Den okände Jörn Donner – fotografen som världen gick miste om
På 50-talet var Jörn Donner oerhört intresserad av film, men parallellt med filmintresset löpte också intresset för fotografering. Under sina resor tog han tusentals bilder som i årtionden glömdes bort. Nu ställs en del av dem ut i Helsingfors.
Jörn Donner reste runt om i världen på 1950- och 1960-talet och skrev resereportage och böcker. Som stöd för minnet och som illustrationsbilder till tidningsartiklar tog han otaliga bilder, uppskattningsvis 20 000–30 000 fotografier.
Den här bildskatten har legat dold för omvärlden, kanske för att någon oförsiktig kommentar om deras kvalitet sårade den unge fotografen eller möjligen för att den produktive Jörn Donner senare fyllde sitt liv med böcker, filmer och politik som förmodligen kändes mer självklara och hemvana i hans hektiska liv.
Men Jörn Donner hade aldrig behövt skämmas för sina fotografier och den nyöppnade utställningen på Villa Hagasund visar vilken eminent fotograf han i själva verket var: lyhörd, medkännande, tekniskt briljant och till med humoristisk.
Resereportagens bilder från ett Europa i ruiner, från fattigkvarteren i Sydamerika eller apartheidens Sydafrika visar på en iakttagare som bär på en stor medkänsla. Donner kommer nära sina objekt och låter deras ansikten tala utan att förfalla till sentimentalitet eller medömkan. Det dagliga livet på gatorna i Indien, på Sicilien eller Nordirland skildras med respekt och nyfikenhet trots att fattigdomen är påtaglig och nöden stor.
Jag har köpt en Leica M3 med Summarit objektiv 1:1,5. Jag är förbannat förtjust i kameran och tacksam för ditt råd att jag skulle köpa den.
Utdrag ur ett brev till K-G Roos, skickat från Berlin den 23 januari 1959.
Likt de bästa fotograferna på bildbyrån Magnum fångar Donner i sina bildreportage människors utsatthet, men i botten finns alltid en solidaritetskänsla och en vetskap om att vardagen rymmer annat än elände och sorg.
I Donners bilder hittar man ofta en diskret och befriande humor som höjer bilderna över sedvanliga reportagebilder och visar att Donner haft en alldeles särskild förmåga att väcka förtroende eller röra sig diskret bland människor oavsett om han befunnit sig i Kina eller i den kommunistiska lydstaten Ungern.
Jörn Donners blick är medkännande, varm och nyfiken. Ofta är han också rätt man på rätt plats, som till exempel i USA år 1968 där han på flygplatsen i Los Angeles fotograferar presidentkandidaten Robert Kennedy omgiven av sina anhängare.
Två veckor senare blir Kennedy skjuten under en valtillställning, men Jörn Donners fotografi andas fortfarande tillförsikt och glädje och fångar på något märkligt sätt presidentkandidatens iver men också tröttheten som kandidaturen uppenbarligen medfört.
Många av Jörn Donners bilder är knutna till samhällsfrågor och skildrar fattiga, förtryckta och ibland också makthavare som Robert Kennedy, men ibland kliver han in i nöjesvärlden där filmstjärnor och primadonnor håller till. Men inte heller när han avbildar skådespelaren Ingrid Bergman eller regissören Luchino Visconti tillkommer något inställsamt eller tillgjort.
Jörn Donners svartvita fotografier från 50- och 60-talet skildrar en svunnen värld, men värmen och engagemanget kan man känna fortfarande mer än ett halvsekel senare. Utställning på Villa Hagasund visar en ny sida av Jörn Donner: en ödmjuk, nyfiken och ung man som upptäckte världen via sin kamera.
Synd att filmerna, böckerna och de andra kulturuppdragen kom i vägen. Annars kunde han kanske ha omnämnts i samma andetag som de världsberömda fotograferna Henri Cartier-Bresson eller Lee Miller.
Fotografierna visas på Villa Hagasund i Helsingfors 31.3 - 3.9.2023.