Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Det privata dagiset i Prästkulla stänger: ”Barnen räcker till men inte pengarna och orken”

Uppdaterad 14.04.2023 08:49.
Små barn i overaller och några vuxna som går med ryggen mot kameran på en äng eller åker med gammalt fjolårsgräs. Vår och solsken.
Bildtext Barnen i Prästkulla är ute för att kolla in vårtecken. De såg bland annat en nyckelpiga, berättade ett av barnen.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

Prästkragens gruppfamiljedaghem i Prästkulla i Tenala stänger i slutet av juni. Orsakerna är flera, men främst handlar det om pengar och orken som tryter hos dem som jobbat frivilligt för att hålla i gång dagiset.

– Ekonomin är det största frågetecknet och så har det alltid varit. Pandemin gjorde att vi körde ner på talkoverksamheten och vi har inte lyckats få i gång den aktivitet som skulle krävas.

Det säger Markus Taube. Han är kassör i styrelsen för Prästkullanejdens hembygdsförening, den förening som driver det privata, tvåspråkiga dagiset mitt i byn.

En man i neongul arbetsrock sitter vid ett utebord på en gård. Bakom ett rött trähus.
Bildtext Markus Taube berättar att Prästkullabornas engagemang var enormt stort de första åren. Alla ville hjälpa dagiset och föreningen. Med tiden, och med nya föräldrar, har det ändå blivit mer självklart att det ska finnas ett dagis i byn.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Nog känns det trist, väldigt trist. Mycket av familjens fritid, vi kallar det vår hobby, har gått till att sköta om föreningen och det frivilligarbete som görs här på Prästkragen, säger Markus Taube, men tillägger att han också känner en viss lättnad eftersom det har varit mycket jobb.

Fullt på daghemmet i Prästkulla

Prästkulla hembygdsförening har drivit gruppfamiljedaghemmet sedan hösten 2016. Före det drevs daghemmet i Prästkulla i kommunal regi av Raseborgs stad, men dåvarande bildningsnämnd beslöt våren 2016 att stänga Prästkragen och i stället erbjuda barnen plats i Solglimtens daghem i Tenala kyrkby.

Nu drivs det privata dagiset i Prästkulla med hjälp av stiftelsepengar, Folkpensionsanstaltens stöd för privat vård av barn och donationer av bybor.

– Barnantalet har alltid räckt till och tidvis har fem till sex barn körts till Tenala kyrkby eftersom vi har fullt här, berättar Markus Taube som är trebarnspappa.

De har gått på dagis i Prästkulla. Där går ännu det yngsta barnet, men i höst blir det troligtvis ett nytt dagis för honom.

Sandlåda där det finns en gul grävmaskin av plast och några andra plastleksaker i rött. I bakgrunden ett rött trähus.
Bildtext Blivande grävmaskinsentreprenörer i Prästkulla får vänja sig vid att öva på tekniken i ett nytt dagis i höst.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

Prästkragens gruppfamiljedaghem har tolv platser och i nuläget delas platserna av 13 barn. Dagiset har 3,5 anställda, de flesta är bybor. Markus Taube konstaterar att det privata dagiset också har haft en sysselsättande effekt. Dessutom är dagisfesterna pop bland byborna, också för de Prästkullabor som inte har barn på daghemmet.

En stor skylt (som ett trafikmärke) som föreställer en prästkrage. Bakom ett rött trähus.
Bildtext Markus Taubes pappa, Johan Taube har i alla sju år, frivilligt och utan att ta betalt, skött transporten av mat till Prästkragens gruppfamiljedaghem. Han kallas för ”Matfafa” av dagisbarnen. Maten kommer i dagens läge från en restaurang i Tenala kyrkby.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Byborna har nog uppskattat att vi drivit dagiset. Alla har fått delta på julfesterna som vi har haft på Malmåsa och alla har varit engagerade. Vissa som fyllt år har donerat de pengar som samlats in och föräldrarna har sålt kex med mera. Utan det här hade vi inte lyckats, säger Markus Taube.

Fattas 20 000 till 30 000 euro per år

Föräldrarna till de barn som går i Prästkragens gruppfamiljedaghem har fått info om att dagiset stänger och att de måste söka en ny dagvårdsplats för sina barn.

Markus Taube berättar också att han ringt Raseborgs stad och förvarnat att det kommer att finnas behov av flera dagvårdsplatser.

– Jag ville också få fram att jag hoppas att det inte blir något containerbygge som barnen hamnar i om det är fullt i Tenala.

En sandlåda med lite plastleksaker och i bakgrunden ett rött trähus. Solsken, tidig vår.
Bildtext Prästkragens gruppfamiljedaghem finns mitt i byn Prästkulla i Tenala. Vårfesten och våravslutningen blir med största sannolikhet den sista för det privata dagiset.
Bild: Tiina Grönroos / Yle
Två kvinnor står nära varandra, den ena håller armen om den andra. De ler och ser glada ut. Står ute på en äng med gammalt torrt brunt gräs. Solsken och blå himmel.
Bildtext Antonia Sjöberg och Johanna Nylund jobbar i det privata dagiset i Prästkulla. Båda kommer att förse sig med en rejäl bunt näsdukar när det är dags för våravslutning.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

När Taube var i kontakt med Raseborgs stad bad han däremot inte om ekonomisk hjälp.

– Vi har egentligen aldrig begärt ekonomiskt stöd av staden för jag vet att kommunen inte kan ge pengar till privata, att det finns lagar och paragrafer som inte tillåter det. Jag ville ändå få fram att det här troligtvis är de billigaste dagvårdsplatserna i staden. Vi har varit väldigt kostnadseffektiva.

Markus Taube önskar det fanns en slags hybridmodell, som gjorde det möjligt för en liten ideell förening att driva ett daghem.

– En modell som skulle ta tillvara det bästa som byarna har och det bästa av kommunen. Det är inte fråga om stora summor.

Prästkullanejdens hembygdsförening skulle behöva mellan 20 000 och 30 000 euro per år för att kunna fortsätta med Prästkragens gruppfamiljedaghem.

– Det behöver inte vara i form av pengar utan att maten körs och betalas, elräkningar betalas eller hyror. Vi behöver inte en summa pengar som betalas in på kontot eftersom föreningen inte ska gå på plus.

Är det riktigt säkert att Prästkragens gruppfamiljedag stänger efter den här våren?

– Jag har redan vänt mig till stiftelsen för Brita Maria Renlunds minne och backat nästa års bidrag. Där har de konstaterat att det går att sätta i gång igen om daghemmet fortsätter. Men vi, Prästkullanejdens hembygdsförening, är inte en sådan instans som har råd att leva på skuld. Vi måste få en lösning som är ekonomiskt hållbar.

Revyintäkter med mera har hjälpt dagiset att hålla sig flytande, men hembygdsföreningen ska inte behöva pumpa in extra pengar eller skuldsätta sig, säger Markus Taube.

Privat daghem i Prästkulla stänger – orken och pengarna tryter

10:34

Flera privata daghem i Västnyland har tvingats stänga

Under de senaste åren har flera privata daghem stängt på olika håll i Västnyland.

I höstas (2022) stängde steinerdaghemmet Solgården i Karis. Då hade dagiset funnits i 13 år; först i det före detta äldreboendet Katarinahemmet, därefter i ett hus vid Kanaltorget i Karis.

Tidningen Västra Nyland skrev att det var misstankar om dålig inomhusluft som fick föräldrar att säga upp avtalet med Solgården och de få barn som blev kvar räckte inte till för att hålla i gång det privata steinerdagiset.

Sommaren 2020 stängde ett privat daghem i Störsvik i Sjundeå på grund av av ekonomiska problem inom daghemsföretaget Touhula. I samma veva stängdes också det privata daghemmet Touhula Neitsytlinna i Lojo. Företaget har flera privata daghem runtom i Finland och ett av dem finns fortfarande i Västnyland, i Vabby i Lojo.

Hösten 2019 kunde vi också berätta att det tvåspråkiga privata daghemmet Pärlan i Ingå kyrkby var tvunget att stänga. Dagiset hade för få barn och därmed för lite pengar.

Också Svahlohill, ett privat tvåspråkigt daghem som fanns i nordöstra Sjundeå, satte lapp på luckan i slutet av december 2019. Dagiset hade inte tillräckligt med barn för att få verksamheten att gå runt.

Rekordmånga barn i höst i steinerdaghemmet Rosengården

Det privata steinerdaghemmet i Ekenäs, Barnträdgården Rosengården, har däremot vind i seglen. I höst kommer många barn att fylla det gamla gröna trähuset i Västerby, strax utanför Ekenäs mot Hangö.

Nu finns det 25 barn på Rosengården, men i höst blir de 40.

Ett ganska stort grönmålat äldre trähus med snickarglädje, dekorationer i vitt vid trappan. En skylt på väggen där det står Rosengården.
Bildtext Också Rosengårdens dagisbarn får leka i ett trähus i en idyllisk miljö.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Just nu har vi en förening som kanske kunde må ännu bättre men vi har fullt upp med barn till hösten och statsbidrag till olika tjänster som föreståndare och speciallärare som gör att vi kan erbjuda det som myndigheterna kräver av oss, säger Henning Swiboda, ordförande för föreningen Steinerpedagogikens vänner i Västnyland.

– De största ekonomiska utmaningarna för föreningen är personalkraven med speciallärare och assistenter. Det är jättebra att kraven finns och alla barn ska få det stöd de behöver, säger en av föreningens styrelsemedlemmar, Maria Zitting.

En man och en kvinna utanför ett äldre, grönmålat trähus. Det är tidig vår och solen skiner.
Bildtext Henning Swibodas barn är redan så pass gamla att de har lämnat dagis. Maria Zitting har en dotter i Rosengården
Bild: Tiina Grönroos / Yle

Rosengården har funnits sedan 1993 och upprätthålls av understödsföreningen Steinerpedagogikens vänner i Västnyland. Under årens lopp har verksamheten vuxit, men också inom Rosengården har man upplevt att det kan vara svårt att ekonomin att gå ihop.

Föreningen får pengar av stiftelser och FPA, men också statsbidrag. Steinerpedagogikens vänner i Västnyland är en stor arbetsgivare.

– Vi har runt 35 fastanställda eller med deltidskontrakt, säger Henning Swiboda när han också räknar med kökspersonalen, gårdskarl och alla lärare och övrig personal i Mikaelskolan.

Ett rum i vitt och med många ljusrosa draperier och gardiner. Här finns också en vit kakelugn.
Bildtext Maria Zitting säger att många väljer Rosengården för den ekologiska och närodlade matens skull. Ett annat trumfkort är Rosengårdens inredning som ska inge en känsla av att man är hemma, eller som reportern upplevde - att man är mitt i ett sagolandskap.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

Swiboda hoppas föreningen Steinerpedagogikens vänner i Västnyland ses som en stor aktör i Raseborg, med en omsättning på 1,5 miljoner euro.

– Det fanns också en tid som staden försökte ta bort det kommunala stödet för barn i daghemmet, men politikerna beslöt då att stödet hålls kvar. Jag hoppas de tar vara på den enda stödförening som finns kvar.

Henning Swiboda upplever att föreningen i dag har ett gott stöd från stadens håll.

Hur ska man då göra för att lyckas med ett privat daghem i Västnyland?

– Det viktigaste är att vi har Mikaelskolan. Rosengården och Mikaelskolan stöder varandra. Det finns en fin övergång från daghemmet till skolan, säger Maria Zitting.

– Jag har pratat med Prästkulla där de förlorar förskolebarn. Här kommer vi till det intressanta; ett barn mellan ett och tre år kräver mera i personalkostnader än vad inkomsterna är, medan de äldre barnen kostar mindre och gör att verksamheten går runt, säger Henning Swiboda.

I Västerby blir förskolebarnen kvar eftersom de sedan fortsätter i Mikaelskolan.

Föräldrars engagemang en förutsättning för Rosengården

Också i Rosengården förutsätts det att föräldrarna hjälper till och engagerar sig i dagisets verksamhet.

– Det är en jätteviktig del, föräldrarnas aktivitet. Utan dem skulle vi inte klara oss, säger Maria Zitting.

Rosengården i Ekenäs får 40 dagisbarn i höst

10:33

Diskussion om artikeln