Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Många partiledare talade svenska i tv-studion – se hur de röstade om gruppstorlekar, utländsk arbetskraft och skogsavverkning i Svenska Yles valdebatt

Den stora tvåspråkiga partiledardebatten - Spela upp på Arenan

Få partiledare vill slopa tillgångsprövningen för utländsk arbetskraft, och ännu färre vill lagstifta om gruppstorlekar i grundskolan. Svenska Yles valdebatt fokuserade på skola, ekonomi och skogspolitik.

Alla nio riksdagspartiers partiledare deltog i Svenska Yles valdebatt på måndagen. Debatten fördes på både finska och svenska. För en del av partiledarna var det första gången vi hörde dem yttra flera meningar på svenska i en sändning.

Debatten inleddes med att de alla fick svara kort på frågan ”Vilken är den enskilt viktigaste förändring som du vill att nästa regering genomför?”.

Vi har samlat alla nio partiledares 20 sekunder långa svar på Arenan här nedan:

Få vill lagstifta om gruppstorlekar i grundskolan

Utbildning och frågan om gruppstorlekar var det första ämnet att avhandlas i debatten, med inledning av klasslärare Nico Mäkinen i Helsingfors som oroade sig för stora gruppstorlekar och för hur personalen ska räcka till.

På en direkt fråga i studion kring om det behövs en lag för att begränsa antalet elever per lärare i klassen var det bara Vänsterförbundet, De Gröna och Socialdemokraterna som svarade ja.

– Jag är för att man också inom undervisningssektorn använder sig av lagstiftning för att styra hur vi använder resurser och hur stor arbetsbörda personalen kan ha, sa Li Andersson (VF).

– Här måste vi lyssna på de professionella i skolorna. Det finns för lite folk som kan jobba i skolorna och samtidigt får unga inte det stöd de behöver, sa Maria Ohisalo (Gröna).

Också SDP:s Sanna Marin ser att lagstiftning kan behövas.

– Vi behöver både mindre grupper och mer personal. Jag är redo att skriva in också i lag hur många eleverna kan vara.

Bland högerpartierna lät det annorlunda.

– Vi måste satsa på grundskolan och se till att det finns resurser, men jag tror inte lagstiftning är lösningen, sa Samlingspartiets Petteri Orpo och fick medhåll av flera andra.

– Det viktiga är inte att slå fast om det är 20 eller 30 elever, vi behöver speciallärare som hjälper dem som kan bli efter, sa Harry Harkimo (RN).

– Antalet lärare eller elever är inte det viktigaste, utan att barn som har speciella behov har tillräckligt med stöd, sa Sari Essayah (KD).

Handuppräckning: Borde det finnas en lag som begränsar antalet elever per lärare i klassen?

Understöds av: Li Andersson (VF), Maria Ohisalo (Gröna), Sanna Marin (SDP).

Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra förklarade att olika skolor och klasser har väldigt olika behov och att gruppstorleken inte alltid är problemet.

– Och att lagstifta om dimensionering har vi sett att varit ett problem inom social- och hälsovården, sa Purra.

Inte heller SFP:s Anna-Maja Henriksson stöder en lag på gruppstorlekar.

– Det centrala är att tiden för lärarna i dag går till så mycket annat än undervisning. Läroplanen förnyas också för ofta, sa Henriksson.

Flera partier bedyrade under debatten att de inte vill skära ner inom utbildning. Där stack Centerns Annika Saarikko ut, med en rationell förklaring: redan inom några år kommer pengarna inom utbildningen att räcka till mer, eftersom skolbarnen blir färre, sa hon.

– Under nästa regeringsperiod minskar antalet skolbarn med 50 000, sa Saarikko.

Alla partier vill stärka tillväxten och spara in miljarder

Nästa ämne i debatten var ekonomi. Partiledarna fick på varsin tavla skriva ner hur många miljarder statskassan behöver stärkas med redan under kommande regeringsperiod.

Här varierade svaren mellan Vänsterförbundets 3 miljarder och Samlingspartiets och Rörelse Nus 6 miljarder.

Så gott som alla partier betonade att tillväxt och stärkt sysselsättning är Finlands väg till en starkare ekonomi, med den skillnaden att de borgerliga partierna också betonade vikten av nedskärningar.

Så många miljarder behöver sparas in redan kommande regeringsperiod

Petteri Orpo (Saml), 6 miljarder: Betonar tillväxt och 100 000 nya jobb för att skapa både framtidstro och skatteinkomster. Att spara är viktigt, bland annat på det inkomstrelaterade arbetslöshetsstödet och den offentliga upphandlingen.

Riikka Purra (Sannf), 4,5 miljarder: Vill inte se skattehöjningar, men inte heller några skattesänkningar förrän ekonomin ser ut att tillåta det.

Li Andersson (VF), 3 miljarder: Betonar att hårda nedskärningar kan ha en skadlig effekt på både tillväxt och sysselsättning, och att 6 miljarder är 1,5 gånger mer än vad Sipiläregeringen skar ner sammanlagt under en valperiod.

Sanna Marin (SDP), 2–4 miljarder: Betonar även hon att stärkt tillväxt och sysselsättning är viktigast. Nedskärningar kan göras inom företagsstöd som är dåliga för miljön. Mer inkomster kan fås genom att täppa till kryphål i aggressiv skatteplanering.

Anna-Maja Henriksson (SFP), 3–5 miljarder: Betonar stärkta förutsättningar för tillväxt och att ta bort hinder för sysselsättning. Skatter på inkomst eller för företagande får inte höjas.

Maria Ohisalo (Gröna), 3 + 3 miljarder under den här perioden och nästa: De Gröna vill balansera ekonomin fram till 2035 när Finland ska vara klimatneutralt och inte skilja åt ekonomi och klimat. Vill spara hundratals miljoner på sådana företagsstöd de säger att är skadliga för inte bara klimatet, utan också ekonomin.

Sari Essayah (KD), 4–5 miljarder beroende på BNP: En halv miljard skatteintäkter kan fås in genom extra skatt på energibolagens skyhöga vinster. Också reformer inom arbetsmarknaden och socialskyddet behövs.

Annika Saarikko (C), 5 miljarder: Ser budgetens underskott som Finlands största problem och vill bespara bara de svagaste från nedskärningar. Betonar reformer inom arbetslivet och att införa en hälsoskatt.

Harry Harkimo (RN), 6 miljarder: Påpekar att räntorna på statslånet är 4 miljarder nästa år och säger partiet har en lång lista på sin nätsida om sätt att spara, gällande allt från utlandshjälpen till att höja hälsoskatt.

Inom ekonomidebatten fick partiledarna också en fråga av Borgåföretagaren och krögaren Petter Larsen som behöver mer utländsk arbetskraft. Varför ska det vara så svårt att komma till Finland från utlandet för att jobba? undrar han.

Det ordnas en till handuppräckning i studion om vilka som vill slopa tillgångsprövningen för utländsk arbetskraft och också nu är det väldigt få partiledare som räcker upp handen: bara SFP, De Gröna, Centern och Samlingspartiet säger ja.

Frågan om skogsavverkning blir svår oberoende vem som sitter i regering

Det sista ämnet i Svenska Yles valdebatt är skogen, med en inledning av skogsägaren Christel Holmlund-Norrén som efterlyser en tydlig och långsiktig skogspolitik av nästa regering. Omröstningen i studion gäller frågan om ersättning för att stärka kolsänkorna, en fråga som klart delar partierna.

De Grönas Maria Ohisalo påminner att Miljöministeriet har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda just frågan om ersättning.

– Att hugga ner träd kan inte vara det enda sättet att få betalt för skogen. Det här är den viktigaste frågan för nästa regering, vi måste stärka kolsänkan och skydda naturens mångfald, det har vi också lovat i internationella konventioner, säger Ohisalo.

Anna-Maja Henriksson (SFP) säger också hon att det behövs morötter för dem som vill bidra till att stärka kolsänkan, men betonar att det ska vara ett frivilligt system.

– Vi behöver lyssna på skogsägarna. Och vår skogsindustri behöver skog, säger Henriksson.

Handuppräckning: Vem anser att skogsägare ska få betalt om de inte avverkar skogen?

Understöds av: Li Andersson (VF), Maria Ohisalo (Gröna), Sanna Marin (SDP) och Anna-Maja Henriksson (SFP).

Också Annika Saarikko (C), Riikka Purra (Sannf), Harry Harkimo (RN) och Petteri Orpo (Saml) betonar att Finland kan lita på att skogsägarna sköter skogen bra. Flera av dem betonar också att Finlands kolsänka är stark.

– 50 procent av EU:s mest skyddade skog finns i Finland, säger Sari Essayah (KD).

– Men all politik som stärker skogens tillväxt är politik vi ska driva, säger Saarikko.

Harry Harkimo frågar sig om vi ska ha en politik som leder till att alla ligger hemma och inte hugger ner någon skog alls.

Li Andersson (VF) och Maria Ohisalo (Gröna) kontrar med att ingen har sagt att all avverkning ska upphöra.

– Även om vi inför alla åtgärder klimatpanelen har rekommenderat har vi ändå skog kvar att avverka. Det är inte fråga om att göra något som helt skulle strypa skogsindustrin, säger Andersson.

Sanna Marin (SDP) påminner också hon om att det inte handlar om att tvångsinlösa privat skog utan snarare om att spara gammal, värdefull skog på statlig mark.

Maria Ohisalo hakar på:

– Det är viktigt också för skogsindustrin att skogen räcker till i framtiden. Hittills har vi gått för hårt fram, med svag tillväxt i skogen som följd, säger Ohisalo.