Vill man nå unga med teater ska den inte vara nyttig – Unga Klara spelar både i Stockholms förorter och innerstad

Att göra teater som når barn och unga är ingen enkel sak. Teatern Unga Klara arbetar emot både segregering och nyttotänk. – Konst måste få vara fantasifullt och obegripligt också för barn, säger konstnärliga ledaren Farnaz Arbabi.

Konst som görs för barn och unga ska ofta vara nyttigt på något vis, det ska kanske vara pedagogiskt eller lära ut sunda värderingar. Det är en av många saker som den berömda barn- och ungdomsteatern Unga Klara i Stockholm vill ändra på.

– Ett nyttoperspektiv är ingen bra utgångspunkt. Konst ska få vara något fantasifullt och obegripligt också för barn, säger Farnaz Arbabi, konstnärlig ledare vid Unga Klara i Stockholm.

Unga Klara grundades 1975 av Suzanne Osten, en tornande gestalt inom det svenska teaterfältet som revolutionerade synen på barn- och ungdomsteater. År 2014 tog Arbabi över det konstnärliga ledarskapet efter Osten tillsammans med kollegan Gustav Deinoff.

Farnaz Arbabi har ett starkt minne av ett skolbesök till Moderna Museet där hon såg Salvador Dalís surrealistiska tavla Wilhelm Tells gåta.

– Där fanns pilar och blod, kroppsdelar som sträcktes och töjdes ut. Det var skrämmande och spännande, en väldig intellektuell stimulans. Den ville mig något men jag förstod inte vad det var, berättar hon.

Bra konst är oberäkneligt, överraskande, något helt annat än man väntade sig. Det är viktigt att minnas att det samma gäller för en ung publik.

– Det är lätt att tänka att då vi jobbar för en ung publik så ska vi utgå från barnens intressen. Men det är fel. De vet inte vad de vill se, precis som vuxna inte vet det. De känner inte till den där nyskrivna pjäsen som kan förändra deras liv. Som konstnärer ska vi inte bara serva publiken utan göra modiga, oväntade saker.

Unga Klara spelar både på sina egna scener i Kulturhuset vid Sergels torg i centrala Stockholm, och turnerar, framför allt i skolor och klassrum.

– För många av våra besökare är det första gången de går på teatern, så vi vill ha så få oskrivna regler som möjligt, säger Arbabi.

Konst ska finnas till för alla

Att uppleva och utöva konst har visat sig ha stora positiva effekter på allt från inlärning, hälsa och livskvalitet överlag. Därför är det så viktigt att barn och ungdomar får tillgång till de upplevelserna.

– Du lär dig bättre matte om du får spela musik, teater eller dansa. Det är omöjligt att förstå varför skolor skär ner på estetiska ämnen. De här möjligheterna ska finnas till för alla, säger Arbabi.

Därför är det också hemskt smärtsamt då hon får se unga människor som har stängt dörrar för sig själva.

Arbabi växte upp i Husby i norra Stockholm. På den tiden var det ett arbetarklassområde men läget har förvärrats sedan dess. Numera förekommer där gäng och droger.

Kulturskolan, som arrangerar terminskurser i konstämnen runt om i Sverige, finns i Husby och Stadsteatern har också en scen där. Men i Husby har teaterkurserna alltid lediga platser medan kurserna på Södermalm eller i Hägersten i Stockholms innerstad alltid är fulla, berättar hon.

– I Husby vet många inte om att sådana kurser finns. De kostar pengar och föräldrar som har ont om pengar kanske måste prioritera en ny overall för barnen.

Kulturinstitutioner som Unga Klara har enligt Arbabi ett ansvar att göra sin verksamhet så rättvist tillgänglig som möjligt, och det kräver målmedvetet arbete. Som exempel berättar hon om hur Unga Klara fick finansiering för att spela gratis för skolor.

– Vi kontaktade skolor och väldigt snabbt bokades alla våra föreställningar upp av skolor från mer privilegierade områden. Men vi såg att vi saknade stora områden i ytterstaden.

Det berodde inte på att lärarna var ointresserade, bara mer pressade av nedskärningar och kaos. Unga Klara släppte fler föreställningar och vände sig direkt till de skolor som ännu inte bokat in sig. Lärarna tog ett stort ansvar för sina elever och skämdes då det blev stökigt i publiken.

– Vi har fått jobba på att få lärarna att slappna av. På Unga Klara har vi inga problem med stöket, vare sig det beror på att eleverna har det jobbigt eller för att de har någon diagnos. Vi hanterar det. Om det blir nödvändigt så avbryter vi föreställningen men det händer extremt sällan.

”Det ska vara lite besvärligt”

Arbabi konstaterar att samhället också är ålderssegregerat. Ifall man inte har egna barn så är det rätt ovanligt att man som vuxen har en relation till unga människor. Det påverkar synen på barn och inställningen till dem i hela samhället, även på teatern.

– Vi märker den här ovanan hos skådespelare, till exempel med unga och nyutexaminerade skådespelare. De är ofta nyfikna och intresserade, men lite tafatta och handfallna då de möter barn.

I grupp kan också tonåringar verka ganska skrämmande. Vissa vuxna kan triggas av att vara med en högstadieklass på grund av svåra upplevelser i sin egen ungdom.

– Barn beter sig annorlunda. De har inga filter, de kommer fram och pratar och börjar skapa en relation med en. Vi behöver vara öppna för det.

Unga Klaras personal jobbar mycket med att möta barn under repetitionsprocessen. Skådespelarna behöver vänja sig vid sin publik och hitta ett eget sätt att bemöta den.

– Suzanne Osten arbetade tidigt med mångfald på scenen. Det var på Unga Klara jag första gången fick se en skådis som talade bruten svenska. Hon menade att arbetet alltid ska vara lite besvärligt, det får inte vara för tryggt och enkelt, det ska skava. Det är en viktig påminnelse om att vi inte får göra det för tryggt för oss själva när vi tänker på vad vi vill göra och hur vi ska ta in Unga Klara i framtiden, säger Farnaz Arbabi.

Arbabi besökte Helsingfors i samband med Svenska Teaterns seminarium om mångfald och representation inom barn- och ungdomsteater den 21 mars. Hon deltog även i teaterns Scenmåndag om barn- och ungdomsteaterns betydelse och relevans inom Norden.

Texten redigerad 24.4.2023 kl 8:40. Ordet ”skådis” ändrades till ”skådespelare” på intervjupersonens begäran.