I Charlotte Wells hyllade film Aftersun döljer en ung pappa sitt mörker för att ge dottern den perfekta solsemestern
Aftersun handlar om en elvaåring som tillbringar en solig semestervecka tillsammans med sin pappa. När hon som vuxen minns tillbaka ser hon mörkret som låg så nära ytan. Filmen är inspirerad av regissören Charlotte Wells relation med sin egen pappa.
Gryniga hemvideofilmer visar upp en barndomsidyll. Elvaåriga Sophie försöker balansera på sin gröna luftmadrass i hotellpoolen, medan hennes pappa Calum filmar och hejar på. Framför tv-n sitter den vuxna Sophie och försöker förstå vem han var, mannen bakom kameran.
Aftersun är en film om minnen och om saknad, om att försöka lära känna en förälder som man aldrig får träffa igen. Regissören och manusförfattaren Charlotte Wells – bördig från Skottland och utbildad i New York – fick idén till filmen när hon bläddrade i fotoalbum från sin egen barndoms semesterresor.
– Jag slogs av hur ung min pappa såg ut på bilderna och snart skulle jag vara lika gammal som han var då. Det blev fröet till en filmidé om en ung pappa och hans dotter på semester. Från början var det en påhittad berättelse men sedan fylldes den med mina minnen och mina känslor, och blev mer personlig, säger Charlotte Wells, när vi möts i London.
Publiken får fylla berättelsen
Resultatet är en laddad och gåtfull film, där vi i publiken själva får tolka vad det är som pågår mellan Calum och Sophie. Charlotte Wells har velat ställa frågor, men det är upp till den som tittar att besvara dem.
– Jag vill inte servera några enkla svar – eller svar över huvudtaget. Filmen handlar om att titta på det förflutna med en ny blick, och jag vill ge publiken möjlighet att själva fylla berättelsen med sina egna erfarenheter, av sina egna föräldrar och relationer och grubblerier , säger Charlotte Wells.
Hennes egen pappa dog när hon var 16 år. När jag frågar om ”Aftersun” handlar om en far- och dotterrelation som går mot sitt slut, ger hon ifrån sig ett nervöst litet läte och dröjer på svaret.
– Jag tycker att det är svårt att svara på eftersom min tolkning av filmen inte behöver vara den samma som någon annans, och jag vill ge utrymme för andra tolkningar. Jag tror att känslan som filmen förmedlar är viktigare än hur man tolkar slutet. Men för mig är filmen ett konkret uttryck för sorg, i att han kort efter den här semestern är förlorad för henne och för världen”, säger Charlotte Wells.
Depression utan klyschor
”Aftersun” har fått ett varmt mottagande runt om i världen. På den brittiska indiefilmgalan BIFA tog den hem 16 nomineringar och sju priser, och Wells film har också varit nominerad på de stora amerikanska filmgalorna.
Särskilt skildringen av Calums psykiska ohälsa har fått mycket uppmärksamhet, eftersom den med små och subtila medel lyckas ringa in hur det kan vara att leva med depression – ett ämne som är ganska outforskat på film. Men subtiliteten var något som Charlotte Wells fick kämpa för, när hon arbetade med filmen.
– Folk som läste manuset i ett tidigt skede störde sig på det. Men nu är det just detta jag är mest stolt över, att jag har gjort ett porträtt av depression utan de vanliga klyschorna, och att så många har kunnat känna igen sig själva eller en anhörig i det som Calum går igenom, säger hon
Calum spelas av Paul Mescal, som slog igenom 2020 med tv-serien Normala människor. Han nominerades till en Oscar för sin insats i Aftersun.
– Paul utstrålar värme och fysisk stabilitet, och därför blir hans inre kamp en överraskning för Sophie och publiken. För det mesta lyckas han dölja vad han går igenom och när han misslyckas med det så tolkar hon det som att han tappar humöret, som ju föräldrar kan göra. Paul klarade av att balansera de här två sidorna av Calum, säger Charlotte Wells.
Barnskådespelare överraskade
Sophie spelas av debutanten Frankie Corio, som visade sig vara ett fynd.
– Jag räknade inte med att jag skulle hitta en fullfjädrad skådespelare i ett barn, jag tänkte att jag bara skulle fånga henne som hon var, med kameran. Men hon kom in och överraskade oss och höll oss på tårna, säger Charlotte Wells.
Vad vill du att publiken tar med sig från filmen?
– Mest av allt: att känslorna överlever. Jag vill att man ska känna att Calums och Sophies kärlek är starkare än sorgen som kanske kommer senare – och att när vuxna Sophie själv blir förälder är det den kärleken som hon för vidare.