Lokföraren Robert Sand om tågstrejken: ”Det är en sista utväg”

Vilotiderna är den stora stötestenen i arbetsmarknadskonflikten inom järnvägsbranschen. Robert Sand i Nedervetil berättar hur en lokförares arbetsdag kan se ut.

På måndagen stannade tågtrafiken i Finland när järnvägsunionen RAU gick i strejk. Orsaken är den pågående arbetsmarknadskonflikten mellan RAU och arbetsgivarorganisationen Palta.

En av dem som strejkar är lokföraren Robert Sand i Nedervetil.

– Jag har aldrig varit på strejk förr. Inte är det något man eftersträvar. Det är en sista utväg.

Den stora stötestenen i förhandlingarna är vilotiderna. Enligt Sand är det i praktiken ett par timmar man grälar om.

Arbetet kan börja varje minut av varje timme, när som helst

Lokförarnas arbete präglas av oregelbundna arbetstider.

– Arbetet kan börja varje minut av varje timme, när som helst.

Det innebär att Sand till exempel kan börja sin arbetsdag halv tre på natten och köra till halv nio på morgonen. Efter det kan det bli en paus på tio timmar innan dagen fortsätter vid halv sju på kvällen och avslutas klockan fem på morgonen.

Så man måste klara av att ställa om dygnet?

– Jo, det kan svänga från natt till dag eller dag till natt varenda dag. Det är oregelbundet skiftarbete.

Ansvarsfullt arbete

Sand är stationerad i Karleby. Beroende på vart han kör en viss dag blir det ändå en hel del överliggningar på olika håll i landet.

Hur väl man klarar av att anpassa sig till arbetstempot beror på familjesituationen och hurdan man är som person, säger Sand.

– Klarar man av att ställa om och har en familj som accepterar och kan leva med i den rytm som man inte har så kanske det funkar. Jag är lyckligt lottad i och med att jag klarar av att sova och har en förstående familj.

Sand har nyligen fyllt 40 och märker att kroppen reagerar på arbetstempot.

– Jag är nog tröttare nu än för fem–tio år sedan.

Sand tar inte själv ställning till resultatet av förhandlingarna, men hoppas att arbetsgivarna ska beakta arbetsskiftena och se till att lokförarna får tillräckligt med vila.

– Vi har ändå ett rätt ansvarsfullt arbete.

Han säger att det inte är särskilt tungt eller svårt att köra tåg så länge allt fungerar. Men det finns inte speciellt mycket spelrum när tåget går i 200 kilometer i timmen och lokföraren får information om att det är röd signal om knappt fyra kilometer.

– Vi har hjälpmedel, men automatiken kan fortfarande inte köra tåget.