Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Kommentar: Mindre ”lyx och bajs”? Här är farhågorna för kulturens del efter valet

Jenny jägerhorn kommentarsbild med verk av Harrie Liveart
Bildtext Har samhället råd att använda drickbart vatten för att bli av med vår avföring? Det frågar sig konstnärsduon Harrie Liveart, Meri Linna och Saija Kassinen, i ett verk som lyfts fram av Sannfinländarna som ”bajskonst” som staten inte bör finansiera.

Regeringssammansättningen kan vi bara sia om och lika tidigt är det att säga hur det kommer att gå för kulturen – men spekulera kan vi alltid. Här listar vi orosmolnen för kulturfältet.

”Det var hemskt under Sipiläs regering, men nu kan det bli ännu värre”, säger en teaterchef som jag råkar på efter premiären av Världens lyckligaste land, regisserad av Jakob Höglund.

Vi är båda lite omtumlade av den lycka vi precis upplevt under föreställningen som har producerats av Svenska kulturfonden. Men kontrasten är stor mellan den här lyckan och de snåla politiska vindar som nu blåser, påpekar teaterchefen.

Är hans rädsla befogad, kommer kulturen att få det värre i och med maktskiftet i riksdagen?

... kommer kulturen att få det värre i och med maktskiftet i riksdagen?

Traditionellt brukar kulturfolket förknippas med vänstern, eftersom det är vänsterpartierna och De Gröna som brukar lyfta fram kulturen i sina valprogram. Nu har vi en betydligt mer högerorienterad riksdag än senast. Men en borgerlig regering betyder inte per automatik en kulturfientlig regering. Högern hatar inte kultur.

I mitt flöde på sociala medier har många kulturvänner förfasat sig över Sannfinländarnas valframgång med inlägg som ”röstade du på Sannfinländarna?”, ackompanjerat med en dödskalle-emoji. Även om Sannfinländarna skulle sitta med i regeringen kommer de inte att ensamma kunna spola ner hela kulturen i toaletten.

Kulturen brukar vara ganska osynlig i valrörelsen men vi kan faktiskt tacka Riikka Purra för att hon åtminstone lyfte kulturen på bordet då hon i Yles partiledardebatt kallade kulturen för en lyxprodukt som man gott kan skära i. Nu blev det debatt!

Sannfinländarnas Riikka Purra kallade kulturen för en lyxservice i Yles partiledardebatt. - Spela upp på Arenan

Kulturens främsta slogan inför riksdagsvalet var att höja kulturbudgeten från nuvarande 0,8 till 1 procent av statsbudgeten – en långvarig dröm som med ganska stor säkerhet inte kommer att besannas nu heller. I Yles enkät inför valet är det bara Vänsterförbundet, De gröna och SDP som har flaggat för att kulturbudgeten ska höjas under den här valperioden, resten vill höja den på sikt när vi har ett finansiellt bättre läge. Sannfinländarna talar om en ”nollbasbudget”, där hela kulturen ska byggas om.

Vad säger Samlingspartiet och Sannf i sina valprogram om kulturen?

Samlingspartiet har en lång tradition som ett bildningsparti. I sitt valprogram framhäver de att kulturen tillsammans med en hög bildningsnivå utgör grunden för bildning, kunnande och innovation i vårt land. Petteri Orpo var också snar med att försvara kulturen genast efter Purras lyxkommentar.

Samtidigt vill Samlingspartiet balansera statsbudgeten med sex miljarder euro. I Finansministeriets slaktlista föreslås nedskärningar på 500–700 miljoner euro för kultur, idrott och ungdomsfrågor.

Samlingspartiet har sagt att allt ska sättas under lupp, men konstaterar i sitt valprogram att bland annat bildning och kultur är sådant man ska undvika att spara på. Inte ett löfte direkt, men ändå en markering.

... en borgerlig regering betyder inte per automatik en kulturfientlig regering. Högern hatar inte kultur

Hos Sannfinländarna finns kulturen inte med i något egentligt valprogram, men det finns ett kulturpolitiskt program från 2020. I det poängteras att staten ska finansiera sådant som berör en bred publik, medan projekt som stöder de ”för stunden rådande idealen” inte ska bekostas med skattepengar.

”Vi behöver inte mer av den rikligt finansierade elitkulturen med sina operor, men inte heller dess motsats – bajskultur”, heter det. Här syftar de på bildkonstnärerna Saija Kassinen och Meri Linnas som fått 223 000 euro av Kones stiftelse för att studera förbrukningen av vatten ur toalettanvändningens perspektiv – och märk väl, stiftelsepengar, inte statliga medel.

Bibliotek och barnkultur ska det satsas på, däremot inte sådant det inte finns en efterfrågan på, upprepade också Purra i samband med sin lyxkommentar.

Vi behöver inte mer av den rikligt finansierade elitkulturen med sina operor, men inte heller dess motsats – bajskultur

ur Sannfinländarnas kulturpolitiska program

Bland mina finskspråkiga kulturbekanta finns farhågor om att SFP, som visserligen ses som ett kultursinnat parti, kommer att nöja sig bara de får igenom svenska frågor. Men än vet vi varken om Sannfinländarna kommer att sitta i regering, eller om SFP vill regera med dem. Tvärtom kan de få en vågmästarroll, och få rätt mycket att säga till om, också kring kulturen.

När kampen om pengar blir hård är en kulturvänlig kulturminister givetvis att föredra, men när det gäller själva innehållet och hur pengarna fördelas har vi ändå en stark tjänstemannaberedning bakom besluten. Sannfinländarna kan alltså inte ensamma diktera innehåll. När det ska skäras brukar det så kallade fria kulturfältet, som står utanför statsandelssystemet, vara det första som drabbas.

Kohtaus oopperasta Reininkulta. Suomen kansallisooppera 2019.
Bildtext Sannfinländarna vill inte finansiera ”elitkultur med sina operor”, står det i deras kulturpolitiska program från 2020.
Bild: Suomen kansallisooppera / Ralph Larmann

Vilka är alltså farhågorna för kulturens del?

Om vi tänker oss en borgerlig regering med Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD kan vi vara ganska säkra på att kulturbudgeten inte höjs till en procent under kommande valperiod. Tvärtom är det sannolikt att kulturpengarna minskar.

Finansministeriet har föreslagit en momshöjning av biljettpriserna till exempel till teatrar, Sture Fjäder (Saml) lyfte i vår kulturpolitiska kväll fram en idé om att kommersialisera kulturen, och under valrörelsen har flera partier flaggat för att börja beskatta fonder och stiftelser som ju många kulturaktörer är beroende av.

Både Samlingspartiet och Sannfinländarna har talat om att skära i Yle-finansieringen, vilket kan drabba även kultursektorn eftersom Yle är en viktig finansiär inom hela den kreativa branschen. År 2021 betalade Yle till exempel nästan 23 miljoner euro i ersättningar till upphovsrättsorganisationer som representerar musiker, skivproducenter och artister.

Risken är ändå att den pott som varit öronmärkt för kulturen flyttas över på annat, beroende på vem som har makten

Om vi börjar röra oss mot den här typen av marknadstänk så kan det ha en stor inverkan om många av kulturens pelare naggas i kanterna. Kulturen har länge finansierats med Veikkaus spelmedel, som nu minskar. Alla partier har varit överens om att Veikkaus-pengarna ska flyttas över till den allmänna statsbudgeten.

Risken är ändå att den pott som varit öronmärkt för kulturen flyttas över på annat, beroende på vem som har makten. Det är här de största orosmolnen tornar upp sig. Kommer en helborgerlig regering att använda pengarna för annat istället? Reformen lär träda i kraft år 2024 men finansieringsnivån för de första tre åren är ändå tryggad.

Vilken är den viktigaste kulturfrågan som nästa regering måste ta tag i?

Den viktigaste kulturpolitiska frågan under nästa valperiod vore kanske att få till stånd en kulturpolitisk redogörelse, som man skulle föra en parlamentarisk diskussion kring. Det här flaggar Centern, SFP och De gröna för, visar Yles enkät.

Kulturen diskuteras ofta bland likasinnade, men en kulturpolitisk redogörelse skulle innebära att alla måste ta ställning till kulturen i den allmänna politiska diskussionen i riksdagen.

Teaterchefens oro om att kulturen står inför kärva tider är alltså delvis befogad – men ännu får vi lov att vänta och se vem som är med i leken.

Rättelse den 17.4 kl 9.50 : Meri Linna och Saija Kassinen har fått 223 000 euro av Kones stiftelse för att studera förbrukningen av vatten ur toalettanvändningens perspektiv – inte för att studera bajs, som det tidigare stod.

Diskussion om artikeln