Film: En dag kommer allt det här bli ditt – kryptisk titel döljer underbart underhållande upplevelse
Vad händer när tre syskon som fjärmats från varandra kallas hem till gården för att fundera på vem som en dag skall ta över? Ganska vanligt upplägg, ovanligt lyckat resultat.
Serietecknaren Lisa (Karin Franz Körlof) är 30+, singel och allmänt vilse i tillvaron. Precis inför ett uppdrag på Göteborgs bokmässa blir hon kallad till hemgården i Norrland för att diskutera gårdens framtid med mamma (Suzanne Reuter), pappa (Peter Haber) och sina syskon (Liv Mjönes & Mattias Fransson).
Inte för att någon tror sig vara på väg att dö, utan för att det är viktigt att ordna upp saker i god tid. För att alla skall bli nöjda och för att garantera att skogen stannar i familjen.
För skogen – den är viktigast. Den har stått där i hundratals år och kan stå kvar hur länge som helst om man bara vårdar den ömt. Fäller varje enskilt träd med omsorg, säljer det med eftertanke.
Men hur skall tre syskon som har egna liv på andra håll kunna enas om en lösning som tillfredsställer alla? Vem vill flytta hem till en ort man medvetet lämnat bakom sig?
Och har Lisa överhuvudtaget någon koll på vad hon vill? Hon som har fjorton titelförslag till sin kommande bok, som inte vet vem hon vill vara ihop med och som inte vågar tänka på vad det var som en gång fick henne att längta bort.
Inte förrän hon måste.
Se förbi titeln
I det här skedet är det dags att kommentera den kryptiska titeln. Den som kanske gör att man bläddrar vidare bland bioannonserna tills blicken fastnar på något mera lättbegripligt – som Scream VI eller Håkan Bråkan.
För även om En dag kommer allt det här bli ditt är en poetisk rad tänkt att väcka tankar finns det risk för att den inte öppnar sig förrän efter filmen – och så långt kommer man kanske inte om man redan hunnit välja den mer lättillgängliga John Wick.
Titlar som Everything, Everywhere, All at Once – eller min favorit The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society – kan visserligen vara småfinurliga, men fungerar inte alltid. Inte ens när titeln som i den nu aktuella filmen utgör en kommentar till huvudpersonens jakt efter en titel.
Det som däremot fungerar är skådespelarensemblen. Åh, vilket nöje det är att se Peter Haber, Suzanne Reuter och Karin Franz Körlof fylla sina rollkaraktärer med olika nivåer utan att behöva stryka under dem med ord.
Och oj, vad många fina sidoroller! Filip Berg lyckas göra sin forstmätare till någon man minns och detsamma gäller Arvan Kananians förläggare. Bägge bra exempel på moderna, flerdimensionella mansporträtt.
Ett lyckopiller!
En dag kommer allt det här bli ditt hör till den lilla skara filmer som gör en glad ända in i själen. En film där miljön fyller en egen plats i persongalleriet och där helheten genomsyras av en avväpnande mänsklighet.
Med små medel och ännu mindre åthävor lyckas manusförfattaren och regissören Andreas Öhman glänta på dörren till hemliga skrymslen i sina rollkaraktärers minnen och känslor.
En teckning på flickrumsväggen, ett öde hus på andra sidan vägen, namnskyltarna för handdukarna i badrummet, en pappas åldrade hand på sin vuxna dotters huvud.
För det är klart att alla även i denna familj bär på hemligheter, drömmar och besvikelser som det gäller att klara av att hantera.
I förlängningen är det lätt att överföra dessa på sig själv som betraktare. Just för att det finns så många möjliga ingångar, så många personer att identifiera sig med, så många rädslor, sorger, förväntningar att gripa tag i.
Och så har vi det visuella ramverket där små animerade detaljer kombineras med storslagna naturbilder som är outsägligt vackra i all sin nordiska karghet. När den sista kräftan på tallriken vaknar till liv och sjunger om att hen ”ligger här som en snygg symbol” är det lika lätt att le som det är att sucka lyckligt inför solnedången vid en spegelblank sjö.
Det ena är humoristiskt utan att det blir krampaktigt, det andra snyggt utan att man behöver utfärda vare sig postkortsvarning eller tjata om instafilter.
För på något sätt lyckas Öhman få en att vilja lyfta blicken när man kommer ut ur salongen – som om man plötsligt påmints om att verkligheten faktiskt kan vara vacker. Till och med en marsdag i storstan.
Lyssna på Kulturpodden om att ärva en sommarstuga, ett fideikommiss eller skog - bland annat om filmen En dag kommer allt det här att bli ditt:
