Karleby och Vasa satsar på att föra statistik över olycksfall i daghem: "Sätter vi för unga barn i gungan då så många faller?"

I Karleby och Vasa uppmanas personal vid daghem att anmäla också mindre allvarliga händelser. I fjol registrerades mer än 1 000 anmälningar om olycksfall eller nära-ögat situationer i daghem i Karleby, i Vasa 1 500.

I Karleby togs systemet i bruk för några år sedan, och antalet rapporterade händelser ökar. I fjol var de 130 fler än året innan.

– Någon har trillat ur klätterställningen och vi har haft någon bruten handled. Ett annat barn satt i sandlådan och svängde spaden av misstag så den hamnade i näsan på ett annat barn, säger föreståndare Marit Hänninen på Kyrkbackens daghem i Karleby.

I Karleby uppmanas personalen numera att anmäla också mindre allvarliga händelser. Karleby har i sin strategi för åren 2022-2025 olycksfall som en av tyngdpunkterna. Vasa har precis tagit i bruk ett system för att få mer information om händelserna där.

Målet är att städerna ska kunna ta itu med sådant som eventuellt kan vara farligt för barnen.

– Vi anmäler egentligen allt smått som händer, vi uppmanas att göra det. Och med småbarn händer det små olyckor ofta, säger Hänninen.

Jag tror att det är samma antal som tidigare, men det har helt enkelt blivit lättare anmäla

Daghemmet har 100 barn i åldern 10 månader till 5 år och Hänninen betonar att det sällan är något riktigt allvarligt sker. Men allt som är lite mer än skrapsår ska anmälas.

– Det senaste handlade om en pojke som under en skogsutflykt gled av en trädstam som han satt på. Han slog i rygg och nacke och klagade senare på eftermiddagen att han fortfarande hade ont i ryggen. Då gjordes en anmälan.

Antalet rapporter om olyckor eller nära-ögat situationer har ökat. År 2021 var de drygt 883 och ifjol 1 013.

Hänninen tror att ökningen beror på att personalen anmäler oftare än förr.

– Jag tror att det är samma antal som tidigare, men det har helt enkelt blivit lättare anmäla.

Rota i händelser för att få en förändring

Enligt Hänninen är det väldigt bra och viktigt att rapporterna är många. Just genom att föra statistik ser man vad som har hänt.

– Upptäcker jag till exempel att: ”Oj nu är det väldigt ofta något barn faller ur gungan. Vad beror det på då? Beror det på att vi sätter för unga barn i gungorna eller att personalen inte står tillräckligt nära?”. Efteråt får man rota i allt så att man kan göra något åt det.

Det är just därför händelserna statistikförs, påpekar Hänninen.

– Det ska leda till åtgärder, vi anmäler inte bara för att göra statistik heller.

Slut med att klättra på staketet

Statistiken diskuterades till exempel då personalen på Kyrkbacken gick igenom gårdsreglerna och vad barnen får eller inte får göra.

– Vi försöker betona vad de får göra så att det ska bli så tillåtande som möjligt. Men vi gick igenom vissa saker som vi måste förbjuda på grund av säkerhetsrisk, för vi har märkt att där händer det.

Till exempel ska barnen få klättra på staket. Men kanske inte på ett äldre staket, för där finns flisor och konstruktionen känns inte längre helt trygg.

– Där har någon också kommit ner med huvudet före, säger Hänninen.

Vi kan inte hålla i alla barn och även om vi skulle hålla i dem kan det hända små olyckor. Men där tror jag att personalen ser, personalen är uppmärksam och förhindrar många olyckor

Barnens trygghet går alltid först, och personalen har ett jättestort ansvar, enligt Hänninen.

– Det är så stort så man vågar inte tänka på det egentligen för då blir man ångestfylld. Det är så många barn och inte ens egna. Men vi pratar mycket om säkerhet, påminner varandra och vi går igenom.

Samtidigt brukar Hänninen påminna personalen om att saker kan hända också om man gör sitt bästa.

– Vi kan inte hålla i alla barn och även om vi skulle hålla i dem kan det hända små olyckor. Men där tror jag att personalen ser, personalen är uppmärksam och förhindrar många olyckor.

Vasa tog i bruk nytt system i år

I Vasa registrerades 1 488 olycksfall inom småbarnspedagogiken via elevhanteringssystemet Wilma. Av dem var 146 så allvarliga att det krävdes läkarbesök.

Ifjol testade Vasa stad också ett nytt program där även säkerhetsiakttagelser skrivs in. I år har staden tagit systemet i bruk på alla enheter inom småbarnsfostran.

– Poängen med systemet är att följa upp iakttagelser och olyckor så att man kan hitta förebyggande åtgärder. Framöver får vi alltså information som går att jämföra mellan enheter och kommuner, uppger Hanna-Leena Holmström, som är direktör för småbarnspedagogiken i Vasa.

Enligt Holmström är en del enheter mycket aktiva i sin rapportering, medan andra inte har börjat rapportera så hon räknar att ha mera tillförlitliga siffror först då en tid har gått.

– En del enheter rapporterar alla sorters fall, andra skriver inget alls ännu, säger Holmström.

Vasa stad har i dagens läge drygt 3 000 barn i dagvård.

Pedersöre: 15 fall per år

Pedersöre registrerade i fjol fem olycksfall och tio nära-ögat situationer eller farliga händelser.

– Oftast går det bra, men säkerhetstänk och säkerhet i miljön är jätteviktigt, säger chefen för småbarnspedagogiken i Pedersöre, Catarina Herrmans.

Enligt Herrmans är det tydligt att de allra flesta olyckor sker utomhus.

– Där är barnen i rörelse, och vi uppmuntrar till det, men det händer att de faller olyckligt eller att en gunga slår mot ansiktet, att de kliver på en rutschkana och ramlar.

Pedersöre har betydligt färre barn i dagvård än Karleby, kring 500 jämfört med Karlebys 2 500. Men siffran i Pedersöre är ändå relativt låg jämfört med den i Karleby eller Vasa.

– Varje olycka är en för mycket, men vi har ändå över 500 barn i dagvård och kanske 1-2 fall per månad. Så det får man väl ändå säga att inte är en stor andel, säger Herrmans.

Personalen har ögon i nacken

Säkerheten är viktig, men inget man kan grubbla på hela tiden, anser Siv Pettersson som är tf föreståndare vid daghemmet Sagoskogen i Esse. Där finns 55 barn i åldern 1-6 år.

– Man kan inte gå runt och vara rädd, men man måste alltid ha ögonen med sig och ha överblick över det som händer.

Målet är att vara så närvarande att man hinner ingripa då något håller på att hända eller verkar farligt.

Ni ska ha ögon i nacken?

– Det känns så ibland, men jag tror att på något sätt har man det också.

Pettersson kommer inte på någon riktigt allvarlig situation hon varit med om. Mest har det varit sår som måste sys och tänder som lossnar.

– Det är ett stort ansvar, föräldrarna ger oss det bästa de har under dagen.