Analys: Två alternativ för regering har tagit form och Orpo sitter med i båda
Det är extremt jämnt läge i täten inför riksdagsvalet. Ingen vet vem som vinner, men två regeringsalternativ har ändå tagit form.
Just nu är det så jämnt läge bland de tre största partierna Samlingspartiet, Sannfinländarna och SDP att ingen av dem kan vara säker på valseger.
Det starka stödet för de tre stora innebär också att flera mindre partier kan backa. Både De Gröna och Centern ser ut att tappa ordentligt, och förutsättningarna för den nuvarande regeringen att fortsätta är svåra redan siffermässigt.
Flest kandidater vill bygga regering med Samlingspartiet medan var tredje ratar Sannfinländarna
Vår grafik visar vem kandidaterna helst samarbetar med.
Samlingspartiet som så överlägset ledde opinionsmätningarna hela förra året har dalat sedan december och kan inte alls vara säkra på statsministerpost längre. Sanna Marin satsar allt på att SDP ska vinna och låter i flera uttalanden som om hon uppmanar till taktikröstning.
Den nya mandatfördelningen och de lokala opinionsmätningarna för valkretsarna höjer temperaturen ytterligare. Sannfinländarna ser ut att gå framåt ännu mera i antal mandat än i procentandel, och har goda chanser att bli största parti i riksdagen.
Trots allt det här börjar två regeringsalternativ ta form – och Samlingspartiet verkar behövas i båda.
Tre partier tävlar om första plats
Det parti som vinner valet brukar vara först att regeringssondera, alltså förhandla om ett regeringsprogram med andra partier.
Som opinionssiffrorna ser ut nu har vi tre statsministerkandidater: Samlingspartiets Petteri Orpo, Sannfinländarnas Riikka Purra och Socialdemokraternas Sanna Marin.
Lyckas inte den regeringssonderare som är först ute få ihop en regering går turen till det näst största partiet.
Alternativ 1: Högerregering
Det är mycket som talar för att nästa regering har Samlingspartiet och Sannfinländarna som bas, påbyggd med något eller några mindre partier. Sannfinländarna har goda siffror och Riikka Purra har klarat sig bra i valdebatterna.
Framför allt står Samlingspartiet och Sannfinländarna väldigt nära varandra i synen på ekonomi. Samlingspartiet har gått till val på att minska statsskulden och Sannfinländarna har samma spariver, även om Purra inte är lika pigg på sänkt inkomstskatt.
Bästa vänner är de här partierna ändå inte. Framför allt har Samlingspartiet och Sannfinländarna väldigt olika syn på Finlands roll i förhållande till resten av världen.
Samlingspartiet ser Finland som en självklar spelare på den globala marknaden. Orpo har gjort klart att han inte bildar regering med ett parti som vill lämna EU. Han talar också om det nödvändiga i att locka utländsk arbetskraft och talar numera varmt om klimatarbetet och den gröna omställningen som en affärsmöjlighet som lockar utländska företag och investeringar.
Sannfinländarna tycker precis tvärtom: Finland klarar sig själv och ska bry sig om framför allt finländarna.
Frågan är alltså hur starkt kitt den gemensamma sparpolitiken kan vara för Saml och Sannf
Frågan är alltså hur starkt kitt den gemensamma sparpolitiken kan vara. För att få ihop majoritet skulle Samlingspartiet och Sannfinländarna troligen behöva ha med också Centern, eftersom de andra högeralternativen består av så små partier.
Samlingspartiet, Sannfinländarna och Centern ihop är ett alternativt som är bekant från Sipiläregeringen, som också den var fokuserad på att balansera statskassan. I fråga om värderingar blev det ändå problem till slut.
Förutsättningarna för det här samarbetet beror också på vilken riktning Sannfinländarna fortsätter i under Riikka Purras ledning. I tisdagens valdebatt hos Yle verkade hon till exempel öppna för att partiet inte längre skulle jobba för ett utträde ur EU. Partisamarbeten handlar om kompromissvilja.
Alternativ 2: Blårött eller rödblått
Det andra alternativet är en blåröd regering där Samlingspartiet och SDP lyckas kompromissa om ekonomin, stärkta av att de har gemensamma värderingar i andra frågor. Vem som blir statsminister och vilket parti som får kompromissa mer beror på valresultatet, men Petteri Orpo och Sanna Marin har mycket gemensamt i synen på EU, arbetskraftsinvandring och klimatkrisen.
Om det är Orpo som är statsminister i en blåröd regering är alternativen för andra partiers medverkan inte många. Vänsterförbundet brukar inte rymmas i samma regering som Samlingspartiet, och också De Gröna står i många frågor längre till vänster än SDP. De Gröna ser dessutom ut att tappa ordentligt med mandat, så det kan mycket väl hända att Centern ändå kan erbjuda en större riksdagsgrupp för samarbetet.
Ett ovanligt val, men kanske inte otänkbart den här gången, är att Orpo skulle förhandla med Marin men också med de två partier som haft en mer borgerlig ton i Marins regering: Centern och SFP. Då skulle Orpo dessutom slippa gräla med De Gröna om skogen.
Är det Sanna Marin som vinner valet och blir statsminister ser förhandlingarna förstås annorlunda ut. Men Samlingspartiet har hon svårt att klara sig utan om hon ska få ihop en majoritetsregering.
Slutspurten inför riksdagsvalet är här – riksdagspartiernas ordförande möts i Svenska Yles stora tvåspråkiga partiledardebatt!
Ekonomin, skolan & klimatet står i fokus i måndagens debatt.
Kompromisser och maktspel väntar
Rätt klart är alltså att Samlingspartiet behövs i regering, oberoende om de vinner valet eller inte. Samlingspartiets Petteri Orpo har hela tiden betonat att han lämnar alla dörrar öppna för samarbete.
I slutändan handlar regeringspusslet alltid om kompromisser för att få ihop ett regeringsprogram. Regerar Orpo med Marin är han troligen tvungen att få också Centern och SFP att luta mer högerut för att få en tillräckligt borgerlig regering. Regerar han med Sannfinländarna handlar det om andra sorters kompromisser.
Partiernas förhandlingsmån beror på vilken storleks riksdagsgrupp de kan erbjuda i regeringspusslet. Men med så jämna ställningar bland de tre största partierna är det också möjligt att den första regeringssonderaren inte lyckas få ihop en regering, då de som är på andra och tredje plats kan föredra att tacka nej i hopp om att få sondera själva.
Att Orpo till lust och leda upprepar att det är valresultatet som avgör kan kännas tråkigt – men det är också en valteknisk självklarhet och sanning.