Albin Granlunds ärliga svar om sitt läge i landslaget: ”Jag har fått uppleva tråkiga sidan i ett generationsskifte, att börja bli utfasad”

Landslaget har förnyats, har Albin Granlund blivit ett offer? En återkomst driver honom, men planen var inte att göra det i IFK Mariehamn. Verkligheten på spelarmarknaden förde honom till Åland.

Trots 21 A-landskamper har Albin Granlunds landslagskarriär varit en resa i gränslandet sedan debuten under januariturnén 2017. Han har spelat tunga kvalmatcher mot Italien och Bosnien-Hercegovina och gjort gedigna, trygga insatser – men fått se sitt namn bli allt ovanligare i uppställningen.

Under de två senaste åren har Finland spelat 29 landskamper. Granlund har spelat i tre av dem, alla gånger från start. Senaste landskampen är Nations League-matchen mot Montenegro i Helsingfors förra sommaren.

– Jag har kanske fått uppleva det lite större generationsskiftet från den tråkiga sidan, att så småningom börja bli utfasad. I mitt huvud tävlar jag fortfarande om en plats i landslaget, säger Granlund.

Under en treårsperiod mellan hösten 2017 och 2020 var ytterbacken så gott som alltid med i landslagstruppen.

– Jag är ödmjuk. De bästa ska vara med och spela. Jag vinner inte något på att vara sur om jag inte blir uttagen.

I slutet av förra sommaren återvände Granlund till IFK Mariehamn efter knappt fem år utomlands i Örebro och Stal Mielec. Ett mål under vårsäsongen i den inhemska fotbollsligan är att återta platsen i landslaget.

– Det är en motivationsfaktor som driver mig. Om jag är i form kommer jag aldrig att tacka nej. Min tid i landslaget började så sent i karriären att jag gärna upplever det på nytt.

”Otur att EM sköts fram”

Det har gått knappt två år sedan Albin Granlunds tyngsta tid i fotbollslivet. Han kände av det historiska EM-slutspelet med sina fingertoppar, men han var förste spelare utanför laget.

– Karriärens största besvikelse, helt klart. 26 spelare togs ut, jag var 27:e man. Jag försökte se det positiva i att jag var med under hela uppladdningen och dessutom med på läktaren då EM startade i Danmark. Jag fick uppleva EM-hajpen inifrån, och det är bara 27 spelare i Finlands historia som har fått göra det.

Han återvänder till läget i landslaget då. På grund av pandemin flyttades EM fram med ett år.

– Det var lite otur för mig att EM sköts fram. Nya spelare kom in och blev aktuella. Dessutom gav jag ett positivt coronatest när jag skulle resa till EM-lägret. Jag missade våra landskamper före EM och försämrade mina chanser. Jag tyckte att jag var en kandidat till att bli uttagen, men fick inte samma möjlighet.

Granlund hade senast kontakt med Markku Kanerva i november förra året. En stark vår i IFK Mariehamn kan öppna dörren till landslaget på nytt.

Det finns få naturliga alternativ på ytterbackspositionen och när EM-kvalet började fick Richard Jensen starta till vänster i fyrbackslinjen. Kanerva frångick fembackslinjen, en välkommen förändring för Granlund.

– Jag tycker att jag har defensiva egenskaper som inte många andra har i truppen som var med i EM-kvalet. Jag är bra i en fyrbackslinje när vi försvarar. Det är mina största styrkor på framför allt landslagsnivå och det är väl därför som jag har varit uttagen tidigare.

– Det går inte att promenera in i en landslagstrupp, men jag anser att jag håller måttet. Vi har inte använt fyrback på ett tag, och det passar mig bättre.

Har letat efter andra klubbadresser

Jämfört med åren i Sverige och Polen är steget mellan klubbfotbollen och landslaget större nu. Granlund spelade i IFK Mariehamn då han debuterade och kommer ihåg den markanta skillnaden.

– Jag märkte den skillnaden i tempo och teknik under ett par år, men i dagsläget är jag så rutinerad att jag inte skulle bli chockad av nivån i landslaget. Anpassningen skulle vara enklare.

Granlund missade några veckor under försäsongen på grund av en lårskada, men han spelade en dryg timme då IFK Mariehamn inledde säsongen med 1–1 mot Ilves.

Han blev definitivt klar för en till säsong i Ålands ligalag ungefär en månad före premiären.

– Vi tittade efter andra alternativ, men det var samma läge som förra sommaren. Då sökte jag aktivt efter ett nytt lag i en ny liga, men IFK Mariehamn har känts rätt i Finland. Här fungerar livet utanför fotbollen. Om det här blir min slutdestination i karriären är det så.

Granlund studerar redovisning i Åbo och jobbar några timmar varje vecka för att stöda sina studier och få in en fot i arbetslivet. Han medger att livspusslet med ligafotboll, sambon som ska spela fotboll i Värnamo i år och en son är en liten utmaning.

Att hitta intressanta klubbadresser i det här skedet av fotbollskarriären är en annan typ av utmaning.

– Till och med nationaliteten har betydelse. Många agenter säger att det påverkar. Det är klart att åldern också inverkar. Jag känner mig lika stark och bra som tidigare, så det känns tråkigt om folk har den uppfattningen runt åldern. Samtidigt kan jag bara acceptera läget och vara här och nu. Det känns bra att spela i IFK.