”Situationen i Sudan är redan nu nästan ett inbördeskrig” – fem frågor och svar om våldsamheterna

Det som skulle bli en övergång till civilstyre blev en blodig historia där två maktlystna generaler står i centrum. Vi går igenom den senaste veckans händelser i Sudan.

1. Vad har hänt?

Den 15 april bryter häftiga strider ut i Sudans huvudstad Khartoum och de sprider sig senare till andra delar av landet. Till skillnad från andra regioner i landet har huvudstaden tidigare rätt långt besparats militära konflikter.

Sedan dess har hundratals människor dödats och tusentals skadats.

Konflikten bottnar i en maktkamp mellan Sudans armé och den halvmilitära styrkan RSF. Tidigare har parterna samarbetat, som när de tillsammans störtade landets långvariga auktoritära ledare Omar al-Bashir år 2019 – och fyra år senare åter tog makten i en relativt fredlig militärkupp.

Tanken var att en överenskommelse om en övergång till ett civilt styre skulle undertecknas i april, på fjärde årsdagen av störtandet av al-Bashir. Men så blir det av allt att döma inte, och förhoppningarna om att Sudan och dess 46 miljoner invånare nu skulle lägga decennier av autokrati bakom sig ser ut att ha gått i kras.

2. Vem är det som strider?

På ena sidan står general Abdel Fattah al-Burhan som leder landets armé och det militärråd, eller juntan, som styr landet. På andra sidan står Mohamed Hamdan Dagalo (kallas Hemedti) som leder den paramilitära styrkan Rapid Defence Forces, RFS.

RSF har sina rötter i Janjawid-milisen som spred skräck i Darfur-provinsen i decennier, men under de senaste åren har RSF opererat parallellt med armén.

Spänningarna mellan den sudanesiska armén och RSF har ökat under de senaste månaderna, där särskilt frågan om hur och när RSF ska integreras i landets armé i och med övergången till civilt styre delar parterna.

När jag läser alla nyheter från Khartoum tänker jag på att jag känner nästan alla parter som nu strider

Utrikesminister Pekka Haavisto

En som träffat de generaler som nu krigar mot varandra är utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna). Haavisto arbetade tidigare som Europeiska unionens specialsändebud i Sudan och Darfur.

– När jag läser alla nyheter från Khartoum tänker jag på att jag känner nästan alla parter som nu strider. Det är förstås bekymrande att de som en gång stödde fred i Sudan nu igen tagit till våld och vapen för att lösa situationen, säger Haavisto.

Haavisto konstaterar att både general Burhan som nu leder landet och general Hemedti som leder RSF alltid haft sina egna åsikter, men att det tidigare var möjligt för dem att diskutera.

– Det kom lite plötsligt att de tog till vapen och försökte lösa situationen på så vis.

3. Finns det möjligheter för fred?

Utsikterna för fred är inte särskilt ljusa. På bara en vecka har läget trappats upp allt mer, och samtliga försök på eldupphör har misslyckats.

– Det känns förstås mycket sorgligt. Man har haft en övergångsperiod för en civilregering och man tänkte att tiden med armén vid makten är över. Men det har inte hänt, i stället tog de militära grupperna över, säger Haavisto.

– Situationen är redan nu nästan som ett inbördeskrig.

Men Haavisto tror inte att hoppet om en fredlig lösning ännu är ute, trots att han medger att våldsamheterna gått rätt så långt.

– Jag tror att möjligheten fortfarande finns. Jag har diskuterat med flera olika aktörer och då fått en känsla av att där fortfarande finns en stor vilja, särskilt mellan vanliga människor, att lösa konflikten fredligt.

4. Vad är riskerna med ett inbördeskrig?

Haavisto ser att det särskilt finns två risker med ett inbördeskrig i Sudan.

En är att de olika grupperna får hjälp från utlandet. Här kan till exempel Ryssland och Legosoldatgruppen Wagner spela en roll. Wagner har ökat sitt inflytande i Afrika under de senaste åren. Gruppen är verksam i Sudan sedan år 2017, men i vilken utsträckning är oklart.

– Det är svårt att veta hur stor Wagners närvaro är i Sudan. Men risken är att Wagner och andra liknande grupper aktiverar sig när alla västliga diplomater och FN lämnar landet, konstaterar Haavisto.

Haavisto bedömer att risken för att så sker är stor.

Enligt CNN har Wagner redan utnyttjat tillfället och levererat vapen åt RSF, något som RSF nekar till.

Wagner stöder den libyska krigsherren Khalifa Haftar som kontrollerar områden intill den sudanesiska gränsen, och satellitbilder visar enligt CNN att aktiviteten på de Wagnerbaser som finns i området har ökat under de senaste dagarna.

Också Gulfstaterna har vänt blicken mot Afrika under de senaste åren. Till exempel har Förenade Arabemiraten nära band till RSF. RSF skickade tusentals soldater för att hjälpa Förenade Arabemiraten och Saudiarabien i deras krig mot Iranstödda Huthirebeller i Jemen.

Den andra risken är att ett inbördeskrig kan spilla över på grannländerna, som nästan alla sedan länge dragits med egna interna konflikter.

Som exempel nämner Haavisto att de grupper som varit aktiva i Darfur har bidragit till att minska stabiliteten i Tchad och Centralafrikanska republiken.

5. Kan omvärlden göra något för att stoppa striderna?

En möjlighet för västländerna att försöka stoppa striderna skulle vara att pressa de stridande parterna genom ekonomiska sanktioner, i och med att den sudanesiska ekonomin är körd i botten.

Frågan är bara ifall man kommer åt dem som har möjligheten att avsluta kriget. Landets armé kontrollerar mycket av den sudanesiska ekonomin, och landets väpnade grupper har – precis som i andra Afrikanska länder med naturtillgångar – utnyttjat resurserna för egen vinning.

Det är därför oklart ifall ekonomiska sanktioner skulle bita på dem, eller bara förvärra läget för civilbefolkningen ytterligare.

En annan möjlighet, och kanske den mest sannolika, är att fortsatt försöka övertala parterna till dialog och på så vis lösa konflikten diplomatiskt.

– Det är mycket viktigt att FN och generalsekreterare Antonio Guterres har varit så aktiva i försöken att få parterna att diskutera, säger Haavisto.

Källor: AFP, AP, Reuters