Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Regissören Tarik Salehs thriller har fått politiker att upptäcka ett muslimskt maktcentrum – och journalister att undra om storyn är sann

Uppdaterad 14.04.2023 16:39.
Regissören Tarik Saleh poserar i halvbild med en sammanbiten blick riktad rakt in i kameran.
Bildtext Med blick för mörka stråk. Den svenska regissören Tarik Saleh är aktuell med en politisk thriller förlagd till Al-Azharuniversitetet i Kairo.
Bild: Kim Svensson

Den svenska självbilden, politikers kunskapsluckor, mediernas korta minne och skillnaden mellan journalistik och konst – regissören Tarik Saleh är skarp i både ord och bild.

Den politiska thrillern Boy from Heaven – eller Cairo Conspiracy som den också heter – slungar mig in i en okänd värld. En uteslutande manlig värld av hierarkier, maktstrukturer och våld.

En värld där övertygelse och överlevnadsinstinkt flyter samman.

Lätt omtumlad följer jag fiskarsonen Adams väg genom korridorerna på det prestigefyllda Al-Azharuniversitetet i Kairo. Kallsvettig tar jag del av intrigtrådar som sveper in honom i ett klibbigt spindelnät, undrar var spindeln lurar.

Undrar hur mycket som stämmer överens med verkligheten. Hur går det till när en ny storimam utses? Hur stark är kopplingen till den politiska makten? Hur smutsigt är spelet i kulisserna?

En ung man spelad av Tawfeek Barhom tittar med skrämd blick snett framför sig.
Bildtext Lita inte på någon. Adan (Tawfeek Barhom) inser snart att det enda som är oskuldsfullt vitt är kläderna han bär.
Bild: Atmo

När jag träffar filmens svensk/egyptiska regissör Tarik Saleh visar det sig att svaret är dubbelt: filmen är helt fiktiv, men under inspelningens gång började verkligheten oväntat närma sig fiktionen.

Den västerländska krisen

Tarik Saleh (född 1972) – vars karriär löpt från graffiti och journalistik till film – har en intressant teori om varför många journalister så desperat vill ha svar på vad som är sant i hans senaste film.

– Jag tror att svaret på den frågan är att sättet som det rapporteras om islam i västvärlden är så fiktivt att när journalister ser en fiktionsfilm så är den mera sann än den rapportering de tagit del av. Det skapar nästan en sorts kris i västerländska människor eller icke-muslimer.

Tre män med hörlurar står lutade över ett bord.
Bildtext Fares Fares i farten igen. Tarik Saleh samarbetar nu för andra gången med den svenska skådespelaren Fares Fares (längst till höger). Han spelade huvudrollen i Nile Hilton Incident.
Bild: Atmo

– En annan del av den krisen är att islam spelar en viktig roll i västerländsk politik och vi anser oss vara extremt välinformerade, vi vet allt och kan allt, och plötsligt kommer en film om ett maktcentrum inom islam – och vi visste inte ens att det existerade!

– Vi visste inte att Al-Azhar är den högst uppsatta sunnimuslimska auktoriteten. Och då hamnar man i en existentiell kris.

Lägg märke till hur Tarik Saleh genomgående talar om ”vi”. Han är född i Sverige, mamma är svensk och pappa egyptier, men konstaterar skrattande att han officiellt ”blev svensk” först i och med framgångarna i Cannes.

– Det ännu mer absurda är att egyptiska tidningar också skrev om mig. ”Du gjorde oss stolt” skrev de, trots att de visste att filmen aldrig kommer att visas i Egypten, säger regissören som blev bannlyst efter sin förra film The Nile Hilton Incident.

– Jag har inte haft för avsikt att provocera Egypten eller göra ett statement mot landet. Men i dag är nivån på vad som anses opatriotiskt extremt låg, toleransen är noll, konstaterar Saleh.

Fakta eller fiktion?

Tarik Saleh hann jobba länge inom journalistiken innan han övergick till filmen och han talar om att konsten faktiskt kan ligga steget före journalistiken.

– Jag älskar journalistik, men en nackdel är att man rapporterar om något som redan har hänt. På det sättet är informationen gammal redan när man skriver ut den. Och när chefen sedan frågar ”what's the story” ska du försöka organisera det som hände i går till något slags fiktion.

– Men när du jobbar med fiktion gör du tvärtom, du skriver en historia och sedan frågar du dig vad som är sant i det du hittat på. Och när du undersöker den sanningen är du kanske något som kommer att hända på spåren, säger Saleh vars filmer ofta är bevis på just detta.

En samling muslimska män i röda hättor står med ryggen mot kameran framför en stor byggnad.
Bildtext Ryggen mot kameran, blicken mot framtiden. Tarik Saleh lyckas ofta ringa in del av verkligheten i sina filmer.
Bild: Atmo

Saleh är ändå mån om att påpeka att han inte eftersträvar aktualitet, ibland blir det bara så. Och så gick det även när det gäller den nya filmen.

För även om scenariot med en storimams död inte överensstämmer med verkligheten så ändrade läget i Egypten under inspelningens gång på ett sätt som aktualiserade frågan om den politiska maktens intresse av att styra Al-Azhar.

Eftersom Salehs förra politiska thriller The Nile Hilton Incident i Frankrike döptes till Cairo Confidential ville de franska producenterna ändra den nya filmens titel till Cairo Conspiracy.

Saleh lägger inte så stor vikt vid vilken titel som används, men konstaterar att Boy from Heaven är mera mångbottnad eftersom titeln på arabiska betyder ”pojken från paradiset” och väcker associationer till ängeln Gabriel och hur denna beskrivs i haditherna – de nedtecknade berättelserna om vad profeten sagt och gjort.

Glöm den muslimska offerkoftan

Kopplingen till haditherna är inte självklar för en icke-muslim och jag undrar hur svårt det är att som filmmakare komma med en nyanserad bild av islam i dag?

– Hatet mot muslimer är så starkt i stora delar av världen att man kan säga saker om dem som man inte kan säga om någon annan grupp och komma undan med det – även som intellektuell.

Adam (spelad av Tawfeek Barhom) står mitt i en korridor och ser ängslig ut .
Bild: Atmo

– Jag brukade göra experiment där jag bytte ut muslim mot jude i texter och de blev horribla. Det är lätt att hamna i ett läge där man talar om muslimer som en minoritet. De är en minoritet i Sverige eller Finland, men de är inte en minoritet i världen, konstaterar regissören som ogärna iklär sig en offerkofta när han talar om en religion som anses vara världens snabbast växande.

Saleh är som sagt noga med att påpeka att han inte gjort Boy from Heaven i hopp om att vara aktuell, men han säger att han misstänker att filmen inneburit vissa politikers första möte med Al-Azhar.

Andra hörde talas om detta världens nästäldsta universitet (grundat 970 e.Kr) för första gången när koranbränningarna i Sverige i januari i år fick det muslimska lärosätet att mana till bojkott av svenska produkter.

Näkymä Al Azhar-yliopistosta kohti Islamic Cairoa.
Bildtext Ett maktcentrum i världen. Al-Azharuniversitetet i Kairo är ett viktigt lärosäte inom den muslimska världen.
Bild: Petteri Bülow / Yle

– Under hela valkampanjen har man smutskastat muslimer och när Rasmus Paludan brände Koranen sade man i princip ”nu får ni fan bara gilla läget, ni är i Sverige, här får man bränna Koranen”.

– Sedan brände Paludan Koranen utanför den turkiska ambassaden och plötsligt ville man ha dialog. Det är korkat och kortsiktigt för det är inte så att Turkiets president Erdoğan är en populär person i den muslimska världen. Han är ett politiskt djur som förstår hur han skall använda det.

Rasmus Paludan bränner koranen.
Bildtext Eldfängt bål. Ramus Paludan har blivit känd för sina provokationer.
Bild: Patrik Österberg / AOP

– Jag tittar med fascination på hur politikerna försöker fixa saker i realtid och jag tror att det här uppvaknandet hör ihop med det där korta minnet, att inte göra upp med sig själv, säger Saleh som flera gånger återkommer till medias korta minne.

Han talar också om den spricka som Natofrågan gett upphov till i den svenska självbilden.

– Vi trodde att alla älskade oss, att vi visste bättre än alla andra. Och plötsligt vill de inte ha med oss! Jag ser ju på Ulf Kristersson och de andra att de inte förstår hur det är möjligt. ”Ni är inte inbjudna, ni får inte gå på festen”, säger Saleh.

När jag lämnar hotellet där jag gjort intervjun inser jag att vi talat mer om verklighet än om fiktion, men det ser jag bara som ett bevis på filmen som konstform utgör en perfekt bro mellan dessa världar.

Tawfeek Barhom och Fares Fares  i sina roller sitter mitt emot varandra i en föreläsningssal.
Bildtext Hör du vad jag säger? Tawfeek Barhom och Fares Fares gör det lätt att bli engagerad i händelserna i Boy From Heaven / Cairo Conspiracy.
Bild: Atmo

Regissören Tarik Saleh om filmen Boy From Heaven

28:39