NHL-kolumnen: Barkov och Laine bildar Lejonens radarpar? Hoppas fokuset hålls på det väsentliga när NHL-stjärnorna vallfärdar till VM
Förhoppningen om ett bästa möjliga Lejonlag i en riktig toppturnering verkar mer och mer avlägsen. Däremot kan Lejonfansen se fram emot en lång rad finska och internationella NHL-stjärnor i VM. En möjlighet och en risk.
Ryms alla NHL-spelare som vill med i Lejonens VM-lag? Om två månader är VM i full fart och då det är hög tid för NHL-poddens pratmaskiner att spekulera om vem som finns med i jalonens trupp och hur det ska gå till.
Skrällcentern Patrik Laine är bara toppen av isberget – så här kan alla tiders finska VM-landslag se ut
Fredagen 12 maj 2023 kl. 16.43, VM:s inledningsmatch mellan Finland och USA i en slutsåld Tammerforsarena (dessutom är 1,5–2 miljoner övriga finländare fastnaglade framför skärmar):
Lejonen får sin första chans att spela powerplay. Jukka Jalonen skickar in Aleksander Barkov, Patrik Laine, Anton Lundell, Eetu Luostarinen och Henri Jokiharju.
Trots några riktigt bra chanser blir det inte mål och den mångfaldige guldtränaren ger turen till Finlands andra PP-femma: Mikael Granlund, Kasperi Kapanen, Eeli Tolvanen, Rasmus Ristolainen och Juuso Välimäki.
Juuse Saros, som vaktar det finska målet i premiärmatchen, försöker hålla sig redo medan powerplayspelet rullar på runt USA:s mål.
Så kan det se ut. I alla fall om man tror på att inte Florida, Pittsburgh, Seattle eller Nashville når andra omgången i slutspelet. Och på att intresset för hemma-VM bland de finska NHL-spelarna är lika stort som Jalonen försäkrade efter sin nyss avslutade NHL-turné.
Alla nämnda spelare finns knappast på plats i VM och ska man vara ärlig, är trotjänare som Mikko Lehtonen, Teemu Hartikainen, Markus Granlund och Harri Pesonen svåra att skuffa ut ur powerplayfemmor designade av Jukka Jalonen.
Poängen är ändå den att Finland kommer få sitt kanske mest namnstarka VM-lag genom tiderna. Fast vissa tunga namn uteblir – som det alltid går på grund av till exempel skador – kan det ändå det rentav bli rusning från världens bästa liga till Lejonens omklädningsrum.
När turneringen kör igång har förutom lagen som inte når slutspel även hälften av playofflagen redan slagits ut, då första omgången är slutspelad. Det betyder att oväntade namn plötsligt kan antingen bli tillgängliga eller försvinna från ”lejonmenyn”
Försvarandet av guldet får VM-pulsen att gå genom taket
Oberoende av vilka spelare som slutligen är fria och inte har skade- eller andra förhinder, torde intresset för att gräva guld med ”Kulta-Jukka” framför hemmapubliken nå rekordhöjder.
Riktigt intressant blir det att följa med hur Jalonen resonerar i valsituationer där en ”trotjänare” från ett europeiskt lag ställs mot en NHL-spelare som kanske är ett oskrivet blad i Lejontröjan.
Hur motiverar man OS-guldmedaljörer och världsmästarforwardar, vana med stora minuter och powerplayansvar, att foga sig i biroller?
Till exempel är det fullt möjligt att Jalonen kan fylla alla tre målvaktsplatser och minst hälften av backtruppen med gubbar som på arbetsplatsen i varje match tävlar mot världens bästa motståndare.
Ser man till hur Jalonen hittills under sin karriär tänkt och agerat, kan spelare som flera gånger i veckan figurerar på text-TV-sidan 235 bli besvikna.
Eller så blir det som i hemma-VM 2003.
För mycket av det goda?
Våren 2003 spelades hockey-VM i Finland och Lejonen leddes av Hannu Aravirta som coachat Finland till tre silvermedaljer, ett VM-brons och OS-brons med start 1998.
I den enda VM-turneringen som Aravirta blivit utan medalj, förlorade Finland bronsmatchen. Då efter att Lejonen total utklassade Ryssland i semifinalen på isen, men led av måltorka och åkte ut på straffar.
Ett år senare skulle det bli revansch på hemmaplan med VM-guld nummer två. Och det skulle bärgas hem av alla tiders blåvita stjärnlag på VM-nivå.
Kvällstidningarna följde under våren med dagligen vilka av våra hjältar blev fria från NHL-spel och brann för att visa upp sig för hemmapubliken.
Listan blev till slut både lång och imponerande: Teemu Selänne, Saku Koivu, Olli Jokinen, Niklas Hagman, Kimmo Timonen, Ossi Väänänen, Toni Lydman, Aki Berg, Janne Niinimaa, Mikko Eloranta och till och med Finlands NHL-målvakter, Pasi Nurminen och Jani Hurme.
Dessutom var de största stjärnorna från europeiska klubbar med: Ville Peltonen, Petteri Nummelin, Kimmo Rintanen och poängkungen från VM 2001, Juha Ylönen.
Guldet har aldrig varit så klart på förhand som för exakt 20 år sedan. Kvällen innan allvaret började introducerades stjärnlaget på en scen i Helsingforsarenan i civilkläder, spelare för spelare – i samma stil som efter ett guld.
Stämningen var närmast hysterisk. Alla som följer med ishockey vet hur det sedan gick:
det blev totalt för mycket fokus på individerna och VM-festen och både spelarna och coachen Hannu Aravirta tappade greppet om händelserna.
Trots att det gått 20 år och varken Jukka Jalonen eller dagens finska spelare tappar greppet i första tag, är det skäl att höja ett varningens finger inför en ny hemmaturnering med ett nytt ”alla tiders VM-lag”: All Star-trupper är mycket sårbara konstruktioner.
Allra viktigast är ändå att inte låta showen kring hemma-VM ta över. Desto fler av nationens största idoler som finns med i Lejonen, desto mer krävs det av ledningsgruppen. Och såklart av stjärnorna själva. Medier, fans, kompisar och släktingar måste hållas på artigt avstånd.
Skulle ändå vara överraskad om inte dagens hockeyidoler och ledare är förberedda och vet hur man undviker fallgroparna som Aravirta, Selänne och de andra föll i för 20 år sedan.
Förra året lyckades det ju perfekt – men skillnaden på uppståndelsen är nog enorm den här gången om Lejonen blir ett NHL-landslag med Laine och Barkov som ledstjärnor.
Också konkurrenterna kommer med topplag
Den allra största risken mot en blåvit succé i hemma-VM är ändå motståndarna. Trots att det finns tecken på att hajpen kring Laine & consortes stiger till den nivån att det kan verka som om Lejonens värsta motståndare finns i spegeln, är nog sanningen en annan.
Kombinationen av att slutspelets första omgång redan är avklarad då VM startar och den totala avsaknaden av riktiga toppturneringar gör ett vår-VM i två hockeygalna nationer mycket attraktivt också för NHL-spelare som inte är från Finland (eller Lettland).
Kanada kommer alltid med ett lag som inte blir tvåa i jämförelse med något annat då det gäller kvaliteten på spelarna. I år kan det bli det bästa Lönnlövslaget på många år. Hur skulle till exempel en första kedja med Sidney Crosby, Mitch Marner och Jonathan Huberdeau låta?
Och så gäller det att höja ett riktigt stort varningens finger för Tre Kronor.
Efter några miserabla år i VM och OS kommer Sverige att vara verkligt revanschsuget. Nu har blågult också en coach som lever upp till den nivån stolta Tre Kronor är värt. Sam Hallam gjorde succé med Växjö Lakers och är en modern tränare med tydliga visioner.
Stämningen bland de svenska spelarna – även de som finns i NHL – är bra gällande Hallam. Han ses som en vinnartyp, som inte sticker under stol till exempel med att han anser att Sverige har bättre spelare än Finland.
Dessutom går Hallams premiärsäsong som tåget: Tre Kronor har vunnit alla tre Euro Hockey Tour-turneringar och gjort det med ett spel som både ser bra ut och ger resultat.
Vågar tippa att Hallam och VM 2023 får tummen upp av de svenska stjärnorna – och då matchar nog Tre Kronor det finska drömlaget på de flesta, om inte alla punkter.
Centerbesättningen kan exempelvis bestå av Elias Pettersson, Elias Lindholm, Mikael Backlund och Joel Eriksson-Ek. Erik Karlsson, Rasmus Dahlin, Gustaf Forsling och Rasmus Andersson kan fylla de två första backparen och Jacob Markström eller Minnesota-sensationen Filip Gustavsson kan ta hand om förstaspaden.
Viktigaste poängen är ändå den att i skrivande stund har 60 svenskar spelat minst 40 NHL-matcher under pågående säsong. Nivån och bredden i vårt västra grannland imponerar stort. Hallam kunde antagligen ta ut två slagfärdiga VM-lag med NHL-spelare.
Nästan så att man frestas tippa någonting så klyschigt som ett ”alla tiders VM”.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, hockeydb.com, hockeysverige.se, iihf.com