USA-polisens dödsskjutningar av psykiskt sjuka ett enormt problem – Elaines syster sköts till döds med 21 skott

Det finns enorma brister i hur polisen i USA bemöter personer med psykisk ohälsa. Många dödsskjutningar kunde ha undvikits ifall poliserna hade haft bättre kunskap om hur man omhändertar psykiskt sjuka personer.

Albuquerque, New Mexico

– Det är svårt för mig att gå vidare trots att det gått ett par år, jag tänker på henne varje dag, säger Elaine Maestas med sorg i rösten.

Jag träffar henne i utkanten av staden Albuquerque. På den sandiga gatan där hennes syster dödades står nu ett minnesmärke.

Hennes 28-åriga syster Elisha kämpade med psykisk ohälsa. En natt drabbades hon av en panikattack. Hon ringde nödnumret som skickade en polispatrull. Men Elisha var rädd för de manliga poliserna och vägrade lämna den husbil hon bodde i.

– Hon begärde en kvinnlig polis, men de fortsatte att bulta på bildörren. Till slut rusade hon ut på gatan, då öppnade de tre poliserna eld. De sköt henne 21 gånger.

Elisha Luceros död är ännu ett tragiskt exempel på polisens oförmåga att hantera personer med psykisk ohälsa. Elisha var i panik men polispatrullen såg henne som ett hot. Hon var obeväpnad när hon sköts ihjäl.

– Jag anser att man inte ska skicka poliser att ta hand om personer i akut psykisk kris. Men andra säger att det inte finns något val. Om poliser ska fortsätta sköta sådana fall bör vi se till att de är utbildade och har kunskap att bemöta personer i akut psykisk kris, säger Elaine.

Är större samarbete mellan polis och psykiatriker en lösning?

Cirka en fjärdedel av de personer som dör av polisens kulor i USA är psykiskt sjuka. Statistiken i Albuquerque är likaså dyster. I staden dog det år 2021 lika många personer i polisens ingripande som i New York City, en stad som är femton gånger större.

– Det här är en våldsam stad med många problem, kriminalitet, drogproblem och hemlöshet, säger Nils Rosenbaum.

Han är psykiater och arbetar sedan flera år tillbaka för stadens poliskår. Han var en gång i tiden den första heltidsanställda psykiatrikern på en polisstation i USA.

Omhändertaganden av psykiskt sjuka personer är bland de svåraste uppdrag en polis kan få och de kan ofta bli våldsamma. Rosenbaum utbildar stadens poliser att bli bättre på att bemöta psykiskt sjuka.

– Det viktigaste vi lär vår enhet är hur man på ett effektivt sätt bemöter en person med psykisk ohälsa och hur man kommunicerar med dem på ett tryggt och effektivt sätt.

Rosenbaum kallar det för verbal judo, att lugna ner en situation, använda ord och inte vapen.

– Tekniken är på inget sätt banbrytande men fungerar bara om poliserna verkligen övar. I Albuquerque gör vi det mera än i många andra amerikanska städer. Verbal deeskalering fungerar i 70–80 procent av fallen.

Dessutom patrullerar han med poliserna ute på fältet. Den här formen av hybridpatruller där både proffs inom mentalvård och poliser samarbetar är en fungerande modell, berättar han.

– Det handlar om ett förebyggande arbete, vi träffar personer med problem. Vi kartlägger behoven och ser till att de inte är en fara för utomstående eller för sig själva.

Svenska Yle var med när en patrull bestående av en psykiater, en psykolog och tre poliser åkte ut för att tala en bipolär kvinna till rätta.

Hon hade tidigare dömts för att ha förstört över 20 bilar i stadshusets garage. Nu var hon återigen arg på stadens ledning och hotade att ta till våld.

– Mina män var väldigt bra på att tala henne till rätta. Det viktigaste var att hon upplevde att vi lyssnade på henne och det löste situationen, säger biträdande poliskommissarie John Gonzales efter att enheten lyckats lugna kvinnan.

Goda erfarenheter – men inga revolutionerande resultat

Erfarenheterna är alltså goda, till den grad att även andra städer och delstater överväger att införa en motsvarande modell där läkare och poliser samarbetar tätare.

Men för att verkligen nå betydande resultat i Albuquerque behövs det fler hybridpatruller och betydligt större resurser både inom poliskåren och inom mentalvården.

Det är ett komplex problem, säger Rosenbaum och nämner som exempel ett fall där en psykisk sjuk person är aggressiv och hotar en annan person med kniv.

– Polisen har i sådana fall ofta inget annat val än att skjuta. Utan polisens ingripande kunde den andra personen ha dött. Samtidigt som det är en tragedi är det även ett misslyckande på många plan. Man kan inte bara beskylla polisen utan även den preventiva vården har fallerat.

Elaine arbetar för få till stånd en förändring

Den natten Elisha kallade på hjälp fanns inga specialutbildade poliser på jobb, inte heller några enheter bestående av proffs inom mentalvården fanns till handa.

Elaine Maestas kräver större resurser. Det måste finnas personal som hanterar sådana här situationer dygnet runt, inte bara på kontorstid, säger hon.

– Hon förtjänade inte att bli ihjälskjuten av män som var kallade till platsen för att hjälpa henne.

De poliser som sköt hennes syster blev aldrig straffade. I stället nådde man en uppgörelse med staden. Familjen fick fyra miljoner dollar i kompensation.

– Vi ville inte ha pengarna, vi ville ha rättvisa. Men skulle vi ha fortsatt rättsprocessen hade vi förmodligen ännu i dag kämpat i domstolen och inget hade förändrats. Vi beslöt oss för att ta pengarna och jobba för att få till stånd en förändring.

Familjen har drivit igenom en lag som kräver att polisen ska bära kroppskameror och ytterligare en lag som gör det lättare att åtala en polis för tjänstefel.

– Men vi har mycket kvar att göra, säger Elaine Maestas samtidigt som hon putsar bort sanden från hennes systers minnesmärke.