Satu Siltaloppi doktorerar i finlandssvenskt teckenspråk – hon förklarar varför det är helt unikt

Hur tecknar man på finlandssvenskt teckenspråk när man vill lista upp flera saker eller ämnen efter varandra? Vilka begrepp används och hur?

Satu Siltaloppi vid Helsingfors universitet har skrivit den första doktorsavhandlingen om det finlandssvenska teckenspråkets grammatik.

Avhandlingen, som innehåller mycket bilder av människor som tecknar, handlar om listkonstruktioner i finlandssvenskt teckenspråk. Alltså de ord och begrepp som används för att lista flera ämnen eller ting i en diskussion eller en diskurs, det vill säga den tecknade kommunikationen kring ett ämne.

Ett litet tynande språk

Ungefär 90 personer har finlandssvenskt teckenspråk som sitt modersmål, enligt en kartläggning som gjordes 2015 och en stor del av dem är ålderstigna. Ytterligare cirka 100 använder det. Språket var allvarligt utrotningshotat 2013, men den nya teckenspråkslagen från 2015 gjorde det möjligt att få finansiering för revitaliseringsåtgärder.

Siltaloppi har tidigare arbetat som teckenspråkstolk i tio år och beslöt sig för att studera vidare för att förkovra sin svenska. Det blev Nordiska språk vid Helsingfors universitet och nu är hon verksam vid Tammerfors universitet. Eftersom hon kan teckenspråk blev hon uppmuntrad till att skriva om finlandssvenskt teckenspråk.

Arbete har gjorts för att hålla liv i det finlandssvenska teckenspråket, som är ett helt eget språk som skiljer sig från både finskt och svenskt teckenspråk. Men uppenbarligen behöver en finlandssvensk teckenspråksanvändare i Finland lära sig mer än ett teckenspråk, eller andra sätt att kommunicera.

De finlandssvenska teckenspråkiga – en osynlig minoritet

Finlandssvenskt teckenspråk är ett litet språk. Ett språk som är modersmål för färre än hundra personer. Därför räknas det som allvarligt hotat.

Finlandssvenska, finska och svenska tecken är olika

– De skiljer sig såpass mycket att om man lär sig ett av dem, till exempel som en vuxenstuderande i tolkskolan, så förstår man inte de två andra språken. De är så pass annorlunda, säger Siltaloppi.

Det är känslospråket, det går inte att byta

Satu Siltaloppi

De här tre språken är släkt med varandra. Både det finska och det finlandssvenska har rötter i det svenska teckenspråket, men har sedan utvecklats till tre helt separata språk. Det finns likheter, men skillnaderna är stora.

Ett språk för bara 200 personer är ett väldigt litet språk. Skulle det inte vara rationellt att försöka föra samman finlandssvenskt och svenskt teckenspråk – de bygger ju på samma språk, eller finlandssvenskt och finskt?

– Det är en liten språkgrupp. Men det är kulturbundet. Om du har finlandssvensk kultur i familjen eller släkten är det ändå lättast att använda finlandssvenskt teckenspråk som är en del av den kulturen och som har drag som är helt unika och skilda från sverigesvenska eller finska, svarar Satu Siltaloppi.

Många finlandssvenska teckenspråkiga är tvungna att teckna på finska om de lever i en finsk omgivning eller om de inte får en finlandssvensk tolk.

– Men ändå, det är känslospråket, det går inte att byta, säger Siltaloppi.

För att byta från finlandssvenskt till finskt teckenspråk, måste man kunna finska då? Följer de tecknade språken de talade språken?

– Nej, det gör de inte alls. Talad finska eller svenska syns ibland i munrörelser. Man formar munnen som om man sade enskilda ord. Tecknen kan också skilja sig enligt hur orden bildas. Finskans ”tietokone” tecknas som ”tietää” och ”kone” samtidigt som munnen formar ordet tietokone, medan dator på finlandssvenska tecknas som att man rör vid en datorskärm.

Svenskt och finlandssvenskt teckenspråk skiljer sig också, till exempel är siffersystemen helt annorlunda. Handalfabetet, alltså bokstaveringen, ser också olika ut.

– Men när man väl kan ett teckenspråk är det lätt att lära sig ett nytt, säger Satu Siltaloppi.

Hur kan ett språk som används av så få utvecklas? Hänger det med i utvecklingen?

– Det är underligt ja, men det hänger med för det finns ändå nuförtiden platser där man kan använda språket och det finns behov av att kunna använda språket.

Nya sammanhang för finlandssvenska döva

Efter att dövskolan i Borgå stängdes 1993 fanns det inget ställe där man naturligt kunde teckna finlandssvenskt. Men nu har man börjat satsa på att döva finlandssvenskar har möjlighet att träffas och använda sitt språk och det finns tv-program med finlandssvensk teckenspråkstolkning. Officiella beslut blir översatta till båda teckenspråken och det finns tolkning.

Språkrådgivningen görs i Finlands Dövas förbund. Där funderar man över ämnen som man måste kunna diskutera på teckenspråk: Hur kan vi teckna det här och vilka tecken använder man för det här runtom i världen och fungerar det för oss?

– Man testar, tecknar det på ett sätt och så kommer feedback från fältet att nej nu fungerar inte det här tecknet på finlandssvenska och då funderar man om.

Så det finns ingen strävan till att förenhetliga språken med gemensamma tecken för nya fenomen?

– Nej, det finns inte det behovet för det är ändå två olika språk. Vissa tecken kan fungera på finska, men inte på finlandssvenska. Det är en språkkänsla, igen för att det är så kulturbundet.

Opponent är professor Johanna Mesch från Stockholms universitet, som själv är döv. Disputationen tolkas från finskt teckenspråk till engelska och från engelska till finlandssvenskt teckenspråk.