”Hur kan en gynekolog säga att det är normalt för unga kvinnor att uppleva smärtor vid samlag” – många vittnar om utskällningar och oväntade personer hos gynekologen

”Där låg jag på undersökningsbordet med särade ben då den manliga gynekologen ringde sin läkarkompis och kollade weekendplanerna och bjöd in honom till rummet där de fortsatte samtalet och sneglade på mej. För ett par år sedan var han med sin fru på samma gruppresa som jag och min man... gissa om jag var frestad att ta upp händelsen till diskussion inför x antal åhörare. Frågar mej själv varför jag inte anmälde honom. Har inte varit med om något liknande hos någon annan gynekolog, bara en hårdhänt sjukhusgynekolog.”

Inskickat av: Finns alla möjliga sjukhuvuden

”Har erfarenhet av finska och danska gynekologer och upplever att det finska systemet är ganska burdust och kanske ganska okänsligt. Hos den danska gynekologen har det dragits för en skärm, jag har fått en filt över benen och det har känts betydligt tryggare än hemma i Finland. Speciellt som gravid övergår ens nedre regioner till att bli kommunal, allmän egendom (det gäller iof brösten också). Ner med byxorna när som det begärs och var som helst. Ibland frågades det om det var okej med studeranden i rummet, ibland inte. En gång hade jag fem läkarstuderande som kollade in i avgrunden, det blev inte bättre av att en av killarna var en gammal bekant (tack och lov homosexuell), har man tackat ja till en så innefattar det tydligen också flera.

Aldrig att man skulle tänka på patientens perspektiv i Finland utan gynstolen kan bra stå och gapa mot fönster och dörrar. En kompis råkade ut för att det kom in andra läkare genom dörren när hon låg med hela härligheten rakt mot dörren. Tydligen är skärm för mycket begärt. Med åren har man lärt sig att klä sig med lång tröja så man i alla fall kan ta sig till stolen med ens lite värdighet.

Finska gynvården, och speciellt den allmänna skulle nog må bra av en stor skopa respekt och ömsinthet.”

Inskickat av: Härligheten

”Jag tycker vi borde tala mera könsinkluderande om detta. Som man har jag varit tvungen att gå halvnaken in till en gammal tant till läkare. Hon undersökte mitt kön i sen barndom även om jag försiktigt gav anti-samtycke. Att jag hade rätt att säga nej fick jag veta långt senare, som vuxen.

En annan gång har jag varit till urolog, eftersom jag är hypokondriker och blir uppskrämd av allt. Till min chock var han inte ensam. Han hade flera kvinnliga assistenter, och rentav praktikanter med sig. Det hade jag aldrig gett samtycke till. Om jag bara hade vetat att jag hade rätt att avbryta besöket hade jag vänt i dörren. Kvinnorna i personalen ställde dessutom en massa personliga frågor de inte har med att göra.

Jag vill aldrig ha kontakt med vården igen.”

Inskickat av: Trakasserad

”Jag sökte hjälp för smärtor vid samlag och fick tid hos manlig gynekolog i Österbotten. Det bör tilläggas att jag blev sexuellt aktiv vid 18 års ålder och hade inte tidigare haft problem med smärtor. När jag söker hjälp är jag 24.

När jag förklarar mina besvär för gynekologen säger han att det är vanligt med smärtor vid samlag för ”unga flickor i din ålder”. Han bad mej sedan lägga mej på britsen för att ta en titt. Hela besöket tog max 8 minuter.

Jag lämnade i chock! Hur kan en gynekolog säga att det är normalt för unga kvinnor att uppleva smärtor vid samlag?! Jag fick uppfattningen av att han tyckte det var en godtagbar lösning och att jag ska gå hem och fortsätta ha smärtsamt sex med min partner.

Efter detta söker jag mej endast till privata och kvinnliga gynekologer!”

Inskickat av: Chockad

”Var 17 år (nu 31 år) när jag första gången behövde gå till gynekologen på grund av att jag ville börja med p-piller.

Kvinnan jag bokade tiden med meddelande att jag kommer att få en manlig gynekolog, men lovade mig också att jag behövde endast prata med gynekologen och kunde göra första obligatoriska undersökning med en kvinnlig gynekolog, för jag sa direkt att jag är absolut inte OK med en manlig läkare.

Vid besöket så var ordinarie gynekolog (äldre kvinna) på plats och handledde den manliga gynekologen, allt gick okej tills de sa att de är dags för undersökningen. Jag sa vänligt men bestämt att jag blev lovad att skjuta upp kollen på grund av att jag ville ha en kvinnlig läkare som gjorde undersökningen.

Slutade med att ordinarie gynekologen börjar skälla ut mig, kalla mig barnslig och löjlig med mera – med andra ord psyka mig till att genomföra kollen mot min vilja.

Den manliga gynekologen var även nervös, pratade inte med mig vilket ledde till att jag överraskades med allt som han gjorde och tryckte in i mig.

Även att man ligger där mot sin vilja, med två främmande personerna mellan benen, är en extremt utsatt situation.

Efteråt fnäser kvinnan 'var det nu så svårt?'... inte svårare än att jag var äcklad över min kropp i flera månader, stängde av allt som var närgånget med min dåvarande pojkvän, hade skräck och ångest att gå till gynekologen och undviker det än idag så långt det går.

Även med eller utan sexuella övergrepp innan sitt första besök, så kommer det i största sannolikhet vara en traumatisk upplevelse som kommer att sätta spår i en om man blir pyskad att genomgå något man inte vill, speciellt i en sådan utsatt situation jag gick igenom med oproffsig gynekolog.

De senaste besöken i vuxen ålder jag har haft så har skötts okej, mera kommunikation mellan mig och läkaren.”

Inskickat av: Traumatiserad

”Jag brukade inte vara ”rädd” för att gå till gynekologen, men vid studiehälsan i Åbo är det många som har fått dåliga erfarenheter och jag är en av dom. Det är frågan om en äldre manlig gynekolog.

Jag bad honom testa mig ”för allt”, för hade egentligen aldrig gjort det och visste att det hade hänt en del misstag då jag kunde ha blivit utsatt för någonting. Ville helt enkelt vara på den säkra sidan.

Han frågade mig då om jag hade gjort något ”jag inte skulle ha bordat”. Jag frågade vad han menade och han frågade mig om jag till exempel hade haft sex med ”en massa svarta män”. Jag kommer inte ihåg vad han sedan sade för jag blev alldeles i chock, men han småskrattade under hela konversationen.

Då det var dags för ultraljud lutade han sig samtidigt med ena armbågen mot mitt nakna ben som var uppe i ställningen. Han hittade en cysta och då han uppfattade storleken konstaterade han att den klassades som en tumör. Jag blev upprörd över att höra den termen och tårar började rinna. Han slutade inte luta sig mot mitt ben och fortsatte tala om vad han såg i en lätt skämtsam ton. Jag upplevde inte som att han såg mig som en person i en väldigt sårbar position, då han inte på något sätt uppmärksammade min rädsla och fortsatte stödja sig mot mig som om jag var en möbel.

En annan gång gick jag till honom för att tala om preventivmedel. Jag ville ha en spiral av något slag, med den längsta möjliga tiden. Under hela den tiden jag satt med honom ifrågasatte han mig och min framtidsplan. Han trodde inte på att jag själv visste vad jag ville, han påpekade flera gånger att jag säkert snart skulle vilja ha barn och därför inte borde ta en spiral med en så lång tid. Jag konstaterade att 1) jag inte vill ha barn just nu, 2) min situation just nu skulle inte ens göra det möjligt, 3) om nu allting skulle förändras inom kommande år så kan jag ju helt enkelt ta ut spiralen. Ändå fortsatte han säga att jag inte kan vara säker på vad jag vill, att jag är för ung för att veta, och att jag snart kommer att mogna och ändra mig.

Det här fick mig att inte vilja använda studenthälsan mera. Hos deras gynekolog blir man förnedrad, förminskad, ifrågasatt och dumförklarad. Han var sexistisk och rasistisk, diskriminerade mig på grund av mitt kön och min ålder, samt rörde min kropp på ett intimt sätt utan min tillåtelse. Han erbjöd utmärkta exempel på ”mansplaining” och ”slut-shaming”. Jag upplever att han använde sin maktposition för att helt och hållet köra över mig.

Efter att jag kom hem den första gången sökte jag gråtande upp hans namn och fann flera forum var det talades om liknande erfarenheter. Jag förstod också att det hade utförts utredningar, men att han fått fortsätta. Det fick mig att känna mig ännu värre, för det kändes poänglöst att rapportera någonstans. Jag kände mig maktlös och besegrad, samt förkrossad över att jag var långt från den enda som upplevt något liknande med honom.

Jag har inga extra pengar efter pandemin och inflationen, men jag håller just nu på att spara här och där så att jag kunde fara till gynekologen privat, så att jag kunde kontrollera att allt är ok. Det känns frustrerande att jag inte kan utnyttja den servicen som jag betalar för som studerande. Men jag vill aldrig mera ha med honom att göra.”

Inskickat av: Amanda

”Jag har bara goda erfarenheter från mina besök hos gynekologen. Hos den offentliga vården har jag endast gått på papa-prov, övriga gynekologbesök har jag gjort på en privat läkarstation. Men jag har fått lika gott och professionellt bemötande på båda ställena.

Då jag fick hormonspiral insatt kände jag en del smärta, men jag upplevde att jag blev förstådd av gynekologen som var noga med att kolla mitt mående både under och efter ingreppet, så det lämnade inga dåliga minnen av det. Personligen oroar jag mig mer inför ett tandläkarbesök än ett besök hos gynekologen.”

Inskickat av: Kvinna, Österbotten 30+

”Jag hade en alldeles enorm tur när jag år 2008 gick på en årlig kontroll hos min gynekolog, som hade för vana att även undersöka brösten. Denna gång fann han en 1,4 mm stor knöl, som visade sig vara bröstcancer. Den pyttelilla knölen var svår att hitta sade radiologien, som skulle märka ut den inför operationen. Jag är evigt tacksam mot gynekologen!”

Inskickat av: Maisi

”Jag var på gynkontroll inför en längre utlandskommendering till ett u-land.

Beklagade mig och sa att ppå grund av väldigt riklig mens skulle jag nog bli tvungen att sjukskriva mig en vecka varje månad. Det fanns inte rinnande vatten eller toaletter på det nya stället och jag kunde inte vara utan ett sådant besök minst en gång i timmen natt/dag.

Den kvinnliga gynekologen informerade mig om hormonspiralen och det visade sig vara det bästa nånsin! Räddade jobb och blev en ”vän” för livet.

Vi kvinnor pratar om mensvärk men sällan om mängd. När inte nattbindor räcker till på dagen osv.

Tur att jag fick sakkunnig hjälp till ett problem som jag trodde var normalt.”

Inskickat av: Ovetande