Konsten att förfalska en tavla och dessutom få den såld
Varför har konstförfalskning blivit en lukrativ business som omsätter miljoner? Hur agerar skojarna idag och hur undgår du att bli lurad? Den före detta konstpolisen Peter Lloyd har svar på frågorna.
I sin bok Förfalskad konst berättar pensionären Peter Lloyd om sitt mångåriga jobb som Sveriges enda konstpolis. Konstvärlden är ingen kriminell frizon där lag och ordning råder. I alla tider har skojare lockats av möjligheten att tjäna lätta pengar genom att plita en ny signatur på en gammal tavla eller att genom att måla en helt ny tavla i någon berömd konstnärs namn.
Metoderna att förfalska konst är många och fantasifulla och Peter Lloyd ger en utmärkt inblick i hur ensamma lycksökare förfalskar dussinkonst genom att byta ut namnteckningen till ett mer säljande namn. Den andra ytterligheten utgörs av professionella förfalskare som minutiöst jobbar fram “mästerverk” genom att använda gamla dukar och färger som matchar den epok under vilken konstnärer som till exempel Anders Zorn eller Albert Edelfelt var verksamma.
Det finns alltså ingen entydig profil vad konstförfalskare beträffar, säger Peter Lloyd.
– Det är allt från den fattige konststudenten som drygar ut det skrala studiestödet till organiserad grov gränsöverskridande kriminalitet som förfogar över rena konstförfalskarverkstäder.
Gentlemannatjuvar och andra skojare
Utredningen av konstförfalskningar är ett tidskrävande arbete, som polisen dessutom verkar lågprioritera. Ingen kommer vanligtvis till skada mer än ekonomiskt, brottet kan tyckas vara marginellt och dessutom verkar konstförfalskarna gynnas av en positiv mediebild.
Varför anses en konstförfalskning ofta vara ett gentlemannabrott?
– Förfalskaren måste ju röra sig i lite "finare" kretsar för att lura de potentiella köparna, de anses lite smartare än en vanlig tjuv och framför allt att brottet är helt fritt från våld.
Det svävar alltså ibland en aura av gentlemannatjuv över konstförfalskaren, vilket ger honom ett oförtjänt gott rykte och ibland till och med för tankarna till ett slags konstvärldens Robin Hood. Men där det finns pengar att hämta, där flockas också skurkarna och konstvärlden utgör inget undantag.
Många motiv
Världshistorien är full av förslagna bovar och i Peter Lloyds bok får man möta ett flertal män (konstförfalskarna är nästan undantagslöst män) som förfalskat konst för att i första hand tjäna pengar.
– Pengar, pengar och pengar och så finns det dom som vill lura experter att de kan måla lika bra som originalmålarna, inte sällan har de försökt skapa en egen karriär som konstnärer under eget namn men misslyckats.
Revanschism, hämnd och högaktning har alltså förekommit som drivmotor när förfalskade tavlor sålts i en berömd konstnärs namn, men främst är det pengar och en låg risk att bli fast som motiverar förfalskarna att fortsätta sin illegala verksamhet. Förr kunde man kränga konst ur bakluckan på sin bil. Idag har förfalskarna förfinat sina metoder för att lura hugade konstköpare.
Hur agerar en konstförfalskare idag?
– Som tidigare skulle jag säga, det är bara det att allt går så mycket snabbare idag i den digitaliserade världen där stora penningsummor kan transfereras med ett par knapptryckningar. Men som tidigare gäller det att vilseleda någon att köpa den falska konsten. I konstförfalskningsvärlden gäller det att ha två färdigheter, dels att kunna måla och dels att vilseleda någon att köpa den falska konsten. Det är sällan nån som har båda dessa färdigheter.
Precis som Peter Lloyd konstaterar så behärskar sällan samma person både hantverk och säljsnack. En förfalskad tavla behöver proveniens - en tillförlitlig historia om tillkomst och tidigare ägare för att framstå som äkta. Också en tillförlitlig persons äkthetsintyg kan få mången tveksam köpare att gå fällan.
Förfalskningar i Finland
I sin bok skriver Peter Lloyd om den finländske konsthistorikern och konstkritikern Bertel Hintze (1901-1969) som skrev ut äkthetsintyg åt tavlor av tvivelaktig härkomst. Hintze som var expert på Edelfelt och dessutom intendent på Helsingfors Konsthall, verkar ha tappat allt omdöme när han rätt urskillningslöst gav uppenbara förfalskningar av t.ex. Marc Chagall och andra utländska konstnärer sin välsignelse.
När det gällde svensk och finsk konst var de försiktiga med intygen, men när det gällde modern, utländsk konst släppte de alla hämningar.
Peter Lloyd om hur hovkonservatorn Gustaf Jaensson och konsthistorikern Bertel Hintze fabricerade oärliga äkthetsintyg.
Peter Floyd nämner också andra finländska fall av konstförfalskning i sin bok, såsom härvan kring svetsaren Veli Seppä (1947-2022) som var både produktiv och skicklig. Seppä var en självlärd konstnär som år 2017 dömdes till villkorligt fängelse för över hundra förfalskningar. På hans tvivelaktiga meritlista fanns bland annat en Léger-förfalskning som år 2011 såldes på auktion för 2,2 miljoner euro och hundratals andra förfalskningar av kända konstnärer såsom Akseli Gallen-Kallela, Helene Schjerfbeck och Reidar Särestöniemi.
Man kan med fog fråga sig varför har just Finland varit gynnsam mark för brott av det här slaget.
– Jag tror det helt enkelt är det geografiska läget mellan Sverige och Ryssland som lätt skapar kontakter. När det gäller Sverige finns det ju en stor finsk diaspora här, däribland självklart även ohederliga människor som exempel Veli Seppä. Så vitt jag förstår hade också Gustaf Jaensson och finländaren Bertel Hintze kontakt med varandra och sysslade med samma brott.
Det har gått årtionden sedan Bertel Hintze frikostigt skrev ut äkthetsintyg och idag krävs det mer än en konstkännares bedömning för att ett verk ska anses vara autentiskt. Den tekniska analysen, verkets förhistoria och dokumentation måste vara korrekta om en “bortglömd” tavla plötsligt ska tillskrivas ett världsnamn som Picasso eller Munch.
Få av oss har så mycket pengar att vi skulle spekulera på tavlor målade av ovannämnda herrar, men för också för en konstintresserad med minimal budget kan det vara bra att veta hur man garderar sig mot förfalskningar, säger Peter Lloyd.
– Köp bara konst på förstahandsmarknaden (direkt av konstnären eller dennes gallerist) eller på andrahandsmarknaden (seriösa auktionshus) eller privat om du är expert på just den konstnären.
Lyssna på Kulturpodden om förfalskningar och plagiat:
