”En principiell intressekonflikt som måste hanteras” – vår grafik visar vilka riksdagsledamöter som sitter på flera olika stolar

Över hälften av Finlands riksdagsledamöter är invalda i både kommunfullmäktige och välfärdsområdesfullmäktige. Det är speciellt problematiskt då riksdagen fattar beslut om vårdpengarna.

Kommunforskaren Siv Sandberg tycker att det största problemet med politikernas trippelroller har att göra med ansvarsutkrävande. Störst är friktionen mellan välfärdsområdena och riksdagen, då välfärdsområdena får största delen av sin finansiering från staten.

En politiker kan sitta i välfärdsområdets fullmäktige och klaga på att det finns för lite pengar, samtidigt som hen sitter i riksdagen och bestämmer om välfärdsområdenas finansiering.

– Där tycker jag att det finns en principiell intressekonflikt som behöver hanteras, säger Sandberg.

Problem kan också uppstå ifall att det behöver göras reformer som gynnar helheten, men som är emot lokala intressen. Det kan till exempel handla om att fusionera välfärdsområden.

– Då har man intressebevakare som talar för sitt eget område och på det sättet uppfattas hindra reformer som ur en rationell synvinkel kunde vara nödvändiga.

En förmildrande omständighet är att riksdagen utövar så kallad rambudgetmakt. Ledamöterna kommer sällan då de sitter i riksdagen åt att fatta beslut som direkt berör enskilda kommuner eller välfärdsområden.

I andra länder avsäger politiker sig uppdrag på lägre nivå

Fenomenet med politiker som fattar beslut på tre nivåer är nytt i Finland. Vi har sedan förr haft riksdagsledamöter som suttit med i kommunfullmäktige, men det första välfärdsområdesvalet hölls så sent som i fjol och områdena inledde sin verksamhet i år.

Vi är inte vana vid att politiker avsäger sig uppdrag då de blir invalda på en högre nivå i det politiska systemet.

– Så gör man i de flesta andra länder. Om man har en post på en regional eller kommunal nivå så avstår man ofta den då man blir invald i riksdagen, säger Siv Sandberg.

I Danmark finns en regional nivå som till viss grad motsvarar Finlands välfärdsområden. Där får man inte vara ordförande för en regions styrelse och ordförande för en kommun samtidigt.

I Sverige finns det separata politiska eliter på kommunal, regional och nationell nivå.

Lojopolitikern är inte supermänniska

Politiker som är invalda i riksdagen, kommunfullmäktige och välfärdsområdets fullmäktige finns i alla regioner. Det verkar med andra ord inte finnas en risk för att något visst område gynnas.

Politikernas tidsanvändning och kontakten till väljarna är däremot en utmaning som heter duga. Speciellt då många dessutom besitter höga poster inom fullmäktige.

Socialdemokraternas Joona Räsänen är är riksdagsledamot, stadsfullmäktigeordförande i Lojo och ledamot i Västra Nylands välfärdsområdes fullmäktige. Han frågar sig själv hur tiden ska räcka.

– Ingen är supermänniska och situationen orsakar utmaningar. Många väljare funderar säkert på om en människa har tid för att sköta alla uppgifter, säger Räsänen.

Räsänen tänker se över sina uppdrag i de olika fullmäktigeorganen. Han gav redan ifrån sig ordförandeskapet i välfärdsområdets fullmäktigegrupp.

Tre tunga politiska uppdrag kan vara ett för mycket – så tänker västnylänska riksdagsledamöter kring att vara superpolitiker

Allt fler politiker har många uppdrag och stor makt.

Det är inte suppleanterna som blivit valda

Minister Lauri Tarasti kommenterade lagstiftningsfrågan då vallagen reformerades. I sitt utlåtande till riksdagens grundlagsutskott sa han att man borde fundera på hur klokt det är att ha ett system där samma personer kan sitta i så många tunga organ.

Tarasti tror att systemet kommer att leda till ett ökat bruk av suppleanter på de lägre nivåerna. Suppleanter går inte att använda sig av på daglig basis i riksdagen, men i fullmäktigearbetet är det möjligt.

– Det är inte en stor politisk fråga då partiet är det samma och suppleanterna vanligtvis är personer som känner politiken ganska bra. Men det är inte suppleanterna som har blivit valda, säger Tarasti.

Tarasti har inte märkt av några stora problem då politiker suttit i riksdagen och kommunfullmäktige. Några förhastade beslut behövs inte, utan nu gäller det att vänta ett par år för att se vilka erfarenheterna av det nya systemet blir.

– Vi får se vad det betyder att ha tre organisationer. Det är lite annat än att vara suppleant i kommunfullmäktige.

Dubbelval kan rensa bort en del problem

Siv Sandberg är inte direkt oroad för att rikspolitiker ska besitta alla förtroendeplatser i framtiden. Det väljs trots allt bara 200 riksdagsledamöter per gång, så det finns ännu gott om plats för andra i både välfärsområdenas och kommunernas fullmäktigeförsamlingar.

Sandberg tror att fenomenet med trippelroller i så stor omfattning som vi nu ser i Finland är ett övergående fenomen. Ändå tycker hon att partierna borde komma överens om informella regler för hur de ser på kandidaturer i så många olika val.

Eventuellt kan en förändring i konstellationerna vara på väg redan i samband med valet till kommuner och välfärdsområden år 2025. Upplägget med två val samtidigt kan nämligen tvinga en del kandidater att bestämma sig för vilken nivå de koncentrerar sig på.

– På sikt kan det här i viss mån sanera trippelrollerna som nu har uppstått, tror Sandberg.

Riksdagsledamöternas förtroendeuppdrag

Grafiken visar vilka förtroendeuppdrag riksdagsledamöterna har förutom jobbet i riksdagen. Du kan klicka på bilderna för att se vilka de är och varifrån de kommer.

Ledamöterna är sorterade enligt om de sitter i såväl riksdag, kommunfullmäktige som välfärdsområdesfullmäktige, i riksdagen och kommunfiulmäktige, i riksdagen och ett välfärdsområdesfulmäktige eller bara i riksdagen. Endast 19 av riksdagsledamöterna sitter bara i riksdagen.