Forskaren blev själv överraskad av resultaten: Bosättning i Mellersta Österbotten tusen år tidigare än man trott

Arkeolog Lauri Skantsis doktorandforskning visar att regionen kring Karleby hade byar redan 4500 år före vår tideräknings början.

Avhandlingen granskades i fredags (21.4) vid Helsingfors universitet. Genom att förena information från flera olika källor har Skantsi fått fram en ny syn på den tidiga bosättningen i området.

Byar har i Finland betraktats främst som ett fenomen som hör ihop med jordbruk, men de första byarna formades tidigare, konstaterar Skantsi. Enligt honom växte byar fram i två steg under stenåldern. Först period kring 4500 före Kristus, i en andra period 3500 före Kristus.

– Det känns väldigt fint att ett sådant här oväntat inslag hittades. Det hjälper oss att bättre förstå hur byar uppstod och upplöstes och vad som var orsakerna bakom och följderna, säger Skantsi.

Skantsi har förenat olika diagram som bland annat visar temperatur till lands och havs samt antalet boplatser.

– De visade en gemensam topp ungefär 4500 före Kristus.

Ungefär under perioden 4 700–4 300 före vår tideräknings början var årsmedeltemperaturen i regionen aningen varmare än nu. Skantsi hittade två stora boplatser i Vetil och Sievi genom att se på arkiv och utgrävningsrapporter, men numera finns inga synliga lämningar från dem.

Senare under stenåldern, cirka 3800 - 3300 före vår tideräknings början, finns ofta synliga gropar kvar som bevis på bosättning.

Klimatet påverkade tydligt människan

Efter senaste istid har klimatet tidvis blivit kallare, ibland varmare. De perioder då det blev varmare växte också mängden invånare och invånartätheten intill kusten. Det i sin tur ledde till att centrumområden med året-runt bosättning uppstod.

Inom arkeologin syns förändringen på var bosättningarna finns, hur stora de var och också hur många de var. Fynden stöder också Skantsis forskning, till exempel i fråga om artrikedomen man hittar bland bevarade ben.

De som bodde i de första byarna i Mellersta Österbotten var främst säljägare.

– Från köttet och fettet fick man rejält med energi, utöver det fiskade och jagade och samlade man.

I flera byar har man hittat reseter av bärnsten och det tyder på kontakter till andra länder.

Under den första perioden har kusten enligt Skantsi ändå varit rätt glest befolkad. En by rådde troligen över en eller flera åmynningar. Bosättningen fanns troligen där året om, även om man gjorde långa fångstresor både till havs och till inlandet.

I takt med att vädret blev kallare krympte byarnas storlek och antal.

Också Kronoby med i forskningen

Ungefär 1000 år senare blev det varmare igen och då infaller ”stenålderns högsommar” och Skantsi ser den andra inflyttningsvågen. Medeltemperaturen var ungefär två grader högre än den är i dagens Finland.

– Det fanns gott om lövträd, men inga granar. Invånarantalet vände igen uppåt, säger Skantsi.

Han nämner till exempel att man har hittat mer än 100 hyddbottnar som är 5500 år gamla i området Bläckis-Köurisåsen i Nedervetil, Kronoby.

Klasar av nya byar uppstod, som ett radband längs kusten, beskriver Skantsi. Då finns också byarna närmare havet och i mer öppna omgivningar.

De först så kallade jättekyrkorna byggdes under den perioden (3500 år före vår tideräknings början).

– Jättekyrkor är vallar, som kan ha använts som samlingsplatser eller försvarsbyggen, säger Skantsi.

Ungefär 3500 år före Kristus svalnar klimatet igen och maten räckte inte till för den växande befolkningen. Byarna blev i stället igen snarast familjesammanslutningar.

– Byarnas tid var över för stenålderns del, säger Skantsi.

Det finns tecken på att folk bodde i Mellersta Österbotten också tidigare än för 6500 år sedan. Men det handlar veterligen inte om regelrätta byar.

Artikeln är en översatt och bearbetad version av Väitöstutkimuksen löytö yllätti tutkijankin: Kivikaudella Keski-Pohjanmaalla oli kyläasutusta jopa tuhat vuotta oletettua aiemmin, av Raila Paavola