Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Hasta la vista Oscar! Här kommer Jussi med könsneutrala priskategorier som välkomnar alla på lika villkor – eller?

Sigourney Weaver.
Bildtext Tack och hej. Nej, någon Oscar har det aldrig blivit för Sigourney Weaver trots att hon har stjärnstatus som få.
Bild: CAroline Brehman / EPA

MTV Movie Awards var först, sedan följde Berlins filmfestival och nu blir det allt vanligare världen över att satsa på könsneutrala skådespelarpris. Men är det helt okomplicerat?

De senaste åren har genusdiskussionen gått het i filmbranschen. Länge handlade den om att kvinnliga filmskapare fått/får alltför lite utrymme och att kvinnliga skådespelare hänvisats till en viss sorts roller.

Därefter togs ytterligare ett steg och man ställde frågan om inte hela det binära tänkandet med en indelning i manligt/kvinnligt tillhör en förgången tid? Skall skådespelare behöva identifiera sig som det ena eller det andra?

Skådespelaren Elsi Sloan i grönt, snaggat hår och med piercing i näsan är fotad snett underifrån.
Bildtext A Star is Born. Jussinominerade Elsi Sloan som spelar huvudrollen i Sydänpeto har valt att beskriva sig själv som queer och icke-binär.
Bild: Kerttu Hakkarainen

Nu har även den finländska filmbranschen svarat nej på den frågan och satsar från och med i år på könsneutrala skådespelarkategorier när Jussistatyetterna delas ut.

Efter att nyligen ha ägnat en hel del tid åt Oscarsgalan kan jag ändå inte låta bli på att fundera på om det är självklart att det som nu görs för att inkludera alla faktiskt skapar jämlikhet?

Hur fungerar manövern i relation till arten av filmer som görs och roller som erbjuds?

Skillnaden mellan Finland och Hollywood

Låt mig inleda med att blicka tillbaka mot förra veckans Oscarsgala som på pappret kan sägas ha varit en seger för indiefilmen och diversiteten – men tittar man lite närmare inser man att mycket ändå landar i trygga, allt annat än könsneutrala, Hollywoodboxar.

Och då menar jag inte ytliga reflektioner som att de största snackisarna efteråt handlade om att Lady Gaga uppträdde utan smink och att de manliga pristagarna grät. Eller att Hugh Grant pendlade mellan att vara ohövlig och avväpnande självkritisk medan Andie McDowell fick nöja sig med att vara ett med sitt utseende.

Lady Gaga laulaa lavalla.
Bildtext Vilken chock! En osminkad kvinna innebär fortfarande en överraskning i offentliga sammanhang. Det var Lady Gaga väl medveten om när hon äntrade Oscarscenen au naturel.
Bild: Rob Latour / AOP

Nej, det viktiga om man tänker i termer av könsneutralitet är att arten av nominerade filmer från första början skapar en slagsida till förmån för manliga skådespelare. Eftersom merparten av de aktuella filmerna handlar om – och drivs av – manliga karaktärer är det svårt att tänka sig ett jämlikt utgångsläge för alla.

Hos oss är utgångsläget utan tvekan ett annat. Åtminstone ett år som detta när man bland de nominerade filmerna har exempel som Tytöt, tytöt, tytöt, Pahanhautoja, Sydänpeto och Kikka! Filmer som representerar bredd när det gäller såväl genrer som skalan av roller.

Tre skrattande flickor i en soffa.
Bildtext Tuffa tjejer. Alli Haapasalos Tytöt, tytöt, tytöt med Eleonoora Kauhanen, Linnea Leino och Aamu Milonoff har haft framgång även internationellt och var Finlands Oscarskandidat i år.
Bild: Ilkka Saastamoinen

Sedan är det en annan sak att det är mer traditionella filmer som Mielensäpahoittaja och Min älskade sjökapten som drar den största publiken. Kanske ett tecken på att publikens genushjul snurrar i gamla spår?

Talking to me?

Allt skall naturligtvis inte kan mätas i biljettintäkter, men det är ofrånkomligt att det är de filmer som når en bred publik som allra mest präglar sin samtid. Det varseblev jag på ett lite oväntat sätt när jag nyligen blev inbjuden att diskutera klassiska filmcitat i podden Näst sista ordet.

”Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål?” – de här filmerna har påverkat vårt språk mest

30:12

.

Där satt jag och insåg att det var snudd på omöjligt att vaska fram allmänt kända repliker som yttrats av kvinnliga rollkaraktärer. Det fanns helt enkelt få konkurrenter till givna klassiker som ”I'll be back” och ”nobody puts baby in a corner”.

Sistnämnda antyder att det till och med när det gäller filmer med kvinnliga huvudpersoner verkar vara männens repliker som lever vidare. Rhett Butlers ”Frankly my dear – I don´t give a damn” från Borta med vinden (1939) toppar sedan länge listorna över citatfavoriter.

Patrick Swayze och Jennifer Grey i filmen Dirty Dancing 1987.
Bildtext Here comes Johnny! Dirty Dancing (1986) handlar om tonårstjejen Baby som förälskar sig i dansläraren Johnny. Och trots att hon är huvudperson är det hans replik OM henne som blivit en klassiker.
Bild: Rex Features / AOP

Har det här att göra med att merparten av de citat som blivit verbalt allmängods kommer från manligt präglade genrer som action, krigsfilmer, skräck och gangstervärlden?

Och är de coolaste replikerna faktiskt förbehållna de manliga rollkaraktärerna eller är det vi i publiken som förser dem med den värderingen?

Vem hörs, vem syns, vem vinner?

Begreppet ”värdering” får mig för övrigt att än en gång associera till årets Oscarsgala. Det var nämligen väldigt talande att de tre personer som fick mest utrymme i Jimmy Kimmels mellansnack var tre män som inte ens var närvarande: Will Smith, Tom Cruise och James Cameron.

En stridsplanspilot utanför sitt plan i solskenet.
Bildtext Värdefullast? Tom Cruise leder tabellen över fjolårets bäst betalda skådespelare med 100 miljoner dollar för Top Gun: Maverick. Bäst betalda kvinnan? Margot Robbie med 12,5 miljoner för Barbie.
Bild: Scott Garfield

Förstnämnda är aktuell för att han slagit sig in i filmhistorien, sistnämnda för att de anses ha räddat biobranschen. Men trots att Avatar: The Way of Water spelat in över 2 miljarder dollar blev det ingen nominering i regikategorin för Cameron – vilket Kimmel kommenterade med ett lakoniskt: ”Vad tror Akademin? Att du är en kvinna?”

Att vara kvinna i filmbranschen innebär att bli betraktad som en förlorare. Fortfarande.

Mot bakgrunden av allt detta är min fråga om könsneutrala skådespelarkategorier är lösningen på problem som handlar om branschstrukturer, attityder och arten av berättelser?

Om vi utgår ifrån teorin att Cate Blanchetts Tár snavade på målsnöret för att Hollywood inte är redo för en osympatisk kvinnlig huvudkaraktär kan man fråga sig vem som avgått med segern om Michelle Yeoh vid sidan av Blanchett tävlat mot Brendan Fraser?

Brendan Fraser.
Bildtext Förväntad vinnare. Brendan Fraser var förhandsfavorit när det gällde kategorin bästa manliga skådespelare. Trots att användandet av en så kallad fat suit gav anledning till höjda ögonbryn.
Bild: Robyn Beck / AFP

Frasers vinst har för övrigt också gett upphov till debatt eftersom han i The Whale är klädd i en så kallad ”fat suit” – ett omdiskuterat maskeringsgrepp. Kvinnor har fått utstå en hel del kritik när de burit den här typen av proteser och mest protester har det av naturliga skäl väckt när manliga skådespelare klätts ut till feta kvinnor i komiska roller.

Men nu är det alltså andra gången en man Oscarbelönas för en rolltolkning gjord i fat suit – senast gällde det Gary Oldman i The Darkest Hour (2017).

Go ahead – make my day!

Så summa summarum: blir det ur ett Hollywoodperspektiv ännu svårare för kvinnliga – och varför inte icke binära – skådespelare att få synlighet om de förväntas tävla i samma kategori som alla dessa män som fortsättningsvis ofta har större roller – i större filmer?

Och kan man hos oss garantera mera jämlikhet genom att ersätta den gamla indelningen i bästa manliga/kvinnliga huvudroll/biroll med nya kategorier som ”årets nykomling” och ”årets ljuspunkt”?

Naurava tyttö.
Bildtext Starkt år. Linnea Leino har vid sidan av filmroller i Tytöt, tytöt, tytöt, Punttikomedia och Napapiirin sankarit 4 också synts i tv-serierna Aikuiset och Rakkaat lapset. Nu kan hon vinna en Jussi som årets ljuspunkt.
Bild: Ilkka Saastamoinen

Svenska Yle strömmar live från röda mattan på Jussi-galan fr.o.m. kl. 16.10.

Stjärnglans på Jussigalans röda matta - häng med i minglet - Spela upp på Arenan