jag står för och vad jag motsätter mig. Jag har inte funderat på om det tilltalar andra eller inte, säger Poikonen.
Hennes viktigaste valtema är slopandet av det hon kallar tvångssvenska.
Sannfinländarnas Piritta Poikonen förstår sig inte på västnylänningarns sätt att rösta
Själv ställer hon nu upp i riksdagsvalet för andra gången. Första gången var 2011 men då kom hon inte in. Nu upplever hon att hon har måttliga chanser.
Hon hoppas ändå att Lojoborna och övriga västnylänningar försöker hitta en lokal kandidat i valet.
– I förra riksdagsvalet jag deltog i röstade många Lojobor på Esbobor. Inget fel på Esboborna, men de är så många så de får nog in sina kandidater utan vår hjälp. Det är fint om vi här i Västnyland kan hitta egna kandidater att rösta på, säger Poikonen.
Hon hoppas ärva åtminstone en del av den nuvarande riksdagsledamoten Riikka Slunga-Poutsalos röster. Riikka Slunga-Poutsalo var röstdrottning i valet för fyra år sedan men ställer inte upp för omval.
Arbete under decennier
Hangöpolitikern Birgitta Gran har varit aktiv i Vänsterförbundet i över två decennier. Hon har också tidigare ställt upp i riksdagsvalet men tvekade denna gång. Det var först efter att Samlingspartiet i sin skuggbudget föreslog ytterligare försämrade villkor för dem som från början har det sämst ställt ekonomiskt som hon kände sig manad att än en gång ställa upp.
– Den här regeringen är den första på väldigt länge som gjort det lite bättre för dem som har det kämpigast. Tanken på att man skulle bygga upp en fattigdom igen – nej, jag klarar inte av att sitta och följa med det utan att försöka göra allt vad jag kan.
Birgitta Gran upplever att man får mer till stånd om man är kandidat även om man inte får tillräckligt många röster för en plats i riksdagen.
– Huvudsaken är inte att just jag kommer in. Jag vill vara med och föra fram saker och jobba för partiet, säger Gran.
Birgitta Gran från Vänsterförbundet kämpar för de svaga i samhället
Birgitta Gran upplever att hon är en del av ett lag där alla kandidater jobbar tillsammans för gemensak sak – och medverkar till hur det går för Vänsterförbundet.
Hon betonar att valet inte handlar om henne personligen utan om de frågor som hon och partiet väljer att lyfta fram – även om hon nog gärna själv också vill vara med i riksdagen.
Stort jobb att kandidera
Det är ett stort och arbetsdrygt jobb att kandidera i riksdagsvalet. Förutom rent ekonomiska resurser kräver en kandidatur också tid och energi om man ska lyckas nå ut med sitt budskap.
Många av dem som ställt upp har först tvekat eftersom de vet att en lyckad kandidatur förutsätter en kraftansträngning.
I de banorna tänkte också Kristdemokraternas Outi McDonald från Hangö som också ställt upp tidigare.
– Den första fråga jag ställde mig var om jag orkar, om jag har tid och energi.
När hon väl fattat beslutet att ställa upp har hon tyckt att arbetet varit givande och intressant – även om hon inte haft möjlighet att delta i varje paneldebatt och diskussion som ordnas.
Kristdemokraternas Outi McDonald har blivit mer realist med åren
Outi McDonald är glad att hon har stöd från andra partimedlemmar.
– Chanserna är ju inte så stora när man ställer upp för ett mindre parti. Förra gången jag ställde upp var jag övertygad om att jag kommer in så det blev en chock när jag inte blev invald.
Hon säger att hon denna gång är mer realistisk – men redo för jobbet ifall hon blir invald.
' /%3E%3C/svg%3E)
