Ateneum öppnar efter paus med ny samlingsutställning och allmänna utrymmen som fått ansiktslyft
Konstmuseet Ateneum öppnar dörrarna på fredag efter att ha varit stängt i ett år på grund av renovering. Den nya samlingsutställningen visar klassiker och nya bekantskaper genom fyra aktuella teman.
När museichef Marja Sakari tillträdde sin nuvarande post 2018 visste hon att Ateneums ventilationssystem ska renoveras. Det blev ett bra tillfälle att förnya samlingsutställningen från 2016.
– Vi tänkte med våra kuratorer att världen har förändrats så hemskt mycket. Efter det förändrades den ju verkligen i och med coronapandemin, kriget i Ukraina och klimatkrisen. Vi tänkte att vår konst kanske kan berätta någonting om det åt människor, säger Sakari när museet visar den nya utställningen för pressen.
Den tidigare samlingsutställningen presenterade den finländska bildkonstens historia kronologiskt. Nu ville man göra ett annorlunda upplägg.
Den nya samlingsutställningen med titeln En tidsfråga utgår därför från fyra tematiska helheter. Folkets bilder tar upp frågor om finskhet och vilka som lämnades utanför det som ansågs som finländskt. Temat Konstens makt belyser de privata samlare som skapade det nuvarande Nationalgalleriets ursprungliga samling. Naturens tid betraktar till exempel 1800-talets landskapsmåleri ur klimatkrisens synvinkel. I temat Det moderna livet syns 1900-talet med framtidstro, dystopier och övriga kontroverser.
Ateneum vill tilltala nya publiker och utmana.
– Vi har behövt många diskussioner för att kunna förstå vilka konstverk som kan visas tillsammans och hurdana problem och saker vi vill diskutera. Det var inte så klart hurdana parallellerna skulle vara, säger Sakari.
Museichefen tror att man trots allt lyckats bra i uppgiften. Helheten tillåter betraktelse av endast klassikerna, men det finns också mycket information att tillgå vid behov.
Finns det risker i att skapa liknande linser genom vilka publiken kan betrakta konsten?
– Förstås finns där risker. Det är ett förslag hur man kan titta på de här konstverken, säger Sakari.
Hon betonar att kuratorernas förslag är individuella men att de också kan hjälpa förstå hur människor levde sina liv förut och vad det betyder i dag.
En klassiker som fått behålla sin plats i samlingsutställningen är Eero Järnefelts (1863–1937) målning Trälar under penningen/Sved.
– Det är ett mycket socialt konstverk som berättar en helt annan berättelse om det finska folket än till exempel Gallen-Kallela, även om här bredvid också finns en Gallen-Kallelas målning som också talar om allmogen. Vi ville visa att det fanns skillnader mellan människor. De som hade pengar kunde leva ett mycket gott liv, medan allmogen inte hade nästan någonting, säger Sakari.
Av Albert Edelfelt (1854–1905) ingår bara en målning i samlingsutställningen. Det beror på att hans verk visas separat i en stor utställning på Ateneum med start i maj.
Av Nationalgalleriets kring 22 000 konstverk är endast tio procent gjorda av kvinnor. Enligt Sakari har man strävat efter att ta fram verk av flera kvinnor.
En av dessa nya bekantskaper är naivisten Pirkko Lepistö som dog 2005. Hennes målning Rephopp om sommaren (1972) ingår i en installation som skildrar barn och barndomen.
– Här på väggen ser vi hur barndomen har betraktats efter kriget. Barnen är alla så sorgsna, bara en skrattar och så Lepistös målning som visar barn som leker. Det är sällsynt att konstnärer skildrar barn så här. Därför ville vi ha den med, säger Sakari.
Ansiktslyft och unisextoaletter
Museet har hållit stängt i ett år och under den tiden har ny ventilering installerats och ljusgården samt museibutiken förnyats. Toaletterna har omvandlats till könsneutrala och biljettkassan har krympt.
Besökare har allt oftare museikort eller köper biljetterna i förväg på nätet, så kassan behöver inte längre vara så stor.
Ateneum och utställningen En tidsfråga öppnar den 14 april för besökare.