Finlandsmodellen har etablerat sig i Västnyland – svårt att locka tonåringar till hobbyklubbar

Efter en långsam start är alla fem västnyländska kommuner nu del av Finlandsmodellen och erbjuder gratis hobbyverksamhet till alla barn och unga, men att locka med alla barn i kommunen är en utmaning.

I Pojo kyrkoby skola pysslar fyra elever med kort och dekorerar blomkrukor. Hantverksklubben är en av drygt 60 hobbyklubbar som Raseborg erbjuder stadens ungdomar. I Raseborg var hobbyverksamheten under Finlandsmodellen en framgång från start, men i de andra västnyländska kommunerna har det inte varit lika lätt.

Framför allt i Sjundeå fick Finlandsmodellen en seg start. I fjol valde kommunen att betala tillbaka det statsstöd man beviljats för hobbyverksamheten. När höstterminen 2022 körde igång såg det fortfarande dystert ut. Kommunen kom bara igång med fyra hobbyklubbar, men när vårterminen körde igång vände den dåliga trenden.

– Nu har Sjundeå totalt tio klubbar. En riktar sig till högstadiet, men de andra är öppna för alla barnen i kommunen, berättar fostrings- och undervisningskoordinatorn Ida Malmberg.

Hobbyklubbar i hela Västnyland

Det här läsåret genomförs Finlandsmodellen i 249 av Finlands 309 kommuner och från och med hösten 2022 är alla kommuner i västra Nyland en del av projektet. Totalt har staten betalat ut 14,5 miljoner euro för hobbyklubbar i landets kommuner. De västnyländska kommunerna har beviljats 330 000 euro för hobbyklubbar under Finlandsmodellens paraply.

Raseborg kunde redan i fjol stoltsera med nästan 60 nya hobbyklubbar för barn i grundskolan. I år har staden ökat antalet klubbar till 64. Isak Vilander som koordinerar Finlandsmodellen i Raseborg berätta att över 1 000 barn i staden deltar i hobbyverksamheten.

Lojo, som tilldelades det största bidraget för Finlandsmodellen i regionen, arrangerar ändå bara två hobbyklubbar på svenska i Virkby skola. Däremot vill staden gärna utvidga den svenska hobbyverksamheten. Därför planerar staden ett samarbete med både Sjundeå och Ingå nästa läsår, uppger Lojos idrotts- och hobbykoordinatorn Juha Koivuporras.

I de övriga västnyländska kommunerna arrangeras ett tiotal hobbyklubbar för kommunernas barn och unga.

Ungdomar är svåra att nå

Idrott, parkour och matlagning hör till de hobbyklubbar som väcker mest intresse, uppger de tjänstemän som jobbar med Finlandsmodellen i Ingå, Sjundeå och Raseborg.

– Men också de mera konstinriktade klubbarna, pyssel och handarbete har alltid hittat intresserade, säger Isak Vilander, koordinator för Finlandsmodellen i Raseborg.

Det är däremot svårare att nå eleverna i årskurs 7–9, konstaterar han.

– Men en bra klubbledare och hobbyverksamhet mitt under skoldagen, till exempel under långa raster verkar funkar för att nå högstadieeleverna, säger Isak Vilander.

Också i Sjundeå uppger fostrings- och undervisningskoordinator Ida Malmberg att det just är hobbyklubben för elever i årskurs 7–9 som har svårt att hitta deltagare.

I Ingå är det ändå framför allt andra fritidsintressen som lockar när kommunen undersöker vilka ungdomar hobbyverksamheten inte når.

– När vi frågar varför barn inte deltar i hobbyverksamheten är svaret ofta att det krockar med andra fritidsintressen, säger välfärdskoordinatorn i Ingå Karolina Grop-Nordström.

Vill nå så många unga som möjligt

Finlandsmodellen har, trots namnet, sitt ursprung på Island. Målet är att främja barn och ungas välbefinnande genom en social hobbyverksamhet, men om målet uppnås är däremot svårt att definiera, säger Isak Vilander.

– Jag tror på Finlandsmodellen och idén lyckades väldigt bra på Island. Där mer eller mindre försvann marginaliseringen av ungdomar, säger Vilander.

Genom att lyfta in hobbyverksamheten i skolvardagen sänks tröskeln att delta. En annan fördel är att familjen kan umgås på kvällen istället för att familjemedlemmarna utövar sina fritidsintressen på olika håll.

– För att nå så många barn och unga som möjligt vill vi nu utveckla hybridklubbar som byter inriktning under året, säger Isak Vilander.

Ida Malmberg i Sjundeå vill också utveckla hobbyverksamheten genom att nå flera barn i kommunen.

– Vi vill såklart nå så många finsk- och svenskspråkiga barn som möjligt, men man får inte glömma bort de barn som varken talar finska eller svenska. De barnen vill vi också få med i hobbyverksamheten, säger hon.