Frankrikes pensionssystem är dyrt, saknar pensionsfonder och hindrar folk att byta bransch – det här protesterar fransmännen för att hålla kvar

Det franska pensionssystem som fransmännen nu dragit ut på gatorna för att försvara skiljer sig mycket från det finländska. Det handlar om 42 olika system. Men inget av dem har fonderat pengar för framtiden.

En pensionshelhet som bygger på 42 olika system skapar en del problem. Det finns separata system för dem som jobbar för järnvägarna, inom jordbruket, är företagare eller statliga tjänstemän och så vidare.

Ann-Christine Krank som är ställföreträdande beskickningschef på Finlands ambassad i Paris säger att ett mål med Macrons impopulära reform är att harmonisera och rationalisera systemet i statsfinanserna.

– Det är också invecklat att byta jobb under sin karriär eftersom man då kan komma in i ett helt nytt pensionssystem. Ibland fungerar pensionssystemen dåligt ihop, och i värsta fall kan den som byter bransch förlora pengar på att byta jobb. Därför byter få fransmän bransch under sitt liv.

Det har lett till att vissa branscher lider av arbetskraftsbrist medan andra har ett överskott av arbetskraft.

Fransmännen vill kunna gå i pension vid 62

Bland fransmännen är det nuvarande systemet ändå populärt. Det som de flesta har svårt att svälja är att pensionsåldern i reformen höjs från 62 till 64 år. Det gäller alla 42 pensionssystem.

I dagens läger går 58 procent av fransmännen i pension när de är mellan 62 och 65 år gamla. 18 procent fortsätter att arbeta längre än så, men 24 procent går i pension redan innan de fyllt 62.

Tiden man måste vara i arbetslivet för att få full pension förlängs också med ett och ett halvt år till 43 år. Det kan bli ett problem för kvinnor som stannar hemma många år för att sköta barn.

En större andel kvinnor saknar också fasta tjänster eller arbetar halv dag.

– Då är det svårt för dem att få ihop de 43 år i arbetslivet som krävs för en full pension. Hur de ska kompenseras diskuteras ännu, säger Ann-Christine Krank.

Det är också lite oklart om systemet ska beakta dem som börjat arbeta redan i unga år och har arbetat mer än 43 år när de uppnår pensionsåldern.

Dagens pensionssystem blir för dyrt

De främsta målen med Macrons pensionsreform är ändå ekonomiska.

Det nuvarande systemet kostade franska staten 331 miljarder euro år 2020. Det motsvarar 14,5 procent av Frankrikes bnp. Ann-Christine Krank säger att det här innebär ett ohållbart kontinuerligt underskott för statsförvaltningen.

– Frankrike har heller inga pensionsfonder på det sätt som vi har i Finland. Det finns alltså inga fonder som sparar och försöker öka de tillgängliga medlen för pensionerna genom fondverksamhet. Här betalar varje arbetstagare de nuvarande pensionärernas pensioner genom skatter och andra sociala avgifter.

För tillfället betalar en arbetstagare ungefär hälften av en pensionärs pension. Om 20 år har den här andelen stigit till två tredjedelar.

– Om man fortsätter med det här systemet som det är nu räknar man med att pensionärernas mängd har ökat med minst tre miljoner år 2040, säger Ann-Christine Krank.

Det är framför allt det här man försöker korrigera med pensionsreformen. Det slutliga målet är alltså att rädda fransmännens ekonomi.

”En fransman är inte en rationell nordbo”

Också Finland har med jämna mellanrum höjt pensionsåldern, men det har aldrig lett till våldsamma kravaller.

Även här har orsaken varit att pengarna inte annars räcker till. Och då har vi ändå fonderat stora summor som hjälper oss att betala framtidens pensioner.

Ann-Christine Krank säger att hon som rationell nordbo har svårt att förstå kravallerna.

– Men en fransman är inte en rationell nordbo. För en fransman är en uppnådd förmån tabu. Det är helt enkelt någonting som staten inte får röra vid. Då är man beredd att gå ut på gatan och bränna sophögar för att få sin vilja igenom.

Här tror Ann-Christine Krank att Macrons tidigare handlingar kan förvärra problemet.

– När han försökte driva genom bland annat den här pensionsreformen under sin första mandatperiod som president drog han den tillbaka då folket protesterade. De så kallade gula västarna lyckades stoppa många reformer med sina protester. Om man ger efter på det här sättet så tänker sig fransmannen att det går att göra så här en gång till.