Kommentar: Vad Natoprocessen lärde oss om militäralliansen så här långt

Turkiets och Ungerns förhalningstaktik har gett försmak på de inre motsättningar som finns i den västliga militärpakt som vi ska ansluta oss till, skriver Svenska Yles korrespondent Mette Nordström.

Vägen till Nato är 25 minuter lång. Då har man stigit på buss nummer 12 utanför EU-kommissionen i centrala Bryssel, för att fem hållplatser senare stiga av den tillsammans med alla Natoanställda i morgonrusningen.

Till vänster breder det jättelika Natohögkvarteret ut sig med den långa karakteristiska flaggraden, och till höger om Avenue Leopold III finns den mera anspråkslösa byggnaden där partnerskapsländerna har sina kontor.

Det är inte svårare än så, och ändå mycket mera komplicerat.

När vi finländska journalister tidigt den 18 maj förra året tillsammans med svenska kolleger stod på avenyn och väntade på våra respektive Natoambassadörer tornade orosmolnen redan upp sig. Det var den historiska dagen då Natoansökningarna lämnades in i en kort ceremoni hos generalsekreteraren Stoltenberg.

Men Turkiet hade redan opponerat sig.

– Det är någonting som måste diskuteras inom Nato svarade vår ambassadör Klaus Korhonen då jag frågade honom om relationen mellan Sverige och Turkiet påverkar också vår ansökan.

Då visste vi ännu inget om det trepartsavtal som skulle ingås under toppmötet i Madrid en dryg månad senare, och alla de ronder som skulle följa efter det. Eller att Ungern också skulle sätta sig på tvären.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg sa till en början att vi kunde se fram emot den snabbaste anslutningsprocessen i militäralliansens historia. På senare tid har han påmint att 28 medlemsländer av 30 faktiskt godkände de finländska och svenska ansökningarna i snabb takt.

För Finlands del närmar sig flyttdagen från partnerskapskontoret in till det stora högkvarteret på andra sidan den breda avenyn med sitt kungliga namn. Vår Natodelegation kommer att växa till sig rejält för att möta de behov som medlemskapet innebär.

Samtidigt har vi fått en försmak av de inre spänningar som finns mellan de mycket olika länderna i den västliga militärpakten. Och att det nu är Turkiet och Ungern som går hand i hand.

Frågan är hur mycket av Natos trovärdighet som har skadats av den turkisk-ungerska förhalningstaktiken och hur länge det kan pågå för Sveriges del.

Finland låter ändå förstå att den svenska handen har släppts bara för en stund.

Turkiets parlament godkände Finlands Natoansökan – Stoltenberg: ”Det här gör hela Natofamiljen starkare och säkrare”

Efter en utdragen process föll rösterna 276-0.