Valkampanjerna kan kosta tiotusentals euro, men man kan även bli invald för billigare peng

De summor riksdagskandidaterna använder i sina kampanjer varierar från noll till nästan 100 000 euro. I år ser kampanjbudgetarna måttliga ut, men alla har ännu inte redogjort för sin valfinansiering.

Riksdagskandidaterna använder väldigt olika summor till sina valkampanjer. Men det är klart att det krävs pengar att göra sig synlig och med en nollbudget tar man sig inte till riksdagen.

Många uppskattar att vårens riksdagsval kommer att kräva mer pengar än tidigare eftersom utgifterna har ökat.

– Jag tror att valbudgetarna överlag har blivit större på grund av att den allmänna kostnadsnivån har ökat, säger Anna-Maja Henriksson (SFP).

Å andra sidan kan den trängda ekonomiska situationen leda till att det är svårare att få kampanjstöd av företag och privatpersoner.

– Kostnaderna har ökat mycket från förra gången, så man får mindre för samma peng. Man måste spara i någonting, så jag tror inte att budgetarna blir större, spekulerar Antti Kurvinen (C).

Sittande kandidater spenderar mindre

Enligt en enkät som Yle Pohjanmaa gjort använder många av de sittande riksdagsledamöterna i Vasa valkrets mindre pengar nu än för fyra år sedan.

Bland andra Mikko Savola (C), Mika Lintilä (C), Antti Kurvinen (C), Paula Risikko (Saml) Janne Sankelo (Saml) och Peter Östman (KD) försöker få en plats i riksdagen med en mindre budget än i senaste valet.

Det finns ändå några kandidater, vars budget i förra riksdagsvalet var relativt liten, som nu har höjt sin budget. Det gäller bland andra Kim Berg (SDP) och Mikko Ollikainen (SFP) vars budgetar är cirka 5 000 euro större nu än för fyra år sedan.

Sedan början av mars har kandidaterna kunnat göra en frivillig redogörelse om valfinansiering. För tillfället har cirka 50 kandidater i Vasa valkrets gjort det. Deadline för att redogöra för sin valfinansiering är i början på juni.

I Vasa valkrets har alla kandidater från De Gröna, Vänsterförbundet och Liberalpartiet redan gjort en frivillig redogörelse för valfinansieringen.

Bland De Gröna är det Jenni Kuisti och Lotta Alhonnoro som opererar med den största kampanjbudgeten. Kuisti har meddelat att hon använt 11 360 euro i sin kampanj medan Alhonnoro, som var de grönas röstmagnet i Vasa valkrets senast, uppskattar att hennes budget ligger kring 10 000 euro.

– Pengar är av betydelse. Men det är också viktigt att kunna rikta marknadsföringen till rätta kanaler. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man har om man inte når sina potentiella väljare, säger Alhonnoro.

I Vänsterförbundet är det Roy Pietilä som har den största budgeten med 5 200 euro.

Bland de som gjort en förhandsanmälan om sin valfinansiering hittas de största budgetarna bland Centerns kandidater. Ingen av Samlingspartiets kandidater har ännu redogjort för sin valfinansiering.

Senast krävdes i snitt 50 000 euro för att bli vald

Det är främst kandidater från de mindre partierna som opererar med mindre budgetar. Till exempel har majoriteten av Liberalpartiets kandidater en nollbudget. Endast Jussi Mäkipelto meddelar om en budget på 1 500 euro.

Men med nollbudgetar är det svårt att ta sig till riksdagen. Vanligtvis är budgetarna för de som kommer in tiotusentals euro. Snittbudgeten för de kandidater i Vasa valkrets som blev invalda till riksdagen 2019 låg på kring 50 000 euro.

De tre sannfinländare som tog sig igenom för fyra år sedan hade dock i medeltal en budget på endast 13 500 euro.

Juha Mäenpää säger att han vanligtvis använder cirka 15 000 euro för riksdagsvalen. Det här året kommer han att använda ungefär lika mycket eller kanske till och med lite mindre. Enligt Mäenpää kan man spara pengar i kampanjen och man till exempel använder materialet från förra valet.

– Vi har tejpat om gamla reklamer och i princip har vi inte gjort en enda ny vägaffisch. Om jag skulle vara riktigt snål så skulle jag låta reklamtejpningen på bilen sitta kvar till nästa val.

Enligt Mäenpää kan skillnaderna i valbudgetarna möjligtvis bero på hurdan konkurrensen inom partiet är.

Det kan ligga en gnutta sanning i Mäenpääs påstående eftersom de största kampanjerna hittas omgående bland Centerns och Samlingspartiets kandidater.

Antti Kurvinen (C) hade den dyraste kampanjen i förra riksdagsvalet med 91 600 euro. Den här gången använder Kurvinen 75 000 euro. Hittills har ingen redogjort för en större budget än det här.

Över 50 000 euros kampanjer har Matias Mäkynen (SDP), vars kampanj kostar 51 000 euro. Pasi Kivisaaris (C) budget är i sin tur 65 000 euro, medan partikollegorna Mikko Savola och Mika Lintilä spenderat 55 000 respektive 50 000 euro.

I det förra riksdagsvalet använde de invalda Centerkandidaterna i medeltal 71 000 euro till sina kampanjer och de invalda kandidaterna från Samlingspartiet i medeltal 66 000 euro.

Kristdemokraten Peter Östmans budget var 70 000 euro i förra riksdagsvalet, medan Joakim Strand (SFP) använde 66 000 euro i sin valkampanj.

Men en stor budget garanterar inte alltid att man blir invald. Samlingspartiets Susanna Koski lade ner över 70 000 euro i sin kampanj i förra riksdagsvalet, men fick nöja sig med en reservplats.

Det är få som tror att man endast med pengar kan bli riksdagsledamot. Pengar behövs, men det avgör inte allt. Vissa anser att pengarna spelar för stor roll.

– Trovärdighet kan man inte köpa för pengar, konstaterar Pasi Kivisaari (C).

– Ingen blir invald i riksdagen enbart med pengar. Det behövs kunnande och synpunkter på politiken. Tajmingen måste också vara den rätta, säger Janne Sankelo (Saml)

Rami Lehtola (KD) är besviken att pengar och synlighet inte garanterar att de bästa blir invalda.

– Det finns många utmärkta människor som har utmärkta idéer, som aldrig får sin röst hörd. Rösten från folkets djupa led kanske aldrig kommer fram, säger Lehtola.

Även Tanja Norrena (SDP) anser att pengarna har en för stor betydelse i valrörelsen.

– Är det en plats i himmelriket som vi försöker köpa här? Alla borde ha samma chans att få sina åsikter hörda och att få en plats i riksdagen, säger Norrena.

Vad är det som kostar?

Kandidaterna använder pengar till fotografering, vägaffischer, valpamfletter, valdebatter och kampanjer på sociala medier. Utan pengar klarar man sig inte ens på sociala medier.

– Det är omöjligt att få synlighet utan det här, så det måste finnas någon sorts budget. Efter coronan är inte folk så ivriga att delta i fysiska evenemang, säger Samlingspartiets kandidat Sam Leijonanmieli.

Att föra kampanj på butiksgårdar är inte heller gratis. Bränslekostnaderna blir förvånansvärt stora ifall man vill föra kampanj i hela valkretsen. Därför har många allt mer fokuserat på sociala medier.

– Sociala medier är det nuvarande sättet att föra politisk diskussion, konstaterar Leijonanmieli.

Varifrån kommer pengarna?

Baserat på redogörelserna från förra valet så är det klart att företagen stöder särskilt kandidater från Samlingspartiet och Centern.

Janne Sankelo (Saml) var företagens favorit i förra valet, men nu ser det ut som näringslivsministern Mika Lintilä (C) är den som kommer att få mest företagsstöd.

Många får också stöd av privatpersoner, men vissa tar också personliga lån för kampanjarbetet.

Trots att lagen om valfinansiering förnyades så är informationen i redogörelserna fortfarande begränsade.

Då man inte behöver redogöra för enskilda summor på under 1 500 euro, så blir en stor del av pengarnas ursprung i dunkel. Det här sänker dock tröskeln för privatpersoner att stöda en kandidat, då man inte behöver göra det offentligt.

Stora valfinansierare, som näringslivet och fackföreningarna, delar ut stöd via partierna och då syns inte ursprunget alltid i enskilda kandidaters redogörelse.

Helsingin Sanomat skrev i januari om stöden som näringlivets centralförbund Pro markkinatalous och Pro reilumpi yhteiskunta, som har band till fackföreningsrörelsen, delat ut. De finansierar kandidater runt om i landet med betydande summor.

Åtminstone Antti Kurvinen redogör för att han fått en stöd på 6 000 euro från Pro markkinatalous och även Mikko Savola har fått 4 500 euro från samma adress.

Kurvinen har också fått 5 000 euro av turism- och restaurangförbundet Mara. Dessutom har han fått ett stöd på 20 000 euro av Centerns kommunorganisation i Kauhava.

Mika Lintilä har fått totalt 27 000 euro av olika företag. Lintilä har också fått finansiering av Pro markkinatalous för 6 000 euro och av Mara för 5 000 euro.

SDP:s Matias Mäkynen får valfinansiering från både näringslivet och fackföreningsrörelsen. Pro markkinatalous stöder Mäkynen med 4 500 euro, fackförbundet Pro med 5 850 euro, Pro reilumpi yhteiskunta med 5 250 euro och Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland med 2 000 euro.

Enligt redovisningarna är stödet på 20 000 euro av Centerns kommunorganisation i Kauhava till Kurvinen det enskilt största stödet. Esa Niemistö har i sin tur fått 10 000 euro av föreningen Etelä-Pohjanmaan tulevaisuuden rakentajat, medan Mikko Savola fått 10 000 euro av Centerns kommunorganisation i Etseri.

Elva av sexton riksdagsledamöter svarade på Yle Pohjanmaas enkät. Dessutom gjorde de intervjuer med några övriga kandidater.

Artikeln är en översättning av artikeln Vaalikampanjointiin saa kulumaan kymmeniä tuhansia euroja, mutta säästölinjallakin voi mennä läpi: ”Ollaan vanhoja mainoksia teipattu uudelleen” skriven av Elina Niemistö. Översättning Juho Teir.