Jesper Engströms väg till Vasapublikens hjärtan gick via familjens tunga tid – läkarna hade inga svar på hur två bröder fick samma typ av cancer på ett år
I det tysta har Jesper Engström blivit en konstant i VPS. Det här är hans trettonde ligasäsong, han är främst uppskattad för sitt enkla, rejäla spel. Det fanns inga garantier för att det skulle bli så.
Den allra första ligamatchen från start visade egentligen vägen för hela historien.
– För några år sedan hittade Petri Vuorinen sitt anteckningsblock från den matchen. Petri var assisterande tränare i VPS då och han visade vad han hade skrivit om mig. Det var en enda lång lista med minus, och sedan fanns ett plus. Där stod det tsemppiä.
– Och det beskriver väl mig rätt bra på fotbollsplanen.
Jesper Engström skrattar gott åt minnet som har tolv år på nacken.
Jesper Engström
Då Engströms ligakarriär började var hemmaarenan i Sandviken en sliten stadion utan moderna inslag. Träläktaren står fortfarande kvar, men numera har VPS en hemmaplan där det är enkelt att trivas.
Så här såg det definitivt inte ut då han, brorsan och pappa Peter åkte till Vasa för att titta på VPS-matcher i barndomen.
– Om det var derby mellan VPS och Jaro så höll jag alltid på VPS, en av mina äldre bröder hejade däremot på Jaro. Fråga mig inte varför… Det var alltid kul att komma hit, men det känns som att det är väldigt, väldigt länge sedan.
Spelare har kommit och gått, Jesper Engström har varit en konstant i Vasas ligalag. Den där kompromisslösa, rejäla spelstilen har varit enkel att fånga för publiken. Han har blivit högt uppskattad, trots att resan dit har varit tuff.
”Fotbollen blev terapi”
I januari 2013 rasade världen framför familjens ögon. Då visade läkarnas undersökningar att Jesper Engströms problem med ryggont handlade om lymfkörtelcancer.
Ungefär ett år tidigare hade samma bror som höll på Jaro i derbyna drabbats av samma cancerform.
– Han gick en mycket jobbigare resa än jag innan han blev bättre, men just nu ser det positivt ut för honom. Men jag ska medge att det inte var enkelt att titta på då han fick en mycket tuffare kamp att gå mot cancern.
Enligt läkarna finns det inget svar på hur det är möjligt att två bröder insjuknar i samma typ av cancer inom ett år. Kanske är det bara ödet. Och samtidigt som brorsan var värre drabbad klarade Jesper Engström av att spela ligafotboll.
– Hela säsongen slutade med att VPS tog brons. Några månader tidigare funderade jag på om fotbollskarriären är över, hur allt egentligen ska gå. I samma veva som vi säkrade bronset så avslutades också mina cellgiftsbehandlingar, så slutet på den säsongen blev helt perfekt.
Varannan vecka under hela säsongen åkte han till Tammerfors för behandling. Läkare frågade om han ville ha sjukledigt, men i stället blev fotbollen ett andningshål. I slutändan spelade Engström runt tjugo matcher den säsongen.
– Mot hösten märkte jag att det tog längre och längre att återhämta sig från behandlingen, men fotbollen blev min terapi. Jag fick träna i stället för ligga hemma i sängen.
Orolig första åren
Han kommer ihåg hur förvånad han blev då VPS gick ut med cancernyheten vintern 2013.
– Samma dag skulle klubben presentera två nya spelare inför säsongen. Jag tänkte att mitt läge inte blir en så stor grej. Vi hade ju nya spelare och jag var ganska ung, men det blev stort intresse för mig. Det kom meddelanden från hela Finland, folk stöttade mig från alla håll och det är klart att kändes bra.
Engström harklar sig och konstaterar att han fortfarande är väldigt tacksam för allt stöd genom åren.
Du blev frisk, men hur mycket tänker du på det här?
– Under de första åren blev jag orolig varje gång som jag kände något i kroppen. Det kommer alltid att finnas i bakhuvudet, men jag har försökt att glömma och leva i nuet. Fotbollen kunde ha tagit slut tidigt för mig. Därför försöker jag att njuta ännu mer av den så länge jag orkar och klarar av tempot.
”Då vi föll var det helt tomt”
Då Jesper Engström var yngre dominerade han på fotbollsplanerna i Österbotten. Han var navet i juniorlaget som pappa tränade, han var tongivande i regionlag och han spelade i pojklandslag.
Planen var inte att genomföra en hel seniorkarriär i Finland, men så blev det.
– Jag grämer mig inte över att drömmen om spel utomlands inte blev av. Jag är nöjd med att ha orkat så här länge. Och visst, det känns lite extra speciellt att jag har spelat nästan hela tiden i samma klubb, säger 31-årige Engström.
Han gjorde två säsonger i FC Inter då VPS åkte ur fotbollsligan hösten 2019. Den degraderingen smakar fortfarande bittert.
– Några år tidigare klarade vi oss, men 2019 åkte vi ur. Då vi föll var det helt tomt. Man visste inte riktigt vad man skulle tänka eller göra. Det var en väldigt tuff tid mentalt.
– Det blir definitivt så att känslan är att vi har svikit publiken som kommer hit. De betalar delvis för att få se bra fotboll, men framför allt för att vi ska vinna och ge allt. Då vi inte lever upp till det är det tungt.
Var det självklart att komma tillbaka direkt då VPS tog steget upp i ligan på nytt?
– Jag hade kanske inte trott att det skulle gå så snabbt, men då VPS säkrade avancemanget var jag ganska säker på att jag ville hem igen.
Pappa ringer efter varje match
Då den här ligasäsongen körde i gång hade Engström spelat femte flest matcher i hela ligan av de som är aktiva. På grund av en skada missade han de sex första ligamatcherna i år, men på sistone har han återtagit sin plats i startelvan.
Merparten av de 267 ligamatcherna har han gjort i VPS-tröjan. Den kontinuiteten gör honom uppskattad på samma sätt som exempelvis Jyrki Saranpää – en annan mångsidig slitvarg under 2000-talet i VPS – var tidigare i Sandviken.
– Jag är varken den snabbaste eller mest tekniska, men jag ger allt i varje duell och ger inte upp. Det uppskattar Vasapubliken.
Vad betyder VPS för staden och regionen?
– Det är viktigt att juniorer ser att det är möjligt att spela ligafotboll här. VPS har gjort mer för att bygga en stig från juniorerna till ligalaget på senare år och det ska man fortsätta med. Jag kommer ihåg när jag var här som barn och skapade min dröm att spela i ligan med just VPS.
Nu är Engström en av spelarna som har den lokala förankringen i ligalaget. Hans föräldrar har varsitt säsongskort och kör från Vörå varje kväll det vankas hemmamatch.
– Pappa ringer efter varje match för att diskutera varför det gick som det gick. Och han ringer också ofta mellan matcherna för att kolla läget. Han vill vara uppdaterad.
Har han något vettigt att komma med?
– Vettigt och vettigt ... men han har alltid sina funderingar. Och han har rätt bra koll efter många år i fotbollen.
Engströms skratt avslöjar åtminstone att åsikterna räcker till då mobilen ringer. Efter nästa match lär pappas namn dyka upp på skärmen igen.
VPS möter SJK borta i sin följande match på torsdag. Yle direktsänder derbyt från Seinäjoki i TV2 och på Arenan.