Petteri Orpo: Problemet är att vi har för få förmögna människor i vårt land
Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo håller tungan rätt i mun för att inte äventyra den lilla ledning partiet fortfarande har enligt opinionsundersökningarna.
Partimätningarna orsakar nagelbitning och skrämselhicka på Samlingspartiets högkvarter i Främre Tölö i Helsingfors. Efter att ha varit överlägsen etta under nästan hela fjolåret har partiets kurva sjunkit i snabb takt efter årsskiftet. Nu är det inte alls säkert att Samlingspartiet vinner valet.
Det verkar som partiets strateger har gett partiordförande Petteri Orpo rådet att hålla sig lugn i debatterna mot en allt offensivare Sanna Marin (SDP). Man vill inte att den lilla ledning Samlingspartiet fortfarande enligt väljarbarometrarna har äventyras på något sätt.
Petteri Orpo, med hurdana känslor följer du partiets tynande väljarstöd?
– Jag ser det som så att den tynande tillvaron nu har tagit slut. Det har blivit jämnare på toppen, men när förhandsomröstningen började hade vi ändå ett stöd på nästan 21 procent medan SDP och Sannfinländarna låg på drygt 19. Det är ett klart försprång, och det känns helt bra.
Efter att intervjun gjordes publicerade Helsingin Sanomat visserligen en mätning där Samlingspartiet tappat ytterligare.
Förmögenhetsskillnader inget att oroa sig över, enligt Orpo
Samlingspartiet har blivit hårt ansatt av SDP och Vänsterförbundet i valdebatterna, och på senaste tid också Centern. Partiets recept där en miljard euro ska gå till inkomstskattesänkningar har retat upp speciellt vänstern.
Samlingspartiet säger att skattesänkningarna inte får leda till skärpt progression, det vill säga att skatteprocenten sjunker mer för låginkomsttagare. Det leder till att de som har högst inkomster också får mest pengar. SDP och Vänsterförbundet anser att Samlingspartiet vill gynna de rika.
Ser man på hur inkomstskillnaderna utvecklats under 2000-talet är svängningarna ändå marginella. Man kan säga att inkomstskillnaderna varken ökat eller minskat på 20 år.
Det ger Samlingspartiet viss tyngd i argumentet att inte skärpa progressiviteten i inkomstbeskattningen.
Däremot verkar förmögenhetsskillnaderna ha ökat i Finland. Det är svårt att exakt mäta människors förmögenhet men de fakta som finns tillhanda visar tydligt att egendom samlats allt mer i de rikas händer sedan 1980-talet.
Vad tänker Samlingspartiet göra åt de växande förmögenhetsklyftorna?
– För det första är det stora problemet att vi har så få förmögna och så lite kapital. Förmögenhetsskillnader hör till i ett samhälle som har en öppen marknadsekonomi. Det är ett tecken på nationens framgång att det finns förmögna individer. Vi ska i stället vara måna om att vi kan ta hand om våra fattigaste. Om det inte finns förmögenhet och kapital i samhället finns det inte heller möjlighet att ta hand om de svagaste. Därför behöver vi tillväxt, vi ska låta människor bli förmögna.
Statistiken visar att det är den rikaste tiondelen som blivit rikare medan utvecklingen är mycket sämre bland de lägre inkomstklasserna. Är det hälsosamt?
– Jag förstår inte hur man löser samhälles ekonomiska problem genom att nagga på de rikaste individernas förmögenhet. Deras egendom är ofta ett resultat av företagsamhet, till exempel inom familjeföretag. De har kanske skapat jobb för tusentals och investerat i Finland. Jag tror inte att vi når rätt mål om vi tar ännu mer av de här människorna. Målet ska vara att vi har ett välfärdssamhälle där vi kan ta hand om de fattiga och erbjuda tjänster på jämlik basis.
Samlingspartiet är marknadsekonomins förkämpe, ibland
Samlingspartiets ser sig gärna som en förkämpe för marknadsekonomi och rationell ansvarsfull ekonomisk politik. Partiet har bland annat utan att knussla godtagit Finansministeriets åsikt om att ekonomin borde balanseras med 9 miljarder euro under de två nästa valperioderna. I klarspråk betyder det att skillnaden mellan inkomster och utgifter ska vara 9 miljarder mindre i statsbudgeten för 2031.
Som de flesta partier märkt krockar ändå ideologin ibland med verkligheten när man ska bedriva vardagspolitik. Vänsterpartierna har godkänt förmåner som gynnar de rika, till exempel stöd för höga elräkningar. Vänsterförbundet vill också stödja köp av både elbilar och konst.
I Samlingspartiets valprogram hittar man också flera punkter som är svåra att koppla ihop med renodlad marknadsekonomi eller rationell ekonomisk politik.
När det gäller skatteförmåner till onoterade bolag brukar marknadsideologer (och Finansministeriets tjänstemän) tycka att de borde skrotas. Alla företag, oberoende av om de är börslistade eller inte, ska beskattas enligt samma modell; helst en enkel modell med låg skattenivå, menar de.
Samlingspartiet har ändå ingen avsikt att slopa det nuvarande systemet, och Petteri Orpo kan motiveringen som rinnande vatten.
– Tillväxten i landet och de nya arbetsplatserna föds framför allt i de små och medelstora företagen. Den skattemodell vi nu har motiverar till att ta risker och utvidga företaget och nyanställa. Om vi tog bort den vore det som ett direkt slag mot det vi behöver, det vill säga mera sysselsättning.
Börsbolag är också stora arbetsgivare – varför måste de betala mera skatt?
– Det stämmer att de är det. Det finns en skillnad i hur vi behandlar börsbolag och onoterade bolag beträffande utdelning. Men för att ändra systemet så det blir jämställt behövs en så enorm skattereform att jag inte vill inleda en sådan nu. Vi har många andra reformbehov i ekonomin.
Samlingspartiet vill hejda ökningen av sociala förmåner
Samlingspartiet har också talat om att bromsa indexhöjningar av olika sociala förmåner. Enligt SDP är det här en nedskärning som drabbar de fattigaste. Enligt Samlingspartiet är det bara ett sätt att se till att de sociala förmånerna inte ökar oproportionerligt mycket jämfört med lönerna i dessa inflationstider.
Samlingspartiets argument är inte vattentätt, alla förmåner behandlas nämligen inte på samma sätt.
Ni vill bromsa indexhöjningar, men pensionärer ska undantas det. Varför?
– Pensionärerna har förtjänat sin inkomst, och vi vill hålla dem utanför. Vi vet hur tajt pensionärerna har det i sin vardag, därför vill vi inte att det ska beröra dem.
Kan det gå så att pensionerna stiger mer än lönerna?
– Det är jag inte så oroad för. Det som jag är mer oroad för är hur lönsamt det är att ta emot jobb. I fjol steg arbetslöshetsförmånerna med cirka 7 procent och lönerna med 3,5. Det här förvärrar inkomstfällan mellan sociala stöd och jobb. Alla vinner om vi får människor att jobba i stället.
Finansministeriets siffror duger inte alltid för Samlingspartiet
Petteri Orpo hänvisar ofta till Finansministeriets lista på åtgärder för att få ekonomin i balans. Han vill att partierna ska välja sina egna favoritåtgärder och sedan sammanjämka dem i de kommande regeringsförhandlingarna.
På listan finns det också åtgärder som Samlingspartiet inte vill veta av, inte ens när Finansministeriets tjänstemän förespråkar dem.
Momssatserna vill ni inte röra, varför det?
– Vårt skattepolitiska program går ut på att flytta bort beskattningens tyngdpunkt från arbete, pensioner och företagande. Det har vi också visat hur vi ska finansiera. Det här är de centrala förändringarna i beskattningen som vi föreslår.
Finansministeriet säger att en procentenhets höjning av momsen skulle inbringa 900 miljoner utan att göra stor skada för människor eller ekonomin, varför duger inte det förslaget för er?
– Jag tycker att var och en borde läsa Finansministeriets utgiftskartläggning. De har visat på otaliga punkter där man kunde skära ned och spara och också få nya inkomster. Jag och Samlingspartiet har förbundit oss vid sparbehovet på 9 miljarder. Alla skatteökningar är bort från tillväxten. Visst finns momshöjningarna på Finansministeriets lista, men de finns inte på vår lista.
Avogheten mot momshöjningar delar Samlingspartiet med de flesta andra partier.
Snabbspåret till Åbo är en vettig framtidsinvestering, tycker Petteri Orpo
En annan fråga som förenar Samlingspartiet med till exempel De Gröna och SDP i gemensam front mot Finansministeriet är planerna på nya snabbspår mellan storstäderna. Entimmeståget till Åbo och nya snabbanor från Tammerfors till Helsingfors-Vanda flygfält är olönsamma och skadliga för klimatet, enligt en rapport som Finansministeriet och Kommunikationsministeriet låtit beställa.
Det bekommer inte Samlingspartiet som helhjärtat fortsätter stödja projekten.
– Vi tycker att det här är investeringar för tillväxt på lång sikt, på femtio eller hundra år. Om människor och frakt kan röra sig säkert och snabbt på järnvägsspår i framtiden skapar det säkert tillväxt i landet
Du kritiserar ofta dina politiska motståndare för att inte lyssna tillräckligt på Finansministeriets tjänstemän som är bundna av tjänsteansvaret. Nu säger Finansministeriet att de här banprojekten är ekonomiskt olönsamma och att staten borde dra sig ur dem.
– Jag tycker att deras tjänsterapport är gjord med ett ganska kort perspektiv, och jag får väl vara kritisk mot det? De skriver att det är enormt svårt att mäta de ekonomiska följderna av så här stora och långsiktiga projekt.
– Naturligtvis måste man utvärdera vad man har råd med under projektets gång, men jag tror fortfarande att vi kommer att ta både ekonomin och miljön i beaktande på lång sikt.
När Antti Rinne bildade regering 2019 talade de mycket om ”framtidsinvesteringar”. Du kritiserade dem hårt för att de byggde på oklar finansiering. Är de här banprojekten av annat skrot och korn?
– Skillnaden är att regeringen inte tänkte använda miljarderna till investeringar, utan till löpande utgifter. Det här är den stora skillnaden i hur vi använder ordet investering. För mig är en investering en investering, till exempel i trafikinfrastruktur.
Orpo har inga ambitioner att ändra på svenskans ställning
Samlingspartiet har under sin historia haft svenskspråkiga underorganisationer. Senast en sådan var synligt aktiv leddes den av skeppsredaren Martin Saarikangas.
Samlingspartiet har under sin historia slitits mellan äktfinska och liberala tendenser i synen på det svenska språkets ställning. I dag finns ändå ingen aktiv splittring i frågan.
Petteri Orpo är entydig vad gäller svenskans status.
– Tvåspråkighet är en rikedom i Finland och jag har inga ambitioner att försämra svenska språkets ställning om jag blir statsminister. Det är viktigt att Finland är ett tvåspråkigt land.