Som tonåring nådde Knife Girl en stor publik från sitt rum i Kyrkslätt och sedan skrev hon ett av årets bästa album

Det pågår en transformation av det finländska musiklivet som berikas av artister som gör musik om hur det är att växa upp lite på kant med det finländska majoritetssamhället.

Lili Aslo som gör musik under namnet Knife Girl är en artist som ursprungligen kommer från Kyrkslätt och som hör till en av landets mera omtalade artister. Och hon har bokats för i princip alla de stora festivalerna i sommar.

Hennes musik handlar om att vara ung, om hur svårt det är att hitta sin plats i samhället, men också om självupplevelser av depression och självmordstankar.

Knife Girl är däremot en livsbejakande karaktär, sexuellt medveten och självsäker. En variant av den klassiska divan.

– Jag gillar att visa upp mina bröst, jag gillar mina bröst, skrattar Aslo när jag ber henne berätta om sina scenkläder.

Hon står i bakrummet i Teatro i Åbo, iklädd en sporttopp och med en läderrem runt halsen.

”Knife Girl är inte jag” – lyssna på Musikdokumentär om hur Aslo skapade Knife Girl och varför:

Knife Girl - Könsdysfori, framgång och hur konstigt det känns när folk dansar till hennes depression

44:58

En halvtimme tidigare har hon gett en energisk konsert, en musikalisk urladdning inför en förhållandevis gles men uppskattande publik.

Uppdraget att vara kvällens första artist under Provinssi Jr, en turné med inhemska storlöften som drog genom Finland under vintern, är inte helt enkelt. Knife Girl får jobba hårt för att ta sig uppåt mot musikfinlands elitdivision.

Hon är på rätt god väg. År 2022 gavs hyllade debuten Uniform ut, som bland annat nominerades för en Emma och fick fina recensioner.

Utländsk musikpress har också noterat den ovanliga musikaliska mixen av existentiell smärta och livsbejakande, gitarrdriven musik i Talking Heads anda och här listas hon som en av de hundra artister som man måste se i år.

I skoluniform i Japan

Trots att Aslo bara är 22 år så har hon en ganska lång karriär bakom sig. Titeln Uniform växte fram ur upplevelser hon hade under ett utbytesår i Japan, där hon upplevde könsdysfori och depression.

– Det var första gången i mitt liv som jag var tvungen att uppleva starka könsroller.

I Japan tvingades Aslo bära skoluniform och förstod vad det innebar att placeras in i ett fack, och hon förstod att det här också sker i en mildare grad i Finland.

– Jag var tvungen att klä mig i pojkuniform och vara med pojkarna, som var skilda från flickorna, berättar hon.

Hennes depression blev värre i under tiden i Japan och trots att hon googlade ”trans” och ”könsdysfori” så tog det länge för henne att förstå de känslor hon upplevde. I synnerhet var det svårt att acceptera att det hon läste också berörde henne själv.

– Det tog två år innan jag kunde acceptera att aha, kanske det är sant för mig också?

Ung talang

Aslo gick i svenskspråkig skola i Kyrkslätt och berättar att hon hade få vänner och var ensam.

Hon började göra musik som hon lade ut på Soundcloud under sitt deadname, och som nådde fram till en rätt stor publik i USA och England.

På låten Precocious Baby sjunger hon om den uppmärksamhet hon fick på nätet, hur hon fick höra att hon är så begåvad för att vara så ung.

Låten beskriver hur märkligt, intimt vuxna människor kan tala med en ung människa online, men i synnerhet om rädslan för att förlora det som är unikt med ung talang när man blir äldre.

– Vad är jag när jag är 20 år, är jag speciell mera då?

Det som präglar musiken Aslo gett ut är att den befinner sig i ständig förändring. Kanske speglar det de förändringar hon själv upplever?

Min kropp håller på att bytas, det känns konstigt. Hur lever jag med de förändringarna i mitt liv?

Lili Aslo

Hon har gjort elektronisk pop, version av Egotrippis stora hit Matkustaja och på Uniform ett fullständigt otippat album som doftar New York under sent 1970-tal.

På de tidiga låtarna finns en ständig lek med rösten, som för tankarna till posthumanism, som en mix av maskin och människa. På Uniform är det en mångsidig, lekfull stämma som driver på låtarnas känslolägen.

Albumet handlar på ett bitterljuvt sätt om ungdom, om hur det är en tid som är svår eftersom man borde få grepp om sitt liv och samtidigt njuta av den bästa tiden.

Aslo skriver in de här paradoxerna i musiken. Om texterna på albumet problematiserar så är musiken full av livskraft, vill driva på att dansa.

– Det är en konstig känsla när vi spelar live och publiken dansar till texter om att jag är deprimerad. Det känns roligt.

Kropp i förändring

Knife Girl blir en persona som hjälper Aslo att undersöka olika sidor av sig själv, ibland också passioner och drömmar.

På låten som släpptes efter Uniform, Eat You Alive är det hypersexualitet, åtrå som beskrivs.

– Jag är inte så hypersexuell men experimenterar med hur det känns.

Tack vare att musiken nominerats för priser på Indie Awards och Emma-galan har Lili Aslo fått representera transkvinnan.

I synnerhet Emma får en nationell synlighet och tanken på att någon sitter bakom sin skärm och kokar över alla dessa transpersoner glädjer henne.

–- Det är bra att inte kunna ignorera att transkvinnor finns. Jag tycker det har varit för enkelt att kunna ignorera det, för enkelt att inte bry sig om transrättigheter.

– Här är vi, can´t do anything about it, sorry”.

I serien Musikdokumentär berättar Lili Aslo om hur upplevelsen av att inte längre vilja leva blev ett hyllat, livsbejakande popalbum och hur skapandet av musik har hjälpt henne att må bättre. Lyssna på den här.